Nu har det gått ca 4 månader sen jag blev mamma! Eoner av tid känns det som. All pratar om "bubblan", det där tillståndet då man som nybliven mamma (pappa) bara sitter hemma och gosar med familjen, ammar, äter choklad och anpassar sig till det nya livet. Mycket är så nytt och främmande. Jag tror inte jag har haft en klockren bubbla eftersom jag åker fram och tillbaka med min lilla guldklimp på x2000. Tre veckor Trollhättan, en vecka Stockholm. Som min barnmorska uttryckte det "det är ju nästan som att du är ENSAMSTÅENDE". Ni vet den där hemska diagnosen/ tillståndet som drabbar främst kvinnor om man inte passar sig. Nästa sak hon kläcker ur sig "fick er man stanna kvar på BB efter förlossningen?". Jag förutsätts alltså både vara gift och heterosexuell of which I am none.
Igår läste jag senaste numret av Bang samt senaste Camino och bara vaknade upp! Jag förstod med ens att jag blivit lurad av min kropp. Jag har gått omkring och känt mig så nöjd och tillfreds med livet de senaste månaderna. Allt jag ville var att krypa in i den varma kokongen som kallas hemmaliv, fredagsmys och familj och stanna där. Inte behöva kämpa, inte behöva tänka på all jobbig, orättvis skit som gör mig arg och frustrerad. Jag lyckades nästan. Tills jag läser Maria Sveland i senaste Bang och Ann Heberlein i senaste Camino . Där oroar hon sig för "män som flyr ut i naturen/ storstadsdjungeln ( tänk Into the wild eller Hunter S Thompson) och kvinnor som föder många barn. Jag fattar det nu. Att man liksom ger upp eller blir förförd av det hela. För det är så skönt att passa in. Sitta hemma och amma och ändå känna att jag gör nåt viktigt, jag föder upp framtidens medborgare eller nåt. Sen får man ju så mycket cred. Att få barn är som att bli invigd i en gemenskap jag inte visste fanns. Den där gemenskapen mellan "oss som vet". Vi som utstod graviditetsbekymren och den fruktansvärda smärtan och nu får uppleva den fantastiska kärleken! Maria Sveland skriver " Ibland kan det som hindrar kvinnor från att uppnå lycka vara två gulliga barn och en trevlig man". Jag tänker att jag försöker vara lycklig men samtidigt inte lurad...
Sen blev jag arg och då kändes allt normalt igen! Ta ta! Miljöpartiet har sagt ja till RUT får jag höra på omvägar några dagar innan skuggbudgeten och artikeln i DN. När vi för det mesta är så RÄTT så ska vi komma med det här. Klass, kön och etnicitet anyone?! Nej tydligen inte. Men eftersom jag är en obotlig optimist så tänker jag att jag kanske kan starta ett företag och få avdrag som amma! Har ju feta tuttar med massor av god, len bröstmjölk. Eller är det för nära köp av sexuell tjänst?
Igår läste jag senaste numret av Bang samt senaste Camino och bara vaknade upp! Jag förstod med ens att jag blivit lurad av min kropp. Jag har gått omkring och känt mig så nöjd och tillfreds med livet de senaste månaderna. Allt jag ville var att krypa in i den varma kokongen som kallas hemmaliv, fredagsmys och familj och stanna där. Inte behöva kämpa, inte behöva tänka på all jobbig, orättvis skit som gör mig arg och frustrerad. Jag lyckades nästan. Tills jag läser Maria Sveland i senaste Bang och Ann Heberlein i senaste Camino . Där oroar hon sig för "män som flyr ut i naturen/ storstadsdjungeln ( tänk Into the wild eller Hunter S Thompson) och kvinnor som föder många barn. Jag fattar det nu. Att man liksom ger upp eller blir förförd av det hela. För det är så skönt att passa in. Sitta hemma och amma och ändå känna att jag gör nåt viktigt, jag föder upp framtidens medborgare eller nåt. Sen får man ju så mycket cred. Att få barn är som att bli invigd i en gemenskap jag inte visste fanns. Den där gemenskapen mellan "oss som vet". Vi som utstod graviditetsbekymren och den fruktansvärda smärtan och nu får uppleva den fantastiska kärleken! Maria Sveland skriver " Ibland kan det som hindrar kvinnor från att uppnå lycka vara två gulliga barn och en trevlig man". Jag tänker att jag försöker vara lycklig men samtidigt inte lurad...
Sen blev jag arg och då kändes allt normalt igen! Ta ta! Miljöpartiet har sagt ja till RUT får jag höra på omvägar några dagar innan skuggbudgeten och artikeln i DN. När vi för det mesta är så RÄTT så ska vi komma med det här. Klass, kön och etnicitet anyone?! Nej tydligen inte. Men eftersom jag är en obotlig optimist så tänker jag att jag kanske kan starta ett företag och få avdrag som amma! Har ju feta tuttar med massor av god, len bröstmjölk. Eller är det för nära köp av sexuell tjänst?
5 kommentarer:
Fast det är väl ändå en mycket medveten politik; att (mp) närmar sig de borgerliga partierna, med överenskommelsen om migrationspolitik, tydligt avståndstagande till förmögenhetsskatt och andra delar av den tidigare röd-gröna ekonomiska politiken etc.
Hur naivt det än kan låta så är det många inom MP som inte vill definiera sig enligt höger-vänster utan vill kalla sig uteslutande "grön". Om den "gröna" politiken då passar in i antingen "röd" politik eller "blå" så gör man uppgörelser då helt enkelt. Men det är säkert en hel del strategi bakom också, ja. Jag tror att vi är många som iallafall tidigare haft svårt att se MP tillsammans med Alliansen i rikspolitiken. Det finns helt enkelt för många stötestenar.
Bara för att understödja min fundering - se exempelvis detta: http://www.svd.se/naringsliv/fridolin-oppen-for-bolagsforsaljning_6172293.svd
Vad gäller mig personligen - är det grönt att driva på för än snabbare privatisering ...då är jag inte särskilt grön, tyvärr. Och - jag tror att även jämställdhetsfrågor riskerar att stryka på foten om ni alltför starkt betonar värdet av fri kapitalism och marknad före politiska lösningar.
Jag håller med! Vi har verkligen en fin balansgång att göra mellan "pragmatism" och ideologi. Men efter den här kongressen är jag säker att det går! Tror du inte att Miljöpartiet skulle förlora väldigt mycket spelrum om vi bara sa att vi samarbetar med S? Det är ju just det skickliga förhandlingsarbetet som har tagit partiet dit det är idag. Och hur det än verkar utåt så är vi många starka feminister inom partiet...
Åh! Fantastiskt inlägg från början till slut!!!! :) KRAM!
Skicka en kommentar