Skål för att prata om det!

Jag har velat skriva ett inlägg om alkoholens koppling till ojämställdhet efter att jag varit på en heldag om detta med IOGT-NTO. De kopplar också frågan till hållbar utveckling utifrån sin erfarenhet av internationellt biståndsarbete. I dagarna har jag även följt den spännande debatten runt #prataomdet, Johanna Koljonens twitterinlägg som blev ett upprop att prata om gråzonen mellan frivilligt sex och övergrepp. Jag känner mig tacksam över att min spontana reaktion var att jag under flera år befunnit mig i ett sammanhang med nära kompisar men även bekanta där vi rutinmässigt "pratat om det". Både bra och dåliga upplevelser har stötts och blötts. Så har det förstås inte alltid varit. 2004 startade vi vår samtalsgrupp.Det som först var en rolig grej har senare räddat livet på flera av deltagarna när livets hårda skola slagit till.

Många av mina nära vänners första erfarenheter av sex kan förknippas med både alkohol och övergrepp. Det här var inget som vi pratade om så mycket när vi gick på gymnasiet eller ens reflekterade så mycket över. Vi ville så mycket. Det var viktigt att bli erfaren fort." Om nån kille vill ha min kropp då duger jag" skriver Märta Tikkanen. Det var sant för oss då. Jag minns en våldtäktsanklagelse som cirkulerade i skolan bland oss vänner. Killen var helt förstörd, han hade aldrig menat nåt illa. Hon sa " men jag sov och vaknade upp av att han hade sex med mig. Jag ville inte, jag sa nej men han fortsatte". Det var jobbigt ett tag sen blåste det över, vi glömde bort det...Några år under och efter gymnasiet blev flera av mina vänner våldtagna på fester. Ingen av de anmälde någonsin killen i fråga. Det gick bara inte. Det var så skamfullt.

Jag kan tänka på mig själv som femtonåring och vilja krama om mig då. Jag hade ofta panik för jag kände mig så instängd. Jag ville ut ur den där kroppen som var mitt fängelse. Jag var dödstuff utåt och liten inuti. Jag kände mig ful.Samtidigt ville jag ut och rivas mot livet. Jag fick en pojkvän sommaren efter nian. Vi satt hemma hos honom och tittade på film och åt godis. Han ville att vi skulle "göra det", jag kunde känna det i luften. Jag fick panik. Jag hittade på att jag var tvungen att vara hemma senast klockan tolv och hastade sedan ut till min cykel. Jag hade mycket frihet som tonåring och min mamma skulle aldrig ha bestämt en tid för mig när jag var så pass gammal.Jag kände mig som världens största misslyckande. Vad är det för FEL på mig tänktre jag, varför vill jag inte? Jag kände mig som ett barn och samtidigt som en kvinna. Nu kan jag känna mig så stolt över mitt femtonåriga jag, vilken tur att jag cyklade hem!

Mitt vuxna liv har inte varit lika oskyldigt, och många gånger har jag försatt mig i situationer där farliga saker skulle ha kunnat hända. "Hit med lite äventyr" har varit devisen som jag har följt. Jag har diskuterat med andra feminister som tex. tycker att ha sex utan kärlek är att vara "känslomässigt prostituerad". Att ha tillfälligt sex med olika partners utan känslor framstår för många som destruktivt och svårbegripligt. Den synen på främst kvinnor har jag aldrig kunnat ställa upp på.Som tur är har jag träffat fantastiska  människor-både bekanta och nära vänner som är öppna och fördomsfria, vilket har gjort att vi i många sammanhang istället hyllar Slampan med stort S som tar för sig av livets goda. Tyvärr är verkligheten aldrig svart eller vit. Visst kan jobbiga saker hända. Speciellt när vi sårar de som vi har dessa "okomplicerade" relationer med, eller när det som skulle vara skönt och lustfyllt övergår i övergrepp. Jag förstår att den linjen är fin. Det krävs om möjligt ännu mer kommunikation och självkännedom för att kunna ha öppna relationer eller kravlöst sex utan kärlek.