Jämställdhetssamordnaren

Miljöpartiets mentorprogram

2012-01-24T04:55:00.000-08:00

Här är några av bilderna som togs på mentorprogrammet under senaste träffen innan jul! Deltagarna diskuterade anti-rasistiska och feministiska strategier och fick nu senast både individuell coachning i uppdraget samt veta mer allmänt om hur man driver grön politik framgångsrikt. Föreläsare var Anna Norrman, Yvonne Ruwaida och Esabelle Dingizian. Fotograf är eminenta Märta Thisner

ÖFA Magic/ Baltic at Brut-Vienna

2012-01-22T12:08:00.000-08:00

Foto: Märta Thisner

I fredags öppnade dörrarna till underjorden under Wiener Konzerthaus och det magiska ÖFA-kollektivet bjöd på performencefest i timmarna sex.Deltagarna bjöds på magiska och baltiska interaktiva performence som fick hjärtan och sköten att klappa fortare. Det svenska (baltiska) hårda bondelivet hyllades liksom trollkarlshaggan som sliter häcken av sig för att ge mer magi åt folket. En afton i systerskapets och arbetslinjens tecken.

Studiebesök i Vilnius

2011-12-10T05:14:00.001-08:00

Studiebesök på EIGE- EU:s relativt nya jämställdhetsinstitut i Vilnius

Besök hos NGO Lithuanian Gay League som kämpar mot homofobi i det religiösa Litauen

Förra veckan var jag på en inspirerande studieresa med gröna riksdagsledamöter och politiska sekreterare till Litauen i två dagar. Vi besökte EU:s jämställdhetsinstitut EIGE och jag blev glatt överraskad över hur mycket de har lyckats åstadkomma på bara ett och ett halvt år och hur engagerad och driven personalen verkar vara. Det är ordförandeländerna som väljer tema på institutets arbete och senast var "women and climate". Institutet ger sedan indikationer som sedan röstas för eller emot i kommissionen. Nästa tema verkar bli "women and media".

Vi besökte även Litauens diriskrimineringsombudsman som med små resurser försöker utveckla skyddet för utsatta grupper och individer i samhället.Innan detta drev man främst jämställdhetsarbete och man var med och lade förslag på en föräldraförsäkring som vann kraft 2006 där en månad är vigd åt pappan och där den andra föräldern kan ta ut max två år med barnet.Mötet med Marija Pavilovna, socialdemokrat i parlamentet var mycket inspirerande. Maria arbetar för jämställdhet, feminism och hbt-frågor något som är mycket stigmatiserat i det Litauiska samhället. " Folk tycker helt enkelt att jag är en galen kärring, men det struntar jag helt i" säger Maria. Tre gånger har konservativa krafter försökt få igenom ett abortförbud för kvinnor i Litauen. Landet leds i dag av det konservativa kristdemokraterna.

Die fantastischen abschluss-party in Berlin

2011-12-05T02:17:00.001-08:00

Jag kan absolut ingen tyska men plötsligt så händer det! I helgen gästade ÖFA-kollektivet festivalen Nordwind i Berlin och plötsligt tittar Gudrun-allas-vår-idol-och förebild-Schyman in på repet! Hon skulle bara hälsa på sin vän Susanna Alakoski som satt utanför och läste ur sin senaste bok.Tror ni festen blev pepp eller? Tack alla som dansade och gav sin själ och hjärta på dansgolvet...

För fler närvarande pappor

2011-11-25T02:14:00.001-08:00

Idag, den 25:e november, är internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor. En radikalfeministisk formulering som tyvärr fortfarande är sann- våld mot kvinnor och barn är fortfarande ett närvarande fenomen i många svenska familjer. Miljöpartiets jämställdhetskommitté lyfter frågan ur ett lite annorlunda perspektiv, vi kopplar ihop frågan om våld med den utredning som gjorts av norska staten där man kom fram till att ytterligare indvidualisering av föräldraförsäkring, tillsammans med andra åtgärder, kan motverka våld i nära relationer. Här är artikeln. Jag är stolt och glad arbeta med så modiga politiker som Gunvor G. Ericson och Martin Oscarsson. Miljöpartiet har motionerat i frågan om en utredning om män, maskulinitet och jämställdhet. Det behövs att vi utreder mekanismerna bakom våldet och dels utökar skyddet för utsatta kvinnor och barn men också hjälper män som har problem med våldsamt beteende.

Våld återfinns såklart också hos samkönade par. Det finns våld i parförhållanden som är sporadiskt och sen finns det det systematiska våldet-och det återfinns alltsom oftast i heterosexuella relationer. Vi behöver förstås hitta vägar att skydda och hjälpa alla grupper utsatta för våld. Något som försämrats när det gäller skydd och hjälp är skyddet för barn som antingen är vittnen till våld i hemmet och/eller själva utsätts. Det skyddet har urholkats trots att lagarna förbättrats. Här måste utvecklingsarbetet i skola, socialtjänst och hos polisen förbättras.

Tidigare artikel om föräldraförsäkringen publicerade i Aftonbladet på Fars dag. Artikeln är ganska hårt vinklad och rubriksättningen är inte den bästa. Trots att artikeln är normativ och anspelar på elaka klichéer om män så tycker jag att vinklingen blev bra: istället för slips så får du en extra månad med ditt barn på Fars dag!

Feministiskt perspektiv på tid

2011-11-24T05:04:00.001-08:00

Nu är diskussionerna om ett nytt partiprogram i full gång och det första rådslaget heter "Makten över tiden". Miljöpartiets jämställdhetskommitté arrangerade ett rundabordssamtal på temat "Feministisk makt över tiden" på riksdagen. Inbjudna gäster var Anna Wahl, KTH och Ulrika Lorentzi, Kommunal.

Anna Wahl började med en filosofisk ingång till makten över tiden. Något av det mest intressanta hon utvecklade var att många ofta problematiserar det obetalda arbetet i hemmet när man pratar utifrån ett genusperspektiv på tid.Anna Wahl menar istället att det viktiga arbetet bör göras på arbetsplatsen så att arbetstagare oavsett kön har makt över tiden, då blir också förhandlingen "kring köksbordet" mer jämställd. Vi bör komma ifrån att värdera varandras tid olika. Till exempel nämndes det utbredda ofrivilliga deltidsarbetet bland kvinnor samt att många kvinnodominerade yrken har "splittrad tid", dvs arbetstiden är upplagd så att hela dagen splittras upp trots att personen endast arbetar deltid. Då blir förhandlingsläget ofta bättre för den som har arbetar mer betalt och dessutom heltid, i de flesta fall mannen i familjen.

Vad ger då egentligen "makt över tiden"? Många kanske arbetar mycket men ändå mår relativt väl eftersom de har makt att bestämma när de ska arbeta. Inom chefskulturer eller "karriärkulturer" signalerar tid engagemang och hängivenhet. Att tillbringa många timmar på arbetet ger status oavsett hur effektiv du är. Friheten att disponera sin tid är avgörande och känslan av att skapa luckor i vardagen för återhämtning. Ledarskap är viktigt och vad chefen signalerar. För att komma tillrätta med orättvisor eller problem på arbetsplatsen krävs tid för reflektion och kritiskt tänkande. Men den tiden finns oftast inte.

Ulrika Lorentzi pratade utifrån rapporterna "Alla andra hämtar tidigt" om barnomsorg och "Hänger din mammas trygghet på dig?" om äldreomsorg. Rent krasst så är beskrivningen ganska mörk. Äldreomsorgen har monterats ned samtidigt som de äldre blir både fler och sjukare. En majoritet av Kommunals medlemmar är kvinnor och har, lite elakt uttryckt, genomfört en arbetstidsförkortning på egen bekostnad. 40 % av kvinnorna med barn under åtta år arbetar deltid, samma siffra för män är 9 %. Detta innebär att kvinnorna går 300 000 kr back på 10 år när de får barn, samma siffra för män är 10 000 kr. 30 % av Kommunals medlemmar upplever inte att förskolan kan tillgodose deras behov av barnomsorg vid heltidsarbete. Många upplever en stress för att "alla andra föräldrar hämtar tidigt". Allt detta gör förstås att kvinnor rent generellt sett har mindre makt över sin tid. Detta är avgörande att ha med sig när vi diskuterar makten över tiden i vårt rådslag.

Mentorprogram för mp-kvinnor med utländsk bakgrund

2011-11-15T02:34:00.001-08:00

I helgen träffade jag för första gången deltagarna i vårt mentorprogram. Det är verkligen ett härligt gäng, fulla av entusiasm och engagemang. Det här är fjärde omgången Miljöpartiets jämställdhetskommitté genomför mentorprogrammet och den här omgången riktar sig främst mot kvinnor med utländsk bakgrund. Miljöpartiet genomgår just nu en stor förändring, medlemmarna strömmar in och i Göteborg speciellt kunde vi se att många kvinnor med utländsk bakgrund hade valt att engagera sig. Som både Banafsheh och Manijeh, deltagare i programmet uttryckte sig under presentationen: "Jag kände att det var dags att ta steget in i partipolitiken efter det här valet".

Diskussionerna blev mycket intressanta, speciellt valet av oppositionsborgarråd i Stockholm under förra veckan diskuterades. Är det så att partier som växer och får mer makt och inflytande med en lagbundenhet måste gå mot hårdare konkurrens på tunga poster och då faller kvinnorna bort? En hel del forskning pekar på att så blir fallet och många lyfte den viktiga aspekten att det kan vara farligt att ha en självbild som organisation att man är "bättre än andra" för då faller bördan tungt på individen att misslyckandet är hennes eget fel. Det var tydligt att det pratades om jämställdhet under valet till oppositionsborgarråd på medlemsmötet men att samma personer inte såg sambandet med att stötta den kvinnliga kandidaten som fått både väljares och medlemmarnas förtroende. Jämställdhetskampen är i mångt och mycket fortfarande en kamp om kvinnors lika rättigheter till inflytande och makt.Målet med programmet är att få fler kvinnor med utländsk bakgrund på våra listor valet 2014.

Diskussionerna krig svensk kultur var väldigt givande. Vi kunde enas om att konflikträdsla och konsensustänkande är starkt inom vår kultur och att en stor utmaning för antirasister och feminister är att inte vara tysta utan att hitta vägar att nå fram i orättvisa situationer trots att detta kan göra att du själv framstår som väldigt obekväm, osvensk och knepig.

Feminist 2.0

2011-10-25T07:14:00.000-07:00

Maria Wetterstrand drar en feministisk analys av Juholtaffären i intervjun programmet Hubinette. Katrine Kielos skriver bra om den unga kvinna som själv bär sin framgång och smärta. Allt förpackat och individualiserat, du tar konsekvenserna av dina val själv. Men var är strukturerna? Förut räckte det med att vara snygg, glad och tacksam. Nu ska du även vara framgångsrik!

Georgien

2011-10-16T02:15:00.000-07:00

Utanför parlamentet i Tblisi

Cacasus

Tblisi

Mshketa

Nu har jag och familjen varit i Georgien på semester! Kanske inte alla barnfamiljer som tänker sig att åka till Georgien, men det är verkligen ett ställe att rekommendera. Härligt väder, trevliga och gästvänliga människor och god mat.

Georgien är ett land präglat av sin transitposition, sina interna konflikter men också sin särställning som det hade i det forna Sovjet. Värt att notera är att under helgen besökte Frankrikes president Sarkozy Tblisi, höll tal och spred allmän förhoppning om ett ytterligare närmande till EU och väst ( iallafall som jag tolkar det eftersom hela staden fylldes av franska flaggor och EU-flaggor). Det finns även vykort man kan köpa där det står "STOP RUSSIA". För mig var det tydligt att Georgien har valt sida.

Georgien är både starkt religiöst och patriarkalt. Männen kör runt i sina bilar. Kvinnorna återfinns i kyrkorna bedjandes till ikonerna och på de uppluckrade trottoarerna. Att gå runt med barnvagn var verkligen en utmaning! Och då var det ändå jättefint väder och helt torrt på gatorna. Jag kan bara föreställa mig Tblisi under vintern, det kan inte vara lätt! Husen är vackra men slitna och många bor i nästintill ruckel. En stor vräkig, nybyggd guldförgylld katedral pryder stadens hösta topp... Jag var lite på landsbygden och där tror jag att situationen är ännu tuffare. Jag väntar på resebeskrivning från min vän som åker på lördag, som ska till både barnhem och flyktingläger.

Det var väldigt roligt att träffa Lela och Sofia samt Georgi från Georgian greens. Deras kontor är en typisk sovjetisk byggnad-trist, tungt och murrigt men ändå har de både kontor och möteslokal. Deras positiva syn samt engagemang och driv gjorde mig verkligen imponerad och väldigt peppad på att arbeta vidare med demokratistödet genom Green forum. Vi diskuterade mycket kring den politiska situationen kopplat till målen och indikatorerna i det nya programmet från SIDA. Situationen politiskt för de gröna i Georgien kan synas tuffare än någonsin. Men det verkar iaf som att det regionala samarbetet med Azerbaijan och Armenien ger både hopp och framtidstro. Det är svårt att engagera nya kvinnor politiskt. Georgien har ca 5% kvinnor i parlamentet. Jag tryckte på för en kvotering av listor...Det mest imponerande är att de gröna i Georgien fungerar som en fredsmäklare mellan Armenien och Azerbaijan, jag tror mycket på samarbetet mellan de gröna i regionen, några av de få som kan sitta ner tillsammans och diskutera politik i denna konfliktfyllda region.

De tre giganterna på Rival

2011-08-21T02:20:00.000-07:00

Första jobbveckan efter min sju månader långa föräldraledighet börjar kungligt med mötet mellan de tre giganterna; Maria Wetterstrand, Gudrun Schyman och Mona Sahlin. Rival är knökfullt och stämningen är på topp när de tre stjärnorna tågar in runt halv sju på lördagkvällen. Alla jublar och det är verkligen en grym känsla att se de här tre tillsammans. Temat är att vara kvinna och partiledare och det är ändå tre väldigt olika bakgrunder, partier och erfarenheter som de här kvinnorna ger uttryck för. Konstigt nog verkar moderatorerna vara mest intresserade av Maria Wetterstrand och Miljöpartiet. Gudrun kommer inte till tals på hela de första fyrtiofem min som jag lyssnar. Maria beskriver en verklighet där hon snarare lyfts fram av partiet och inte behövt kämpa sig blodig. På frågan om hon känt sig stöttad av andra kvinnor tystnar hon något " det är nog snarare män som har peppat mig". Varför tror du att det var så frågar moderatorn, "Jag har aldrig riktigt förstått de där mekanismerna även om jag har sett andra kvinnor runtomkring mig tryckas ner inom politiken så är inte det min personliga erfarenhet". Här vill förstås Gudrun Schyman komma in och förklara. Det faller lite platt, det blir konstigt att i detta sammanhang säga " män väljer män och kvinnor väljer också män pga. av en könsmaktsordning" även om det förstås är helt rätt. Maria kontrar "det kan ha varit så när jag blev vald till språkrör att män i partiet helt enkelt såg mig som ofarlig. Eller så tyckte de helt enkelt att jag var bra". Publiken skrattar för poängen är glasklar och visar det svåra i att prata om maktordningar men ändå inte förminska individuella kvinnors arbete och prestationer.

När Mona Sahlin ska prata utifrån sin erfarenhet blir det förstås jätteintressant. Hur hon har orkat med både sura mediedrev och interna gubbar går över mitt förstånd men hon visar prov på en otrolig förmåga att resa sig, tro på sig själv och sitt ledarskap. " Jag förstod att ledarskap också handlar om att vara kontroversiell". Hon pratar om att Ingvar Carlsson förstås var viktig för hennes karriär inom partiet och att alltid tro på sig själv. Det är helt uppenbart att Mona Sahlin fick klä skott för obekväma beslut som tagits kollektivt. " Vi står bakom dig sa de men jag undrade -hur långt bakom?" säger hon. Hon berättar en fin handling som Gudrun Schyman inspirerat henne till och det var att sända vykort till kvinnor som "gjort något bra". Så när hon fick ett infall att skicka några peppande ord så kunde hon bara lägga de på lådan. Gulligt! "Detta har betytt otroligt mycket för mig personligen, att stöttas av andra kvinnor".

Tyvärr var jag tvungen att gå efter en timme och hann inte höra Gudrun Schyman prata. Det hade varit intressant att höra mer om hennes erfarenheter från Vänsterpartiet också. Jag minns att jag såg henne första gången när jag var sjutton och att hon då var en stor inspirationskälla och anledning till att jag ville engagera mig politiskt. Tillslut får jag väl rikta ett tack till Benny Andersson som tydligen pröjsade för kvällen.

Nya språkrör och fint besök från Rwanda

2011-05-21T11:20:00.000-07:00

Idag är det dag två av kongressen och två nya språkrör har sett dagens ljus. Åsa Romson och Gustav Fridolin valdes och mottogs av en jublande kongress. Så otroligt härligt att få vara med om detta! På eftermiddagen höll Green forum ett seminarium om att bygga ett grönt parti i en diktatur. Seminariets gäst var Frank Habineza från Green party of Rwanda och även ordförande för African Greens. Han berättade om hur det var att starta partiet och om skräcken och sorgen när vice ordförande för partiet blev mördad och Frank med familj tvingades fly till Sverige. Familjen har nu fått uppehållstillstånd här i Sverige.

Jag har även hunnit kolla lite i den nya boken "Tänk Grönt" redaktör Sven Elander. Än så länge har jag bara läst ett fåtal av texterna bland andra Christian Valterssons om den gröna feminismen och AndersWallners om queer och makt. Känns dock som en mycket bra början.

Kongress!

2011-05-20T11:11:00.000-07:00

Nu pustar jag ut på hotellet efter en lång och intensiv dag på Miljöpartiets kongress.Stämningen är på topp och det är hur trevligt som helst att bara mingla och prata med alla. Under sen eftermiddag valdes Anders Wallner till ny partisekreterare, det tror jag blir hur bra som helst.Jämställdhetskommittén anordnade ett bra seminarium om representationen av män och kvinnor i kommuner och landsting. Miljöpartiet är bättre än de flesta partier men männen dominerar på tunga poster i kommunstyrelsen. Det finns mycket kvar att göra. Bästa Nour El Refai medverkade och var superskönt bitter, smart och rolig.

Fotograf Fredrik Hjerling

Mor Lidande eller Mor Duktig, vilken väljer du?

2011-05-13T14:50:00.000-07:00

Normerna kring mammarollen slår till direkt när du inser att du blivit gravid. Så är det förstås och om detta har det ordats mycket om. Det var visst inom till exempel vården riktad emot blivande föräldrar som många unkna värderingar om manligt och kvinnligt dolde sig förstår jag nu. Bredden av jämställdhetsproblematiken är så mycket tydligare nu när jag själv har barn och är föräldraledig. Någonting man i allafall får göra när man har barn är att gnälla på att man är trött, har tidsbrist och äter/ shoppar för mycket. Vissa tar på sig en martyrroll men de flesta av oss försöker nog snarare hålla skenet uppe. Självklart är det så att mycket i livet förändras och det kan vara svårt att vänja sig. Jag som ofta befunnit mig i utmanande situationer i yrkeslivet och vinnlagt mig om att anta omöjliga situationer med en positiv inställning ser mig själv plötsligt sitta och lipa och klaga på än det ena än det andra. Nu måste jag inrätta hela mitt liv efter någon annans behov, det svider lite...Ändå vad klagar jag för? Det är svårt det där med att vara nöjd.

Tidsbrist är annars något som hör barnlivet till. Eller? Jag har aldrig haft så mycket tid som nu. Självklart blir det annorlunda sen när även jag börjar arbeta men handlar det inte också om att jag anser det vara min rätt att jag ska kunna göra allt som jag gjorde innan jag fick barn? Handlar inte denna konstant upplevda tidsbrist om en ovilja att förändra sig och prioritera? Tänk att våra mormödrar stod och KOKADE tygblöjor dagarna i ända.Bara en sån sak. Nu har vi diskmaskin, dammsugare, tvättmaskin och förhoppningsvis en idé om jämställdhet i förhållandet så att inte en part behöver göra allt hemarbete. Hur kan vi lida av sån tidsbrist? Är det för att villan ska skina perfekt? Är det för att vi ska kunna dricka vin och amma med en god vän?
Det är väl ingen som förespråkar den lidande och självuppoffrande mor duktig som lever genom sitt barn och sin familj. Men dagens ideal gör mig också bekymrad nu när jag letar efter min egen roll. Det klart att livet måste förändras, jag kan ju såklart inte förvänta mig att jag ska kunna göra allt jag gjorde innan jag blev förälder. Dock tycker jag absolut man ska kunna ta sig ett glas vin med en vän.

Något annat man kan gråta blod över är litteraturen som möter en nybliven förälder. Det är så gammalt, unket och antimodernt att jag vill starta ett bokbål! Värst av alla är böckerna skrivna av psykologer. Ordet "moder" nämns ungefär i varje mening. Längst ner en liten rad i stil med " pappan kan också påverka/ vara viktig/vara närvarande osv". Den enda boken som jag kan rekommendera är "Ge dit barn hundra möjligheter istället för två" av Kristina Henkel och Marie Tomcic. Ett illustrerande utdrag ur boken Babypsykologi av Sergio Ciccotti från 2009 " Lyckokänslan för män som får en son ökar med så mycket som 75 procent. " (...) För kvinnor minskar dock lyckan med 13 procent för varje nytt barn."(...) " Du behöver inte vänta med att ge din son pojkleksaker såsom bilar, bebisar verkar ha en intuitiv känsla för sitt kön".

En annan bok jag uttryckligen vill varna för är Maria Borelius bok "Sedan du fött- en bok om den nyblivna mammans kropp och själ". I boken kan man läsa intervjuer med nyblivna pappor om hur de ser på sina kvinnor efter förlossning, amning osv. Jag skulle vilja fråga Maria: hur tänkte du nu? Flera av citaten framställer fäderna som känslokalla och kvinnorna som utsatta eftersom deras kroppar har förändrats och de inte längre kan ses som sexobjekt. Varför valde du att ta med dessa citat i din bok, Maria? Om det nu är så att man blir slapp lite varstans efter sin förlossning, tror du att man behöver den här typen av citat från män då? Helt obegripligt.

Jag är förrådd av mina hormoner

2011-05-03T05:15:00.000-07:00

Nu har det gått ca 4 månader sen jag blev mamma! Eoner av tid känns det som. All pratar om "bubblan", det där tillståndet då man som nybliven mamma (pappa) bara sitter hemma och gosar med familjen, ammar, äter choklad och anpassar sig till det nya livet. Mycket är så nytt och främmande. Jag tror inte jag har haft en klockren bubbla eftersom jag åker fram och tillbaka med min lilla guldklimp på x2000. Tre veckor Trollhättan, en vecka Stockholm. Som min barnmorska uttryckte det "det är ju nästan som att du är ENSAMSTÅENDE". Ni vet den där hemska diagnosen/ tillståndet som drabbar främst kvinnor om man inte passar sig. Nästa sak hon kläcker ur sig "fick er man stanna kvar på BB efter förlossningen?". Jag förutsätts alltså både vara gift och heterosexuell of which I am none.

Igår läste jag senaste numret av Bang samt senaste Camino och bara vaknade upp! Jag förstod med ens att jag blivit lurad av min kropp. Jag har gått omkring och känt mig så nöjd och tillfreds med livet de senaste månaderna. Allt jag ville var att krypa in i den varma kokongen som kallas hemmaliv, fredagsmys och familj och stanna där. Inte behöva kämpa, inte behöva tänka på all jobbig, orättvis skit som gör mig arg och frustrerad. Jag lyckades nästan. Tills jag läser Maria Sveland i senaste Bang och Ann Heberlein i senaste Camino . Där oroar hon sig för "män som flyr ut i naturen/ storstadsdjungeln ( tänk Into the wild eller Hunter S Thompson) och kvinnor som föder många barn. Jag fattar det nu. Att man liksom ger upp eller blir förförd av det hela. För det är så skönt att passa in. Sitta hemma och amma och ändå känna att jag gör nåt viktigt, jag föder upp framtidens medborgare eller nåt. Sen får man ju så mycket cred. Att få barn är som att bli invigd i en gemenskap jag inte visste fanns. Den där gemenskapen mellan "oss som vet". Vi som utstod graviditetsbekymren och den fruktansvärda smärtan och nu får uppleva den fantastiska kärleken! Maria Sveland skriver " Ibland kan det som hindrar kvinnor från att uppnå lycka vara två gulliga barn och en trevlig man". Jag tänker att jag försöker vara lycklig men samtidigt inte lurad...

Sen blev jag arg och då kändes allt normalt igen! Ta ta! Miljöpartiet har sagt ja till RUT får jag höra på omvägar några dagar innan skuggbudgeten och artikeln i DN. När vi för det mesta är så RÄTT så ska vi komma med det här. Klass, kön och etnicitet anyone?! Nej tydligen inte. Men eftersom jag är en obotlig optimist så tänker jag att jag kanske kan starta ett företag och få avdrag som amma! Har ju feta tuttar med massor av god, len bröstmjölk. Eller är det för nära köp av sexuell tjänst?

Skål för att prata om det!

2010-12-23T06:20:00.000-08:00

Jag har velat skriva ett inlägg om alkoholens koppling till ojämställdhet efter att jag varit på en heldag om detta med IOGT-NTO. De kopplar också frågan till hållbar utveckling utifrån sin erfarenhet av internationellt biståndsarbete. I dagarna har jag även följt den spännande debatten runt #prataomdet, Johanna Koljonens twitterinlägg som blev ett upprop att prata om gråzonen mellan frivilligt sex och övergrepp. Jag känner mig tacksam över att min spontana reaktion var att jag under flera år befunnit mig i ett sammanhang med nära kompisar men även bekanta där vi rutinmässigt "pratat om det". Både bra och dåliga upplevelser har stötts och blötts. Så har det förstås inte alltid varit. 2004 startade vi vår samtalsgrupp.Det som först var en rolig grej har senare räddat livet på flera av deltagarna när livets hårda skola slagit till.

Många av mina nära vänners första erfarenheter av sex kan förknippas med både alkohol och övergrepp. Det här var inget som vi pratade om så mycket när vi gick på gymnasiet eller ens reflekterade så mycket över. Vi ville så mycket. Det var viktigt att bli erfaren fort." Om nån kille vill ha min kropp då duger jag" skriver Märta Tikkanen. Det var sant för oss då. Jag minns en våldtäktsanklagelse som cirkulerade i skolan bland oss vänner. Killen var helt förstörd, han hade aldrig menat nåt illa. Hon sa " men jag sov och vaknade upp av att han hade sex med mig. Jag ville inte, jag sa nej men han fortsatte". Det var jobbigt ett tag sen blåste det över, vi glömde bort det...Några år under och efter gymnasiet blev flera av mina vänner våldtagna på fester. Ingen av de anmälde någonsin killen i fråga. Det gick bara inte. Det var så skamfullt.

Jag kan tänka på mig själv som femtonåring och vilja krama om mig då. Jag hade ofta panik för jag kände mig så instängd. Jag ville ut ur den där kroppen som var mitt fängelse. Jag var dödstuff utåt och liten inuti. Jag kände mig ful.Samtidigt ville jag ut och rivas mot livet. Jag fick en pojkvän sommaren efter nian. Vi satt hemma hos honom och tittade på film och åt godis. Han ville att vi skulle "göra det", jag kunde känna det i luften. Jag fick panik. Jag hittade på att jag var tvungen att vara hemma senast klockan tolv och hastade sedan ut till min cykel. Jag hade mycket frihet som tonåring och min mamma skulle aldrig ha bestämt en tid för mig när jag var så pass gammal.Jag kände mig som världens största misslyckande. Vad är det för FEL på mig tänktre jag, varför vill jag inte? Jag kände mig som ett barn och samtidigt som en kvinna. Nu kan jag känna mig så stolt över mitt femtonåriga jag, vilken tur att jag cyklade hem!

Mitt vuxna liv har inte varit lika oskyldigt, och många gånger har jag försatt mig i situationer där farliga saker skulle ha kunnat hända. "Hit med lite äventyr" har varit devisen som jag har följt. Jag har diskuterat med andra feminister som tex. tycker att ha sex utan kärlek är att vara "känslomässigt prostituerad". Att ha tillfälligt sex med olika partners utan känslor framstår för många som destruktivt och svårbegripligt. Den synen på främst kvinnor har jag aldrig kunnat ställa upp på.Som tur är har jag träffat fantastiska människor-både bekanta och nära vänner som är öppna och fördomsfria, vilket har gjort att vi i många sammanhang istället hyllar Slampan med stort S som tar för sig av livets goda. Tyvärr är verkligheten aldrig svart eller vit. Visst kan jobbiga saker hända. Speciellt när vi sårar de som vi har dessa "okomplicerade" relationer med, eller när det som skulle vara skönt och lustfyllt övergår i övergrepp. Jag förstår att den linjen är fin. Det krävs om möjligt ännu mer kommunikation och självkännedom för att kunna ha öppna relationer eller kravlöst sex utan kärlek.

Berättelsen om prostitution

2010-11-26T02:42:00.000-08:00

I dagarna har Göran Lindberg målet slutligen avgjorts. Förre polismästaren fick allt som allt sex års fängelse för våldtäkt, koppleri, misshandel och köp av sexuella tjänster. Han är besviken på domen. Göran Lindberg beskrivs som en dubbelnatur som under sin täckmantel av jämställdhetsivrande man med makt samtidigt stämde träff med unga tjejer för att utnyttja de sexuellt. Göran Lindberg-fallet skulle kunna visa oss en bild av hur prostitutionen tar sig i uttryck och bidra till en diskussion kring makt och utsatthet. Men jag tror tyvärr inte att det kommer hända.

Sexköparen är alltsom oftast en man från socialgrupp ett, alltså en man med makt, status och möjligheter och som oftast har familj. Det finns en del forskning om varför män köper sex men den behöver fördjupas. Känslor som ensamhet, ilska och frustration nämns men även förklaringar som kopplar till känslan av makt och att ha inflytande över en annan människa. Varför män som tillsynes verkar "lyckade" i samhällets ögon tenderar att i högre grad köpa sex är inte helt klargjort. Det verkar vara just kombinationen makt, pengar och maskulinitet som är avgörande.

Ann Heberlein har skrivit ett litet mästerverk om ondska. Där beskriver hon bland annat mekanismer kring gruppvåldtäkter. Det är grupptrycket och rädslan för att inte kunna prestera i situationen som trappar upp våldet. En stark ledare hetsar de andra att utföra grövre och grövre våld på den utsatta kvinnan. Den som protesterar tystnar snabbt av rädsla för gruppens straff eller utfrysning. Tystnad och brist på civilkurage verkar vara bra grogrund för ondska. Mannen är ofta osynlig när det gäller prostitution eller så görs han till ett monster av ondska i pressen. Sanningen är nog snarare att han som kan begå grova våldsbrott är ganska vanlig; " precis som oss".

Om den prostituerade eller utsatta kvinnan har sagts och skrivits mycket. Hon kan framställas som ett försvarslöst offer eller en stark arbetande entreprenör. Enligt en studie från 2003 lider så många som 68 % av sexsäljarna av posttraumatiskt stressyndrom. Situation att befinna sig i gränslandet mellan "arbetare" och "älskarinna" måste vara mycket stressande.Mannen som köper sex letar efter en upplevelse, han vill ha något äkta av sexsäljaren. Samtidigt ska det vara ett "yrke" för henne. Ett monotont, icke-tillfredställande slitgöra. Men hon måste låtsas som att hon njuter i fulla drag. Alla de andra som köper hennes kropp utnyttjar henne bara, men just den här mannen skänker henne njutning. I allafall är det det han betalar för att få tro. Påfallande många sexköpare beskriver att de gav kvinnan orgasm eller att de vet att hon själv njöt.

Är den sexköpande mannen ett offer? Han låter onekligen rätt sorglig. Trots detta är det enklare att se honom som ett monster, en avart istället för att prata om den vanliga mannens behov av makt och status. Är den prostituerade kvinnan ett offer? Kvinnorna i dessa rättegångar är påfallande ofta unga kvinnor i utsatta livssituationer med hemlöshet, missbruk och psykisk sjukdom i bakgrunden. Men hon är inget offer. Inte heller är hon en fri arbetstagare. Sanningen ligger med nödvändighet någonstans mittemellan.

Svensk, svenskare...ett reportage om Sverigedemokraterna

2010-11-18T05:04:00.000-08:00

Bilden föreställer "Sverige-dräkten" med hijab för den svensk-muslimska kvinnan. Ursprungsdräkten togs fram i början av 1900-talet för kvinna utan folkdräkt från egen socken. Designergruppen Fuldesign har gjort den nya dräkten. På Tänk: Grönt, medlemsträff för Stockholm stads medlemmar talade Elisabeth Qvarford om hennes och hennes fru Annika Hamruds nya reportagebok om Sverigedemokraterna. Det mest intressanta med boken är diskursanalysen av Sd-retoriken, där partiet etablerar begrepp för att måla upp bilden av invandringen som det stora hotet.Här kommer några begrepp som analyseras av författarna:

Anti-demokratiskt: all praxis som inte direkt underlättar för Sverigedemokraterna
Den grå sörjan: De rödgröna, Alliansen samt ibland båda två tillsammans. Kan även syfta på integrationspolitiken och det mångkulturella samhället.
Fågelskrämmor: används av Jimmie Åkesson för att beskriva vänsteraktivister eller demonstranter emot Sd
Kulturberikare: ett synnerligen obehagligt begrepp som härstammar från 30-talets Tyskland och används av riksdagsledamot Kent Ekeroth. Syftar på invandrare och kan låta positivt men uttalas föraktfullt och med ironi.
Massinvandring: ett begrepp som enligt Sd beskriver svensk flyktingpolitik
Multikulturalist/ pk-ister: alla som står upp för integrationstanken
Svenskfientlig: "rasism" riktad gentemot svenskar. Detta kan vara politiker som anser att Sverige inte skulle ha varit mycket utan invandrare och influenser utifrån samt ungdomar som använder begrepp som "svennejävel" och"svennehora".
Våldtäktsvåg: ett begrepp som Sd försökte etablera under valet, innebär att Sverige skulle ha drabbats av en våldtäktsvåg kopplad till invandringen. Man lanserade en egen undersökning som fick mycket kritik p.g.a av dess kreativa användning av brottsstatistik och brist på kopplingen till att våldtäktslagstiftningen har ändrats.
Yttrandefrihet: medias ansvar att underlätta för Sd att föra fram sitt budskap

Alla dessa begrepp måste kopplas till Sd som nationalistiskt och islamofobiskt parti där idén om ett homogent folk vad gäller kultur är bärande. Då blir det mångkulturella samhället skrämmande, problemfyllt och det som sverigedemokraterna skyller det mesta på: arbetslöshet, brott, våldtäkter, finanskrisen m.m.

Miljöpartiets mentorprogram för politiker

2010-11-17T08:04:00.000-08:00

Mentorprogram för kvinnor behövs fortfarande. Kampen a la 70-tal går vidare. Vi måste fortfarande stärka kvinnliga politiker så att de klarar av att stå starka på sina poster. Inte minst visas detta tydligt i diskussionen efter att Mona Sahlin tillslut gav upp/ puttades bort från partiordförandeposten. Tomas Wetterberg bland andra skriver bra om detta idag. Jag är beredd att hålla med Åsa Moberg, socialdemokratin förtjänar en gubbe efter det här. Urk.

Med lite hederlig gammal feministisk kampglädje och ett stort mått modernt närinslivstänk kring vinnande mentorskap startade den tredje omgången av Miljöpartiets mentorprogram i helgen. Stämningen var förväntansfull och taggad när deltagarna samlades för att lyssna på bland andra Malin Wreder, sociolog som har forskat om nätverkande och varför vi fortfarande ser olika på män och kvinnor som ledare.

Intensiva diskussioner på första träffen
Emilia, Bam och Susanne

Petronella, Tove och Barbara

Catrine, Ann-Louise och Ingrid

Malin Wreder, mentor och sociolog föreläste

Grön puls

2010-11-12T04:07:00.000-08:00

Bloggen har fått en fin utmärkelse som månadens blogg i MP Stockholms stads medlemstidning Grön puls. Det känns hedrande! För den som vill läsa mer om vad MP tycker om surrogatmödraskap kan läsa Gunvor G Ericsons artikel om Värdmödraskap , som på ett nyanserat sätt försöker angripa frågan runt det legala och de barn som redan kommit till genom surrogatmödrar. Bang hade också en artikel i frågan i förra numret och kommentarerna til artikeln är intressanta att läsa appropå hur många kan normalisera exploatering.

Till er som blivit sugna på att engagera er ytterligare så kan ni läsa om våra jämställdhetsambassadörer och nätverksträffar längre ner och kolla in hemsidan mp.se/jk. Varmt välkomna till det gröna jämställdhetarbetet!

Anti-rasism på Uppsala Pride

2010-11-06T08:00:00.000-07:00

Uppsala min hemstad har fått sin egen Pride-festival! Det hade jag inte kunnat gissa när jag sprang omkring på stan som frustrerad fjortis under 90-talet i "Muppsala"och letade efter något att göra. Jag fokuserar på Interfems-feministisk och anti-rasistisk tankesmedja och kompetenspool, genomtänkta och akademiska seminarier.

Trifa Shakaly pratar om kampanjen "Ain't I a woman" , ett sätt att politisera asylsökande och gömda kvinnors situation.-Asylprocessen saknar genusperspektiv, säger hon. Normen är en politiskt aktiv man och är du kvinna får du alltsom oftast asyl om du har barn eller man i landet. Knepigare blir det för ensamstående och lesbiska kvinnor. De är osynliggjorda. Dessutom borde våldtäkt och sexuella trakasserier-brott som tydligt drabbar kvinnor också reellt vara asylgrundande. Papperslösa kvinnor är en utsatt grupp som ofta hamnar i beroendeställning till både arbetsgivare, hyresvärdar och olika sorters förmedlare av kontakter i Sverige. Kvinnojourer har svårt att ta emot gömda och papperslösa då det inte finns någon som betalar för deras uppehälle. Dessa kvinnor faller helt enkelt mellan stolarna. Ett tips till alla som vill göra en god gärning: att gömma en papperslös är inte olagligt! Kampanjen driver tre krav och har fått Göteborgs kommun att tillsätta extra resurser för att stödja kvinnojurernas arbete med denna grupp.

Anna Gavanas forskar om hushållssektorn som har växt mycket genom RUT-avdraget. Den svarta marknaden har dock inte försvunnit, och utav hennes intervjupersoner som arbetar som städerskor vittnar en majoritet om att kunder ofta förväntar sig sexuella tjänster och/ eller att sexuella trakasserier är en del av vardagen som städerska. Det är tydligt att det är en branch som anses "passa" migranter, eftersom det är lättare att komma in på den arbetsmarknaden. Tyvärr finns det många baksidor: du utvecklar inte ditt språk i denna miljö, många arbeten förmedlas av mellanhänder som tar en stor procent av det som som arbetstagaren får för arbetet och många fastnar och marginaliseras ytterligare. När tjänsten blir billigare måste de i den svarta sektorn gå ner ytterligare i pris och kraven på "flexiblitet" höjs d.v.s att även gå med på att utföra sexuella tjänster. De allra flesta inom hushållssektorn arbetar både svart och vitt. Läs även DN:s artikel igår.

Evelyn Hayn från Humboldt Universitetet får oss att titta på oss själva. Genom språket förs rasistiska och exkluderande praktiker vidare hela tiden. Det är genom "daglig övning" som diskriminering blir sann, av både dig och mig.

Sist men inte minst arrangerade Miljöpartiet i Uppsala och S-kvinnor ett samtal om normkritik är möjlig i partipolitiken. Ett mycket givande och roligt samtal som jag fick medverka i tillsammans med Anna Söderström och Milischia Rezai.

Jämställdhetsambassadörerna- våra modigaste politiker

2010-11-01T09:41:00.000-07:00

Det finns mycket engagemang att fånga upp efter valet.Miljöpartiet är det enda parti som växte både innan och efter valet. Dessutom sitter många av våra politiker i hårda förhandlingar med andra partier om ordförandeplatser i nämnder och även internt om tunga uppdrag. Genom att träffas och diskutera hinder kopplade till normer och ojämställdhet är tanken att stärka varandra och få tips och råd från andra avdelningar. Nästa vecka är det Uppsala Pride och då har jag blivit inbjuden att prata på ett panelsamtal om normkritik i politiken. Då tänkte jag utveckla vad jag har hört från våra politiker. Det verkar som om ojämställdhet och etnocentrism får en extra push innan och efter val och det beror förstås på att maktkamper och makthierarkier blir synligare i dessa tider.

Det verkar tyvärr som att det inte direkt blivit lättare att vara kvinna inom politiken. De kommunalråd som väljs är i övervägande majoritet män. När jag träffar en företrädare för Sveriges kommuner och landsting håller hon med om problembilden, att kvinnor fortfarande inte når "tunga" poster eller "topp" positioner men hon vill absolut inte kopplas ihop med jämställdhetsfrågor "jag arbetar med ledarskap" säger hon.

En hint om hur föraktad det feministiska perspektivet kan vara får man om man läser Carolina Gynnings nya bok "Ego woman ". Nu kanske någon tänker att det inte spelar så stor roll eftersom Carolina Gynning inte är opinionsbildare nummer ett. Men många läser faktiskt hennes kioskvältare till alster och tyvärr speglar nog hennes åsikter många andras. Carolina har dedikerat ett helt kapitel till att hata feministen ( detta är i boken en sexualfientlig kvinna). Ska tilläggas att Carolina tolkar feminism som radikal-feminism. Detta alltså från en kvinna som skrivit två böcker där hon beskriver hur det är att vara kvinna i ett patriarkat ( bulimi, mäns våld mot kvinnor, diskriminering o.s.v) och hur hon aldrig passar in och har få kvinnliga vänner eftersom hon inte står för den accepterade femininiteten ( hon är för skrikig, för snygg, för smal och för promiskuös). Det här visar bara på de fördomar och missförstånd som frodas och att alla får "tycka till" om jämställdhetsfrågor och har en personlig och ofta stark upplevelse, men få har kunskapen som krävs för verklig insikt och analys.

Därför behöver vi stötta de modiga politiker som vågar stå för att de är feminister och vill driva en feministisk politik. Då blir man hånad samtidigt som man måste slåss mot de strukturer man hela tiden upplever som begränsande.

Jenny Abrahamsson var där och gjorde en snygg min

Anders Morberg dansade lite

Ambassadörerna kommer från hela landet

Nanny Ålander från Umeå får en kram av Teresa Axner som föreläste om sociala medier

En glad Zayera Khan fick en disktrasa för hemarbetet

Helena Hellström Gefwert, ledamot i jämställdhetskommittén fyllde år och fick tårta

Geeks and nerds-nördfeministernas revansch!

2010-10-25T06:50:00.000-07:00

I helgen hade vi nätverksträff för mp-kvinnor från hela landet.Det diskuterades härskartekniker och ledarskap och innan lunch kom en av grundarna till nätverket "Geek women unite"-Teresa Axner och berättade utifrån sin erfarenhet om hur det är att vara nörd och kvinna och varför alla nördkvinnor i världen ska förena sig! Facebookgruppen har över fyra tusen medlemmar i fyra länder och nördkvinnor över hela världen finner varandra genom nätet. Hur peppande som helst. Dessa fula bilder tagna av undertecknad visar inte riktigt den fina stämningen från träffen men i allafall. Vi var där. Nörden inom mig är aldrig mera ensam.

Besöket I Umeå

2010-10-21T06:45:00.000-07:00

Här står jag och föreläser på Umeå Universitet! Jag vet att det inte ser ut som det var nån där, men det var ca 25 pers som lyssnade. Fotograf är eminenta Nanny Åhlander från Gröna studenter och Mp Umeå som bjöd dit mig.

Efter en härlig resa på ett skumpigt nattåg anlände jag till Björkarnas stad -Umeå. Jag hade blivit ditbjuden för att dels prata om genusperspektiv på klimatfrågan och härskartekniker-främjartekniker. Förra gången jag var i Umeå blev jag mycket imponerad av studenterna där. Den vanliga förlamningen i gommen som jag själv upplevt som student och som verkar vara högst levande fortfarande var inte lika markant här. Något annat som den här gången gladde mig var att antalet män översteg antalet kvinnor på den här lunchföreläsningen. En petitess kan tyckas men högst ovanlig i dessa sammanhang! Dessutom verkar genomsnittsstudenten i Umeå vara lite mer genuskunnig än i övriga landet.

Jag körde igång med mina sprillans nya giftgröna power-points och efter ett tag var ändå en trevande diskussion igång. Mycket roligt. På kvällen träffade jag några studenter och intresserade i Miljöpartiet-lokalen för att diskutera sociala klimat och härskar-främjartekniker. Sen skumptåget hem igen. Den här gången sov jag som en stock.

Något annat som jag har arbetat med intensivt de senaste veckorna är Miljöpartiets mentorprogram för kvinnliga politiker. Alltså du måste definiera dig som kvinna och vara politiker. Sen behöver du ju inte vara speciellt feminin. Vi välkomnar även maskulina och androgyna kvinnor i vårt program, så har jag sagt det.

Nu har jag fått veta från säker källa att det verkar som om vi är det enda politiska partiet som har denna typ av mentorprogram! Häpnadsväckande! Och en stor eloge till riksdagsledamot Esabelle Dingizian. Det är hon som har drivit den frågan stenhårt i partiet. Lite stolt känner jag mig också såklart som har arbetat med detta i ca 2,5 år och nu gör vi vårt fjärde kvinnoorganiseringsprojekt i form av mentorprogram.En viktig del i jämställdhetsarbete är att fira sina segrar. Nu ska vi diskutera någon slags samverkan med SKL ( Sveriges kommuner och landsting) eftersom de har en "ny idé" om mentorprogram. Kul och hoppas det blir av.

En hyllning till Glada Hudikteatern

2010-10-14T11:57:00.000-07:00

Det här är en hyllning till svt-produktionen "Elvis i glada Hudik". Vilken fantastisk serie.I tisdags skrattade jag konstant, sen kom en liten tår. Serien är som ett extrakt av hur det är att vara människa " spelar ingen roll om man är utvecklingsstörd eller normalstörd" som projektledaren för Glada Hudikteatern sa i tisdagens program. Jag tror att jag är rätt normalstörd, men att jag fick min personliga störning när jag varit på min Rysslands-trip. En sen kväll i november satt jag med en ung mamma och höll hennes hand medan hon grät hjärtskärande. Bredvid henne i en spjälsäng låg hennes nyfödda dotter, en liten flicka. - De sa till mig på sjukhuset att jag fått ett monster, pep hon medan tårarna fortsatte att rulla nedför kinderna. Olga, initiativtagare till den ideella organisationen " Organisationen för Downs syndrom" vid vilken jag gjorde volontärtjänst, ensamstående mamma och extremt driven politiker, höjde rösten och började sitt brandtal som jag hört några gånger nu: - Vad gråter du för?! Ditt barn är ljuvligt. Titta på henne! Vilka dumheter de än har sagt på sjukhuset så ska du lyssna på mig nu, det här klarar vi ihop.Därefter följde en lång svada om det hemska öde som väntar barn med funktionsnedsättning som lämnas till de ryska institutionerna eller barnhemmen. En mer ärlig beskrivning är egentligen den gamla svenska termen "änglamakeri". Spädbarn som lämnas på dessa "barnhem" dör ofta inom ett år. Olga ville övertyga den ryska mamman att behålla sitt barn och inte lämna bort det, som de flesta gör som får ett barn med funktionsnedsättning i det ryska samhället.

Vi har kommit en bit på väg vad gäller "funkis-frågor" i Sverige. Längre än de flesta kanske i och med att vi inte låser in vuxna med funktionsnedsättning utan låter de åka till New York och spela teater. Men fortfarande finns det många normer och fördomar att bryta.Min personliga "störning" är en beundran och en besatthet av modiga, nästintill maniska människor som Olga. Människor som vågar gå emot strömmen och ge andra mod runtomkring sig och som vågar strunta i vad auktoriteter säger och bara kör i hundraåttio. Kanske inte så lagom men definitivt desto roligare. Precis som Glada Hudikteatern.

Sluta aldrig prata om klass. Eller glastaket för den delen.

2010-10-08T01:07:00.000-07:00

Klass måste vara ett otroligt mossigt ord. Appropå andra "mossiga" ord såsom patriarkat och könsmaktsordning som Camilla Lindberg sa tisdags på debatt. Vad konstigt det är med starka ord som ifrågasätter makten, de är så tacksamma att göra sig lustiga över och förlöjliga. Vad skönt det måste vara för Camilla att säga just det där. Då är i allafall inte hon något offer. Då är hon stark och rationell. Just nu läser jag Mia Skäringers blogginlägg som blivit bok. Den är rätt dålig skriven, den är väl "pladdrig" som någon intellektuell förstå-sig-påare skulle säga. Men den känns sann, rasande och naken på ett väldigt uppfriskande sätt "jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp" skriver hon.

Klass är svårfångat. Vadå arbetarklass, det finns ju inte längre. Arbetarklassen röstar på nya moderaterna. Och vänsterpartisterna är psykologstudenter med övre medelklassföräldrar som alltid fick åka på skidresa på loven när de var små och alltid fick nya märkeskläder ( som de såklart inte ville ha det var ju "kickers", nej second-hand skulle det va'). När jag läser Mia Skäringer så får jag en varm och innerlig känsla i magen. Samtidigt känner jag mig frustrerad och skäms. Mia skärp dig! Var inte så mammig och pinsam! Mia skriver om sina baaaarn och sin mens och sitt kiss och sina celluliter och sitt dåliga självförtroende. Och medelklass-kvinnan inom mig ryser av obehag samtidigt som det är sådär härligt befriande. Åh älskade Mia äntligen någon som säger som det är! Precis som Tabita och Gulletussan som är så white-trash pinsamma, men som man älskar just därför.

När jag läste avhandlingen "I en klass för sig" av Fanny Ambjörnsson fick jag en aha-upplevelse. Fanny skriver om hur man blir tjej utifrån ett klassperspektiv. Duktiga, fina flickor läser franska och får magkatarr i 17-års ålder och är kvinnliga och "fräscha" till skillnad från "Barn och fritid-tjejerna" som klampar fram, garvar, kallar varandra för hora och har dåligt självförtroende men kaxig yta. På nåt sätt tyckte jag att det här kunde förklara min egen process. Klassresenär, är det det man är?

I dessa postvaltider kommer det många analyser om både dittan och dattan. Någon tyckare på tv sa att vi svenskar gillar politiker som är lite som folk med aspberger. Man ska gärna kunna rabbla fakta, ha ett stelt ( seriöst) kroppspråk och absolut inte vara alltför kvinnlig eller känslomässig. Utseende spelar också roll förstås. Propert, snyggt och diskret är kodorden. Tänk er Tabitas leopardstring sticka upp i en direktsänd teve-debatt, omöjligt!

Varför kan vi inte föreställa oss "white-trash kvinnan" som politiker? Hon är för mycket kvinna helt enkelt och för mycket kropp. För mycket mamma med kåthet och dåliga vanor. Det går inte. Helst en vit man i kostym. På andra plats en vit kvinna i kostym. Sedan en färgad man i kostym. Jag kan tänka mig att Tabita skulle hamna rätt långt ner på denna stege, typ någonstans tillsammans med hon som har "för mycket" kläder ( burqa,niqab, slöja).

Tidigare i veckan var jag på ett medlemsmöte.Vi skulle välja representant till en tung post. Valberedningen hade både tagit hänsyn till "erfarenhet och samarbetsförmåga" samt " kön, ålder och etnicitet" bland annat. Men ändå står det inget relaterat till de kraven för posten i motivationen för valberedningens kandidat. Men han är ju man, erfaren,har kostym och är både vältalig och snygg. Det känns tryggt. Den kvinnliga kandidaten " gjorde ett något osäkrare intryck på scenen" sa en kollega senare, men alla var överens om att båda kandidaterna var absolut lika kompetenta. Mannen med utländskt påbrå hade inte erfarenheten som de båda första, men ska ha cred för modet att kandidera. Den här processen är ju inte unik, den kallas allt som oftast "glastaket". Troligtvis är det därför vi har 70 procent män på de tunga ordförandeposterna i våra kommunfullmäktige i Sverige. Kvinnorna är helt enkelt inte tillräckligt säkra kort.

Det heliga Moderskapet

2010-10-03T03:36:00.000-07:00

Om ca tre månader kommer jag att vara någons mamma. Det känns stort förstås. Om tre månader är jag inte bara jag längre, då är det du och jag samt alltid någon som jag inte känner ännu i första rummet. Skapar en hel del funderingar onekligen. Det mesta som jag har upplevt har varit positivt. Vänner, familj och kollegor är fantastiskt peppande och glada. Men självklart blir allt jag upplever i form av normer starkare. Alla har en personlig relation till detta med föräldraskap. Och det heliga moderskapet.

Förutom all denna biologi som "drabbar" mig och en del konstiga kommentarer från omoderna barnmorskor så har jag dessutom funderat en hel del kring surrogatmödraskap. Jag ska skriva en kortare artikel om detta i jobbet och funderar nu på infallsvinklar och ställningstaganden. Kajsa Ekis Ekmans nysläppta bok "Varat och varan" är en stor inpspirationskälla. Där skriver hon om vår avsmak (eller kanske snarare det liberala samhällets) avsmak inför Offret- den svaga människan. Prostituerade är sexarbetare,eller ännu hellre entreprenörer och fattiga surrogatmödrar i Indien är heliga och osjälviska graviditetskärl som hjälper barnlösa heterosexuella och samkönade par i väst. Win-win situation, alla glada och lyckliga.

Det är en komplex fråga detta. Jag måste tänka bort min egen upplevelse, för som ett brev på posten kommer tanken "lämna bort sitt barn? Omöjligt! Det där livet som växer inombords? Hur kan någon avtala bort det närmaste man kan komma både sig själv och någon annan?". Men det leder ju onekligen fel, det som gäller för mig, gäller inte för alla. Andekdotisk evidens- är det sant för mig eller de jag känner kan det upphöjas till naturlag. Skulle inte tro det.

När jag bodde i Samara i Ryssland hängde jag ofta på internetcafé. Där satt många ryska tjejer och chattade med ofta äldre män från länder i väst ( ja jag tjuvlyssnade och tjuvkikade så klart). Jag tror att många hoppades på en ljus( are) framtid i ett rikare land än den hålan vi befann oss i, och jag förstod dem. Om jag hade varit uppvuxen där och då och ung och snygg hade jag också försökt hitta en rik välgörare utomlands. Utan tvekan.Poängen här är väl att det är svårt att förstå någons bevekelsegrunder utifrån att vara en person som har alla möjligheter att förverkliga sig själv och leva ett bra liv. Vem är jag att moralisera över vad en fattig kvinna väljer att göra med sin kropp,det är ju hennes val. För majoriteten av surrogatmammorna är ju fattigare än beställarna av barnet. Så är det ju. Det är oärligt att säga att detta kan ske i stor skala utan betalning.På samma sätt är inte prostitution en sexuell läggning. Det är pengatransaktionen som gör det till vad det är. Om du gillar att ha sex med främlingar, fine do it. Men om du får betalt skulle de flesta säga att det blir en annan sak efter ett tag.

Descartes skulle ha varit stolt över den förmåga som prostituerade kan avskärma sitt jag från sin kropp. Descartes var besatt av delningen mellan jaget och kroppen. Den svenska sexköpslagen bygger på gedigen forskning och ca 200 sidor intervjuer med kvinnor som sålt sex. Det är detta som Kajsa Ekis Ekman vill komma åt, surrogatmödrar och prostituerade är båda aktiva subjekt "varat" som samtidigt säljer en del av sin egen kropp "varan". Denna tudelade roll förutsätter en tudelning av jaget och det biologiska. Men vad är då egentligen skillnaden mellan att sälja en del av sin kropp ( livmoder, vagina) och att sälja sin arbetskraft? Antingen både det normativt laddade från samhällets sida och en biologisk upplevelse skulle jag tro. Om vi tog bort stigmat kring att sälja sin kropp på olika sätt, skulle detta ta bort den eventuella smärtan? Kanske.Och har jag som fri tänkande och kännande individ rättighet att uppleva den smärtan? Jo självklart. Men frågan är om jag vill leva i det samhället.

Maria, Sara, Katarina, Pia, Unni och Ebba.

2010-09-24T05:03:00.000-07:00

Bokmässan i Göteborg får mitt hjärta att slå snabbare. Här får man nörda in, vara helpretto, djupdyka och alla tycker som jag! Fullsatta salar när de stora feministerna pratar om sina nya böcker. Det är fantastiskt, det är gripande. Jag vill gråta av lycka för att äntligen är jag på en plats där folk hummar och nickar i hundratal över sånt som jag tänker på dagligen men som för många anses "extremt".

Igår lyssnade jag till samtal med Pia Ingelstam och Ebba Witt Brattström om deras nya böcker om mamma och 70-talets kvinnorörelse. "Skammens väg var utan slut" säger Pia Ingelstam angående sina relationer till män och alla skrattar. "Men det gör inget, vi bara fortsatte gå". Kroppen och sexualiteten står i fokus i många av skildringarna av hur det var att vara kvinna, att ta tillbaka definitionsrätten. Jag upplever Pias beskrivning av hur det är att vara feminist som vädligt trovärdiga och känner igen problematiken från min egen vänkrets. Hur ska jag kunna älska någon som samtidigt är lika fast i gyttjan som jag själv?

Maria Sveland och Katarina Wennstam diskuterar hur det är att driva opinion för frågor om övergrepp och mäns våld i romanform. "Historien om Göran Lindberg är som att ta mina böcker Smuts och Dödergök och koka samman dem. Fast om jag hade skrivit om samma sak så hade ingen trott mig!" säger Katarina Wennstam. Det är otroligt grymt att få sitta och lyssna på de här kvinnorna som är någon generation äldre och har varit igenom i princip samma frågor som jag och andra brottas med idag. Och de håller ihop. Det pratar Katarina Wennstam och Unni Drougge också om i sitt samtal om alfahannarna i media och i kulturen. "Tillsammans är vi starka" återkommer hela tiden. Att uppvärdera vännineskapet och det får vara lika viktigt eller kanske viktigare än kärleksrelationer. Att stötta varandra när det blåser. "Jag hade inte varit någonting idag och definitivt inte suttit här om det inte varit för andra kvinnor och författare som stöttat mig" säger Unni Drougge. Läs förresten den här artikeln.

Sara Stridsberg får prata om sin nya bok "Daling river" och även om de tidigare böckerna. Jag älskade Drömfakulteten när den kom. Sara beskriver de rum som finns i hennes böcker och hur man kan tänka att verkligheten ses som genom en kristall eller prisma. Hennes nya bok vill fortsätta historien där Valdimir Nabokovs Lolita slutar "objektet för vår kärlek existerar inte" säger Sara och fortsätter "tänk att din dröm om en annan människa är den personens mardröm kanske." Jag har svårt att göra samtalet rättvisa för det är precis som böckerna drömskt, undflyende, sorgligt,mörkt och häpnadsväckande.

Det personliga och det politiska

2010-09-21T01:19:00.001-07:00

Mohammads son och jag på den "svenska" traditionen julafton

Man blir ledsen, man blir arg, alla försöker förstå. Dagarna efter valet går alla engagerade människor hen ur huse för att demonstrera emot Sverigedemokraterna. Förlåt men jag blir lite trött, det är lite försent nu...Eller är det? Självklart inte. Men efter en hård valrörelse så är krafterna på upprinnelse, det spelar ingen roll att Miljöpartiet har gjort sitt bästa val någonsin. Vi har högerextremister i riksdagen.

Nu tänkte jag bli lite personlig. Jag tror nämligen att det är så vi faktiskt når fram till varandra. Människor som drivs av ett personligt patos sticker ut eftersom det de säger kommer från hjärtat. Framgångrika tal är platta nedskrivna men otroligt effektfulla när de framförs med en stämma darrande av rörelse. Den här förmågan går förstås att öva upp, titta på vilken skicklig skådespelare som helst. Jag har många gånger samtalat med dessa människor som alla nu försöker analysera och förstå vilka de är .De 350 000 personer som har röstat fram det första främlingsfientliga partiet till riksdagen. Jag känner några av de eftersom vi är släkt. La familia.

För några år sedan diskuterade jag Sverigedemokraternas politik med en kusin till mig. Jag frågade honom " men människor som flyr hit från krig och förföljelse, ska inte de få stanna?" Kusinen " men alltså de kan väl få hjälp där de är? Jag tycker de ska stanna i sina länder. Det är ju liksom inte vårt problem". Märk väl att detta är exakt det som Jimmie Åkesson sa häromkvällen i Agenda. Min kusin hade ju även förstås råkat i bråk med "turkarna utanför pizzerian". Nån hade sagt nåt om nåns skor och så var bråket igång. Det låter bagatellartat visst, men inte mindre sant är att min kusin hädanefter gick och lade sin röst på ett främlingsfientligt parti. Det spelar ingen roll vad jag säger när jag träffar mina släktingar. Att jag bjuder in de till riksdagen för att träffa politiker som jag jobbar med, att vi debatterar och diskuterar. De tror mig inte. Politiker ljuger. Gay-eliten har tagit över Sverige. Mark Levengood är förklädd mullah. Punkt.

Nu till det riktigt rafflande. När jag var 6 år skildes mina föräldrar. Ungefär ett år senare träffade min mamma Mohammad- en lastbilschafför från Iran som senare kunde utbilda sig och blev svensk ingenjör. Vad hände då när den för allt-nytt-räddhågsna-släkten träffade den iranska pojkvännen? Mina morföräldrar älskade alltid Mohammad-från första stund.Speciellt mormor. Mohammad blev som ett exotiskt alibi i släkten. "Han som har rest hit ända från Persien" brukade mormor säga. Min mormor var aldrig rädd för människor från andra länder, hon tyckte de var spännande. De som ställde sig lite frågande och avvaktande var männen i släkten. Morbror och kusinerna. Men "persern" var ju faktiskt riktigt händig och kunde mecka och laga bilar på ett fantastiskt sätt-succén var efter ett tag ett faktum. Mina kusiners närmare kontakt med någon från en annan kultur tror jag försvann när Mohammad och min mamma gjorde slut tio år senare.

Det finns en annan sida av historien. Den när jag och min syster blev tonåringar. Eller när mamma åkte på klassåterträff och dansade med Åke. Eller när boken "Inte utan min dotter" av Betty Mahmoody kom ut. Allt detta blev stora omvälvningar i vår familj. Det var inte svårt för Mohammad att anpassa sig till det svenska samhället, men det var svårt att acceptera att unga flickor fick göra vad de ville i en viss ålder och lyssna på låtar som "Let´s talk about sex" med Salt n´Pepa. Eller att kvinnan i ens liv kunde åka iväg helt självvådligt och dansa med andra män på nåt som kallades "klassåterträff". Svårsmält! Men efter ett tag gav det med sig. Vi bråkade, vi diskuterade, vi skrek åt varandra. Men sedan fann vi en väg.Eller Mohammad anpassade sig till den "svenska" kulturen och vi lärde oss också nya saker.

Idag träffas vi vid högtiderna. Och Mohammad säger alltid till mig" jag önskar jag hade den friheten som du hade när du var ung Linnéa" och "va duktig och självständig du är". Han är min största coach och mentor för han har tagit sig genom både språk och kulturbarriärer till en högre utbildning i ett nytt land.

Vad är summan av detta då? Det är svårt att förstå vad som har hänt med " det toleranta folkhemmet Sverige". Flera deklarerar dess död i dessa dagar. Några drar åt mer öppenhet, mer tolerans och ifrågasättande av de normer som styr våra liv samtidigt som en annan grupp försöker gripa efter "svenska traditioner" och "svenskheten" och bevara den samt förklara komplex globalisering med "invandringströmmarnas kostnader". Vi ska leva tillsammans. Det kommer att skapa problem.Det kommer att göra ont. Vi kommer att skrika åt varandra. Men det finns faktiskt bara en väg, och det är framåt. Sverigedemokraternas anhängare kan sitta i sina stugor och vara rädda. Vi kommer iallafall att ha invandring. Vi kommer iallafall att stöta och blöta mot varandra och vara tvungna att anpassa oss. Folk kommer att få barn ihop som är både "svenska" och "invandrare". Sorry det är bara att ta det. Och det är det som utvecklar oss.

En valarbetares betraktelser

2010-09-13T02:52:00.000-07:00

Till dig som fortfarande tvekar, som tycker att allt låter likadant eller som börjar förlora hoppet: titta här. Om du tyckte det där var för seriöst så kolla även in denna, aktivism på topp!

Förra veckan hade Miljöpartiet de gröna sin vecka på T-centralen och där hade vi byggt en "grönare och mer mänsklig" miniatyr-stad där bland andra jag stod och pratade politik. Det är alltid en ganska galen och lärorik upplevelse att diskutera med väljare på det här sättet. Den bästa skolan i självdistans och humor! Här är några konversationer från den hårda verkligheten som valarbetare:

Kvinna 60+: Hur kan ni höja bensinpriset med 49 öre, tänker ni inte på oss i glesbygden?! Alla bor faktiskt inte i Stockholm!
Jag: Jag förstår. Men om du kör som genomsnittssvensken ca 100 mil i månaden så är det ju bara ytterligare 49 kr i månaden. Dessutom vill vi ju bygga ut förnyelsebara bränslen just på landsbygden för att inte ni som bor där ska stå med hela tyngden av höjda bensinpriser den dagen då oljan blir dyr igen.
Kvinna 60+: Struntprat.jag kan bara inte tro på det här!
Jag: Nehe...(försöker skoja) Tror gör man väl i kyrkan?
Kvinna 60+: Stockholmare! (går)

Man 60+: Vad vill ni göra för skolan?
Jag: vi vill bland annat satsa på fler lärare och mer personal i skolan. Till skillnad från Alliansen så har vi lyssnat på lärarförbundet som säger att det behövs mer stöttande personal för de svaga eleverna. Betyg är bara en liten del.Dessutom lär sig elever på olika sätt vilket vi vill stötta.
Man 60+: Jaha. jag jobbade som skolinspektör på 90-talet. Vet du hur mycket pengar som fuskas bort i våra kommuner?! Politikerna bara roffar åt sig och stoppar i egen ficka. Om dessa pengar ca 15 miljoner gick till nya lärartjänster....( en utläggning på ca 10 min följer).
Jag: jag får en känsla av att du står här och läxar upp mig...Men du tycker att de politiska förslagen är bra i allafall?
Man 60+: Jo vars...Men om du lyssnar här på mig...( osv)

Kvinna 30+: Vad vill ni göra med föräldraförsäkringen?
Jag: Vi har som förslag en ytterligare individualisering där vi föreslår en tredelad föräldraförsäkring, det här tycker vi är en bra medelväg. Då utökar vi dagarna som vigs åt vardera föräldern och som inte kan överlåtas, det är ju främst för att stärka mäns roll som föräldrar för att ändra synen på föräldraskap, vi vet att många arbetsgivare aktivt motverkar män som vill ta ut föräldraledighet. Den tredje delen ska du kunna överlåta till närstående part om du vill det. Vi vill även stärka rätten för föräldrarna att vara hemma tillsammans den första tiden när barnet är fött.
Kvinna 30+: ja men det låter ju spännande...
Jag: Familjer ser ju olika ut, därför kan det vara bra att det finns en möjlighet att överlåta dagar till en person som står nära barnet men som inte är vårdnadshavare.

Kille 20+: Hej jag är liberal och står och väger mellan er och Alliansen, varför ska jag rösta på er?
Jag: därför att vi har en ansvarsfull klimatpolitik medan Alliansen har skattesänkningar, för att vi vill ställa om hela samhället i en grön inriktning som även skapar nya jobb medan Alliansen har skattesänkningar, för att vi har en politik för fler entreprenörer och nya företag medan Alliansen har
Kille 20+: skattesänkningar :)

Modernisera Sverige!

2010-09-10T05:07:00.000-07:00

Ett modernt Sverige är ett land som i framtiden kan utnyttja människors fulla kapacitet vad gäller språkkunskaper, kulturell erfarenhet, utbildning och arbetslivserfarenhet. Så är tyvärr inte fallet idag. Endast ca 60 procent av kvinnor med utländsk bakgrund innehar sysselsättning att jämföra med närmare 80 procent av inrikesfödda kvinnor. Utrikesfödda män står sig bättre på arbetsmarknaden men ligger fortfarande under både inrikesfödda män och kvinnor detta enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar.

Miljöpartiet de gröna och tankesmedjan Interfem arrangerade igår ett samtal på Café Sodom om anti-rasitiska och feministiska krav i valrörelsen kopplade till arbetsmarknad

Panelen bestod av fr. v: Irene Oppira ( RIFFI), Shadi Larsson ( MP), Esabelle Dingizian (MP), Sahar Mosleh ( Interfem) och Zakia Khan ( FI).

Panelen diskuterade verktyg för att få fler kvinnor med utländsk bakgrund på maktpositioner i samhället. Aktivt anti-diskriminerings arbete med hårdare sanktioner för de som diskriminerar var ett tydligt krav från både Feministiskt initiativ och Miljöpartiet de gröna. Riksdagsledamot Esabelle Dingizian (MP) pratade om hemkommunen Botkyrka där 18 procent av cheferna inom förvaltningen har utländsk bakgrund och att man har ett medvetet mål på 25 procent vilket har varit ett effektivt verktyg att tänka nytt i rekryteringsprocessen. Moderator Elina Mörsäri Åberg ( MP) uppmanade panelen att ge åhörarna några konkreta löften i valrörelsen. Miljöpartisterna lovade rätt till heltid och skarpa satsningar på välfärd. FI ville också se skatteverktyget användas effektivare för att garantera kvinnodominerade sektorer arbete.

Härliga Skabbteatern underhöll efter samtalet med scener ur sin kommande föreställning Bäverblues som sätter den kvinnliga sexualiteten i centrum och som driver med både pk-feminister och kvart-i-tre-ragg.

Esabelle Dingizian ( MP) var nöjd med samtalet och lovade en feministisk rödgrön regering

Ja vi kan, vi vill, vi törs

2010-09-07T01:24:00.000-07:00

Foto: Märta Thisner

"Vi pratade om att vi ville skapa ett parallellt universum, ett där vi var normen". ÖFA-kollektivets dansföreställning ÖFA: dance är en välriktad och naken kvinnofot rakt in i Jantes och du-tror-väl-inte-du-kan skrev. Jag har sällan känt mig så peppad i hela mit liv! Allt är möjligt! Du är vacker på alla sätt, ord kan inte slå ner dig som Christina Aguilera skulle ha sagt. ÖFA-kollektivet bad några av Sveriges främsta koreografer att jobba med gruppen, där två av de tio som nu medverkar på scen är professionella dansare. Sedan tog de makten över föreställningen och skapade något helt nytt.Det är just mångfalden av kroppar, uttryck och sättet som det icke-perfekta får synas som gör den här föreställningen så stark. Det är så tydligt vad som får synas idag i det offentliga rummet, vem som får ta plats och inte. ÖFA:dance ger egentligen ganska lite vägledning till vad det handlar om, jag läser in alla normer som vi brottas med när det kommer till sex, den egna kroppen och vad som är tillåtet. I dagens samhälle är processen runt den här föreställningen unik. Allt arbete är kollektivt. Inget ensamt geni kan ta åt sig credden. Tillsammans är vi starka. Tillsammans vågar vi trotsa alla förbud. Det känns som att alla medverkande har tagit ett stort kliv utöver sin trygghetsgräns.

Alla som håller på med kultur vet att det är tufft. Självrannsakande och otryggt. Samt att du ständigt blir ifrågasatt om det du gör verkligen är "nyttigt" eller"ger någonting". Kultur är inte pedagogik, kriminalvård eller nåt för att ungarna ska ha lite kul. Det har ett egenvärde i sig. Vad är samhällen utan kultur? Vad är samhällen där kulturen stryps, kontrolleras, görs ofarlig? I den rödgröna överenskommelsen om kulturen satsas en miljard kronor i ett kulturlyft för Sverige. Där ingår bland annat: jobb och utvecklingssatsning för kulturskaparna, återinförande av den fria entrén till våra museér, digtaliseringssastning för en ökad tillgång till kultur på nätet och ett barnkulturlyft.

Polar music Björk

2010-08-31T06:07:00.000-07:00

I söndags hade jag privilegiet att sitta ca fyra meter från en stor musiker, feminist och miljökämpe-Björk Gudmunsdottir! "Det enda som kan få mig politiskt engagerad är miljöfrågan" sa hon bland annat och berättade att hon blev förbannad när politikernas enda svar på miljörörelsens protester var att bygga ännu ett smältverk för aluminium utanför Reykjavijk.Björk berättade om när hon flyttade till London och startade sin solokarriär att det var viktigt att inte vara "tjejig" d.v.s sjunga till musiken. Eftersom Björks största tillgång är hennes röst röst så var hon tvungen att bryta med det och anses som töntig. Björk har arbetat med samma kille genom hela sin karriär som har fungerat både som producent, manager och medskrivare til hennes låtar. Hon berättade att det är han som oftast kompletterar henne och slänger in det sista i låten som gör att det verkligen svänger. "Det är ovanligt för en man i den här branschen att vara så prestigelös".

Idag släppte de rödgröna sin valplattform. Det blir mycket bra reformer bland annat barnomsorg på obekväm arbetstid, lagstiftning om rätt till heltid och utökade krav på lönekartläggningar för företag samt en hel del bra förslag för att ställa om samhället i en grön inriktning förstås.

Landsmoder Mona

2010-08-27T06:03:00.000-07:00

Mona måste visa ledarskap säger Jenny Madestam, statsvetare när hon kommenterar Monas utfrågning i Svt igår. Socialdemokratin vill ha en "fotbollspappa" till ledare. Alltså någon som är nästan som en kompis men som visar ledarskap när det gäller och kan visa färdriktningen med hela handen. På samma sätt vill Jenny Madestam se Mona som landsmodern. En klassisk sterotyp när det kommer till kvinnliga politiker. Till skillnad mot en trevlig fotbollspappa som ibland ryter till måste Mona visa moderns egenskaper; inlyssnande, inkännande och att hon uppoffrar sig för landet och dess medborgare. Hon bryr sig om den lilla människan som hon har träffat och vars problem hon känner. Mona är på god väg. Hon talar med lugn och djup stämma om de nödvändiga omställningar vi måste göra, hon visar trygghet och "statsmannaskap" i dessa bråda något oroliga tider.

För att fortsätta på familjetemat så spelar Gudrun Schyman rollen som kaxiga och ifrågasättande lillasyster. Det är en medveten och trendkänslig skara som har samlats på Mosebacke för att lyssna till debatt på temat "Hur skapar vi ett jämlikt samhälle?". Gudrun vill prata ideologi. Som vanligt imponerar hon med sina roliga analyser. " Vi lever i en tid då företaget "jag" dominerar. Här ska vi gå omkring som VD:ar och lägga upp strategier för vårt eget livsprojekt. Vi ska jobba ihjäl oss och sedan ska vi gå med våra checkar och handla tjänster och tid i gallerian samhället". Gunvor G Ericson representerar Miljöpartiet och tar upp att regeringen "fortsätter sin satsning på jämställdhet". Vilken satsning? frågar Gunvor. Lönegapet mellan män och kvinnor har fördjupats, 50-talets kvinnoideal är tillbaka i och med vårdnadsbidraget och punktinsatser emot våld hjälper inte mycket om maktanalysen fattas. Gunvor är påläst och seriös och drar även paralellen till klimatfrågan. Jämställdhet är en förutsättning för all hållbar utveckling.Karin Karlsbro ( fp) gör sitt bästa för att försvara Alliansens politik och det gör henne heder i denna massiva storm av kritik. Men hon lyckas inte speciellt bra. Visst det tar i genomsnitt sju år för en invandrare i Sverige innan han eller hon får ett arbete, men är verkligen uppenbar diskriminering rätta vägen att gå? Det klingar konstigt för de flesta liberaler. I ljuset av Nyamko Sabunis utspel om förkortad föräldraförsäkring för utländskfödda kvinnor och flera enkla, lågbetalda jobb blir det nästan riktigt obehagligt.

På kvällen anordnar vi rödgrön politikerutfrågning på Högkvarteret. Temat är "politik för stjärnfamiljer". Politik och underhållning blandas och det är ett gäng härligt olika människor som har samlats. En tjej kommer fram och säger " jag tänkte faktiskt kryssa Birgitta Ohlsson först men nu kommer jag att kryssa Linnéa Björnstam (S) för att hon är så himla bra". Panelen snackar stjärnfamiljer och kärnfamiljer och för att citera Ulrika Westerlund " Familjepolitiken har varit utstuderat biologistisk, heterosexuell och parorienterad, man får tugga sig fram helt enkelt".

Ett genusperspektiv på klimatförändringarna

2010-08-25T05:55:00.000-07:00

jag vet att man inte ska använda sig av gråtande barn för sitt syfte, men nu gör jag det iallafall.

Kvinnor och barn drabbas hårdast av klimatförändringar!

"Ett genusperspektiv på en hållbar utveckling" är en föreläsning som jag ibland får hålla och det är ofta mycket spännande. För två veckor sedan träffade jag gröna politiker från hela världen ( Latinamerika, Balkan, Ryssland, Kaukasus och Afrika) vilket gjorde mig mycket imponerad av deras kunskap om genus. Många av de var mycket insatta i jämställdhetspolitik, mer än många svenska politiker jag har träffat ( men det kanske beror på att vi är "världens mest jämställda land" så att vi fortfarande lever i villfarelsen om att vi är färdiga med det där med jämställdhet och lika rättigheter). Nu verkar det som att jag kommer få göra samma sak i Colombia för gröna politiker där vilket känns otroligt spännande. Men då kommer förstås frågorna.Hur ska jag kunna flyga över hela Atlanten, bidra till växthuseffekten mer än vad vissa gör på ett helt år och sen stå och prata om att rika människor i väst måste reducera sina koldioxidutsläpp om vi ska bevara detta jordklot? Det känns som dubbelmoral deluxe, ett stort problem!

Min morbror är en besviken f.d centerpartist som nu på äldre dar rör sig ut mot betänkligare höger-bredd-grader och i somras orerade han om den dubbelmoral som, i hans värld, karaktäriserar politiken. "Hur kan du flyga så mycket som du gör och arbeta för Miljöpartiet?" Jag försökte försvara mig och säga att visst jag flyger men det går att klimatkompensera och jag äter faktiskt inte kött, åker kollektivt varje dag och åker alltid tåg inrikes, har varken tvättmaskin eller diskmaskin...Men nej. Han bligade bara skeptiskt. Jag börjar också känna mig skeptisk inför mig själv. Även om jag tycker att folk borde få slippa vara duktiga. Vi inför system helt enkelt som gör oss duktiga så slipper vi göra avkall och välja bort allt det roliga vi faktiskt vill göra.

I veckan släppte Miljöpartiets språkrör en rödgrön uppgörelse om hur vi ska ställa om den svenska bilparken och slippa vara beroende av olja och diesel i framtiden. Det är på tiden att vi bygger ut biogasstationer och att vi gör det lättare för folk att konvertera sin bil till ett miljövänligare alternativ. Det finns ju även en feministisk poäng med detta såklart! Kvinnor åker kollektivt och är i mycket högre grad även hänvisade till den. 10 procent av befolkningen står för 60 procent av alla körda personkilometrar, och 9 av 10 i den gruppen är män. De rödgröna vill alltså uppmana det hållbara resandet som de flesta kvinnor står för och säga till männen; ta och gör bilen mer miljövänlig, det tjänar framtida generationer.

Så när Sanna Rayman i sin ledare i SvD igår tror att kvinnorna i Stockholm röstar grönt endast på grund av Maria Wetterstrand så kan hon betänka att många kvinnor har fattat detta med en hållbar livsstil. Det är inte unga kvinnor som kommer sitta en och en i sin egen bil om förbifart Stockholms byggs. Det är rika män. Det är inte kvinnor som står för majoriteten av köttkonsumtionen, det är män. Detta kan kopplas till att 18 procent av de skadliga utsläpp av växthusgaser kommer från den globala djurindustrin.Det är faktiskt inte heller kvinnor som står för den största delen av den skadliga konsumtionen ( även om man skulle kunna tro det efter att ha läst vilken chic-lit bok som helst). Det är rika män i väst som köper dyra bilar, dyr elektronik och som flyger mest. Jag är ingen biologist såklart. Jag tycker inte att kvinnor är bättre bara för att, men faktum är att det verkar ingå i en stereotyp maskulintet att tära mer än hållbart på ändliga resurser. Miljöpartiet ställer sig även positiva till könsbyten, vilket i fallet med klimatet skulle behövas i vissa fall.

Att ta debatten

2010-08-23T07:28:00.000-07:00

Igår var vi ett gäng som bänkade oss framför Agenda för att se Gudrun Schyman möta Jimmy Åkesson i en debatt om våldtäkter i Sverige. Magkänslan sa att detta nog inte skulle bli speciellt bra och mycket riktigt blev det inte det heller. Gudrun var arg, riktigt arg och jag förstår henne. Att Sverigedemokraterna får stå och i princip hetsa mot främst män från mellanöstern är underligt. Kanske ska man få göra det i yttrandefrihetens namn. Eller inte. När Jimmy drar upp en bild på Zakine från Iran, ett allvarligt kvinnoansikte i svart chador så blir jag illamående. Det är så utstuderat. Vad är då Jimmys strategier för att komma tillrätta med våldet som drabbar kvinnor? Zakine ska ju iallafall inte få stanna i Sverige, sverigedemokraternas viktigaste förslag är att minska invandringen, ja förutom pepparspray och övervakningskameror då. Här hade man ju till exempel kunnat nämna att det är djupt okunnigt att prata om förslag som riktar sig mot de få procent av våldtäkter som sker utomhus. Majoriteten av våldtäkter sker mellan människor som känner varandra och inomhus.Anledningen att våldtäktsanmälningarna har ökat beror också på en ökad benägenhet från offrens sida att anmäla.

Men vad säger då Gudrun? Gudrun pratar om strukturer, könsroller och att få vara sig själv. Det är på en helt annan nivå. Men möts gör de två debattörerna inte. Och det blir som det ibland blir när två människor som inte lyssnar på varandra ska debattera, det blir pajkastning och själv blir jag bara trött. Gudrun utvecklar sin strategi något i en artikel idag på Newsmill. Hon uppmanar lokalpolitiker att ta upp debatten med Sd. Och visst jag håller med. Det är vidrigt att höra sverigedemokraterna beskylla enskilda grupper för våld gentemot kvinnor och konstant förneka det strukturella förtrycket. Men det är också rätt deprimerande när motståndaren inte kan svara ordentligt. Något av det viktigaste för en politiker måste ju vara att möta debattören på dess "nivå" och krossa argument som bygger på falska fakta. Nisha Besara som kommenterade debatten efteråt sa det klokt; det här är två partiet som inte tar några röster ifrån varandra, de har endast stärkt sina kärnväljare i sin uppfattning. Jag tror inte att Miljöpartiet tar några väljare från sverigedemokraterna, men kanske finns det några feminister som såg debatten och som förstår att stödja ett rödgrönt alternativ. Miljöpartiet driver i princip samma feministiska politik som FI och så även i frågan om mäns våld mot kvinnor:

Vi vill ha ökade resurser till kvinnojourernas arbete för kvinnofrid. Rättsväsendets bemötande måste vara kunnigt och respektfullt. Våldtäktslagstiftningen ska skärpas för att garantera den sexuella integriteten.Straffet för sexköp ska höjas. Barn som bevittnat våld i hemmet ska betraktas som brottsoffer.Även våld mot män samt våld i samkönade relationer måste uppmärksammas. Mer resurser krävs för att motverka prostitution och människohandel. Kvinnor utsatta för trafficking ska ges rätt till permanent uppehållstillstånd.

Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet är även de två partier som går längst i frågan om att stärka transpersoners rättigheter.

Gröna giganter

2010-08-20T01:29:00.000-07:00

Igår var jag på en inspirerande morgonföreläsning med tre gröna giganter: Mikaela, Maria och Maria. Tre fantastiska kvinnor som gjort detta land mer grönt och mer humant de senaste åren. Mikaela Valtersson talade engagerat om klimatet, sjukförsäkringen och ungdomsarbetslösheten. Hon sa bland annat: "en politik som menar att vi har råd att sänka skatten för de rikaste men som inte har råd att ta hand om sjuka och svaga kan inte beskrivas som någonting annat än skamlig". Det är ca 370 personer som har fått jobb efter att ha blivit utförsäkrade att jämföra med de tusentals som nu står utan någon sjukförsäkring. Miljöpartiet vill satsa på en Green new deal- en stor och nödvändig omställning av samhället i en grön inriktning. SvD målade, i en artikel för några månader sen, upp en tillspetsad nidbild "en dag i gröna Sverige". Artikeln är rätt rolig men där framställs Miljöpartiet som något slags arbets och tillväxtfientligt världsfrånvänt alternativ. Den bilden motsägs av alla de nya rödgröna konkreta förslag som finns för nya jobb inom både fordons, transport och byggsektorn som handlar om att bygga ut kollektiv och tågtrafik samt bygga nya klimatsmarta hus.

Maria Wetterstrand får alla att skratta när hon pratar om kränkraften. Kärnkraftsförespråkare talar hela tiden om "basenergi". Det är som att kärnkraften står för den "riktiga energin" medan förnyelsebar energi är någon slags låtsasenergi. Men det är ju samma slags el som kommer ut ur de där två hålen i väggen bara att den från kärnkraft smutsar ner naturen för århundraden framåt och tar resurser från att utveckla och framställa hållbar energi. När jag åkte tåg för några dagar sedan träffade jag en tjej och vi började prata om valet och kärnkraftsfrågan kom upp. Hon undrade vad som hände i frågan och jag sa att Alliansen röstade igenom utbyggnad av kärnkraften mitt under föreberedelserna av det vackra prinessbrölloppet. Tidningstabloiderna fylldes av rubriker om klänningar och brudgummens tal."Konstigt att man liksom inte hörde nånting om det" säger min medresenär. Ja men kärleken stod ju i centrum, vem vill förstöra den royala lyckan med att bilda folklig opinion mot något som vi ändå bestämde oss för att avskaffa för 30 år sedan?

Maria Ferm är grymt duktig på att argumentera för en mer human flyktingpolitik och för att bemöta främlingsfientliga krafter. I dessa tider är det viktigt att stå upp för värderingar om allas lika rätt att röra sig fritt och bosätta sig var de vill samt rättigheten för alla människor att kämpa för att förbättra sina livsvillkor. Det är viktigt att inse att till exempel ett burqaförbud är en icke-fråga eftersom andelen kvinnor som bär burqa i Sverige är nästintill obefintlig medan det snarare är en symbolfråga i ett alltmer muslimfientligt samhällsklimat. Dels är det viktigt att bemöta främlingsfientlighet med fakta, men vi måste också ideologiskt stå upp för en human asylpolitik. Det är modigt att driva en genrell flyktingamnesti i dessa dagar då alltfler partier lyssnar till en främlingsfientlig opinion.

Valrörelse! I ambivalenssamhället

2010-08-18T00:35:00.000-07:00

Nu är det mycket som händer, igår var det valupptakt på medborgarplatsen i Stockholm för Miljöpartiet, Göteborg firade i helgen med way out west, valupptakt och tal av Peter Eriksson och det rödgröna nätverket sq2540 sthlm höll sitt första debattcafé igår. Tanken med caféerna är att locka intresserade av en rödgrön politik men som har lite tid att sätta sig in i alla begrepp. Intressanta gäster pratar utifrån sitt perspektiv på politik och reder ut begreppen på olika teman. Man kan gå dit efter jobbet, utbildningen eller träningen och dricka, äta något och träffa vänner. Nästa träff handlar om stjärnfamiljen. Det blir musik och underhållning av skabbteatern på Högkvarteret den 26:e augusti klockan 18.30.

Jämställdhetsambassdörerna träffades i helgen och både Yvonne Ruwaida, oppositionsborgarråd i Stockholm och Lars Holmberg, modeforskare och socialpsykolog föreläste. Yvonne pratade engagerat om gröna förhandlingssegrar i samarbetet med socialdemokraterna och gav tips på hur man lyckas som politiker. Lars pratade utifrån sin erfarenhet både om mode vad det signalerar och om dagens väljare. Han pekade på den samtid vi lever i, att den karaktäriseras av flyktighet: möten ska inte påverka oss och att varaktighet är en synonym för leda. Vad kan dagens politiska partier erbjuda dessa vagabonder, turister och flanörer? Vi lever i ett ambivalenssamhälle som hela tiden kräver flexibilitet och att vi vågar utmanas i det vi tar för givet. I allt detta söker vi trygghet och fasthet. Något beständigt att hålla i när det blåser. Mälardalen är det område i världen som är mest sekulariserat. Vad ska morgondagens gemenskaper handla om? Jag tänker att alla blev så kocko i det där prinsessbrölloppet var just därför. Nu lovar vi varandra evig trohet. Överallt omkring gifter sig människor runtomkring mig. Kanske ett tecken i tiden? Några går in i lätta förklaringsmodeller att om vi bara begränsar invandringen eller tillåter alla att göra vad de vill på nätet så får vi ett tryggt samhälle. Då kan jag sitta hemma med min helsvenska familj och surfa loss på mangaporr och behöver inte bry mig om den brusande världen utanför.

Familj är viktig för de flesta. När vi pratar om jämställdhet och normkritik när det gäller familjen så petar vi i det mest privata. Kanske det mest trygga vi har. Det uppskattas inte alltid.Jag är nog en av de som faktiskt känner mig trygg av det otrygga. "The most tender place in my heart is for strangers" sjunger Neko Case. Ja de här valtiderna passar alla som mig! Då får man gå ut helt legitimt och prata med folk om ditt och datt och vad de tycker är viktigt. Våra gröna jämställdhetsambassdörer är otroliga människor, så kunniga och pålästa men de behöver också en push att gå ut och prata med folk. Men att försöka sälja in ett budskap precis som vilken gaturförsäljare för God El som helst funkar inte, här är många pålästa och har en stark åsikt.Det är viktigt att lyssna på vad folk kommunicerar. Men egentligen borde budskapet vara enkelt: det är fetdags att byta regering och få Sveriges första kvinnliga stadsminister.

Äntligen lite fläsk till de ensamstående

2010-05-06T05:30:00.000-07:00

Igår var jag på svenskt näringslivs seminarium om långtidseffekter av arbetslöshet hos unga. Vi har idag den största ungdomskullen i Sveriges historia ute på arbetsmarknaden samtidigt som vi är inne i en av de värsta lågkonjunkturerna. En stor utmaning och en stor möjlighet för politiken.

Anna Angelin från Lunds Universitet pratade utifrån sin avhandling "Vanmaktens dubbla logik" om hur unga människor som tvingas leva på socialbidrag under flera år upplever sin situation. Först kan man säga att denna grupp är relativt liten. Ca 40 procent av årskullen 70-talister har någon gång behövt socialbidrag ( vilket borde minska stigmatiseringen), det som kan sägas om den grupp som "fastnar" i socialbidragsberoende är att det är en utsatt grupp som blir väldigt fattiga i slutändan. Ju yngre du är när du får socialbidrag desto större är risken att bli fast i det. Informanterna i studien listar att de största problemen i deras liv är fattigdom och en känsla av skam och maktlöshet. " Vanmaktens dubbla logik" syftar på att man som socialbidragstagare dels möter konkreta ekonomiska hinder i sin vardag för att kunna förbättra sin situation, men att man också internaliserar en bild och känsla inför sig själv av maktlöshet och skam.

En majoritet av de intervjuade, ca 80 % var ensamstående och bidragande faktorer till att de hamnat i sin situation kunde härledas till bristande utbildning och att ha fått barn tidigt. Vi vet att en majoritet av ensamstående föräldrar är kvinnor och att denna grupp ekonomiskt sett halkar efter betänkligt. Därför är det mycket glädjande att se att de rödgröna vill ge ensamstående föräldrar både höjt barnbidrag och höjt underhållsstöd.

Ca en tredjedel av barn i Sverige växer upp i en familj där föräldrarna inte bor tillsammans. Det är dags att skrota den verklighetsfrånvända bilden av kärnfamiljen och börja göra politik för verkliga människor.

Sofia Appelgren imponerade med sitt sociala företagande där hon kopplar ihop unga tjejer med utländsk bakgrund med mentorer från näringslivet. Ca 60% av de medverkande i programmet hade efter genomgånget program ett arbete av något slag. Hon ville göra något konkret för de unga människor som hon träffade och som hon upplevde brottades med en syn på sig själva att loppet redan var kört innan de ens kommit ut på arbetsmarknaden. Läs mer om företaget här: mittliv.com.

Maria Wetterstrand på Feministiskt forum

2010-04-28T05:27:00.000-07:00

Stämningen var spänd och salen fullsatt när Miljöpartiets språkrör med panel äntrade scenen på Feministiskt forum i helgen. Maria Wetterstrand hade fått tio minuter på sig att prata utifrån Miljöpartiets politik kring maskuliniteter och sedan fanns en expertpanel bestående av Ulrika Westerlund från RFSL, Victor Bernhardz från Dagens Arena samt Tomas Wetterberg från Män för jämställdhet för att kritisera och eventuellt höja förslagen.

Maria började med att på ett mycket personligt sätt prata dels utifrån sin egen upplevelse att uppfattas som "manlig" som politiker och som bråkig och ifrågasättande som barn till att prata om de snäva förutsättningarna som hennes son kommer att möta som ung kille. De normer som möter tjejer och killar är olika och bygger på föreställningar om kön som går att förändra. Hon fortsatte med att prata om att maskulinitet måste lyftas som en del av en feministisk analys, att det är en sida av samma mynt och att det är avgörande att vi förändrar den negativa mansnormen.

Maria lyfte också klassperspektivet på frågan, att de normer som styr i en viss grupp kan vara radikalt annorlunda i en annan. Att det är viktigt att ha med i förståelsen att män tvingas in i roller som de är minst lika frihetshämmande som de "kvinnofällor" som vi traditionellt talat om.

Panelen poängterade att normkritik i all ära inte är mycket om vi saknar maktperspektivet. Till syvende och sist handlar det om att omfördela makt från vissa grupper av män till grupper av kvinnor till exempel och Victor lyfte frågan att det också krävs politik och omfördelning av resurser för att motverka negativa normer i vissa utsatta grupper av män där det handlar om fattigdom och utanförskap.
Maria svarade att hennes analys var att Miljöpartiet alltid har haft detta perspektiv men att partiet ibland har upplevts som otydliga i frågan om tex. könsmaktsordningen är för att det alltid pågått en aktiv diskussion om ekonomiska förutsättningar verkligen ska ges så mycket utrymme, och att vi istället borde fokusera på att lyfta frågor som kvinnor traditionellt sett värderat högre såsom mer tid för familj och vänner och barnperspektiv. Idag menade Maria för Miljöpartiet en mer traditionell och renodlad feministisk politik som bygger på att dels ifrågasätta normen men att också verkligen se maktstrukturer och aktivt arbeta emot dem. Frågan om feminism är dels en strukturell fråga om makt men kan även ses som en frihetsfråga för individer, att inte begränsas och styras av normer kopplade till kön.

En hyllning till Mona Sahlin

2010-04-20T05:35:00.000-07:00

Igår var jag på en rödgrön nätverksträff för politiskt intresserade kvinnor. Ylva Johansson var där och berättade utifrån sin erfarenhet som f.d. statsråd och skolpolitisk minister. Vi var ett gäng som satt och lyssnade och ställde frågor. När jag har varit ute och pratat utifrån tesen att det idag år 2010 fortfarande finns olika krav och förväntningar på kvinnliga och manliga politiker så frågar nästan alla vad jag anser om det som händer Mona Sahlin. Den massiva kritiken, de konstanta opinionsundersökningarna hur lågt förtroende hon har och det händelsen med den dyra handväskan. Därför kunde jag inte låta bli att ställa den här frågan till Ylva Johansson. Vad ansåg hon om saken?

Hennes svar förvånade mig mig, och kanske är hon bara en skicklig retoriker men jag kom att tänka på intervjun jag såg med Tiina Rosenberg i söndags angående nya boken "Drevet går". Media i Sverige behandlar kvinnliga och manliga offentliga personer tillsynes lika, det är först när mediedrevet går som de dolda strukturerna gör sig gällande. Mediabevakningen av Feministiskt initiativ och speciellt av Tiina Rosenberg kan liknas vid en häxjakt.

Såhär säger Ylva Johansson: "vi har ett strålande opinionsläge för det rödgröna samarbetet. Vi kan visa en enad front och samarbeten på många plan. Men detta är inget som media tar upp som en del av det som faktiskt är Mona Sahlins förtjänst . Jag anser att det som som drabbat henne är ett osynliggörande av vad hon faktiskt åstadkommer och har åstadkommit med partiet. Som ledare är hon alltid inkännande och inlyssnande. Det är en enorm positiv skillnad att jobba under Mona än hur det var innan. Hon tar sig alltid tid för oss som är runtomkring henne."

Detta svar gjorde mig peppad. Kanske är det något av det mest självklara i världen, så typiskt att vi alltid osynliggör kvinnor runtomkring oss. Från frukostbordet till graven eller vad man ska säga. Jag tror att Mona kommer bli en utmärkt stadsminister. Hon är van att det blåser hårt, och ändå fortsätter hon kämpa. En sann slitvarg värd att beundra. Jag tror bara inte att samarbetet och därmed större inflytande för tex. Miljöpartiet hade varit möjligt under någon annan socialdemokratisk ordförande än just Mona Sahlin.

Härskartekniker- en analys som engagerar

2010-03-16T01:13:00.001-07:00

Nu har jag föreläst om härskartekniker hos två olika grupper av blivande politiker, igår var jag i Botkyrka och förra veckan i Norrköping. Det är ett spännande ämne som bara blir mer och mer komplext och svårfångat ju mer jag djupdyker in i det. Vi är alla härskare till en viss mån, alla människor gillar makt och inflytande och härskartekniker är ett negativt sätt att tillskansa sig och behålla makt samt en del i retorik för att vinna diskussioner. På ett endimensionellt plan pratar vi om teorin kring härskartekniker som ett sätt för män att förtrycka kvinnor. Börjar man skrapa och titta på de intrikata delarna så ser man ett system som används av äldre gentemot yngre, kvinnor gentemot andra kvinnor, män emot andra män, "svenskar" gentemot "invandrare" för att inte tala om de härskartekniker vi utsätter våra barn för.

Nu är vi inne i valtider och på många håll dras konflikter till sin spets och känslorna stormar när känsliga saker som förtroendeuppdrag ska tillsättas. Många känner sig kränkta och det är lätt att ropa" jag är utsatt för härskartekniker" utan att se sin egen del i att skapa stämningen. Vi måste alla ta ansvar för att främja goda sociala klimat som är förutsättningen för gott beslutsfattande. En stor utmaning! Därför är det ju viktigt att visa på det goda exemplet- på främjarteknikerna, och att alltid försöka leva efter de principer man förfäktar.

Idag är över åttio procent av den manliga befolkningen i Sverige " i princip för jämställdhet"( så ställdes frågan i undersökningen). Det är en remarkabel siffra, en stor seger för jämställdheten! Motståndet tar sig istället andra uttryck. Idén verkar vara att stapla feministiska floskler och klyschor på varandra och sedan hänge sig åt "business as usual": vara en riktig man och inte göra någonting för att faktiskt förändra sig själv eller omvärlden. Och för att citera sjöhäxan i Disneys den lilla sjöjungfrun: "han svansar som en hund för en dam som håller mun, var tyst så blir du kysst och får din man". Tystnaden blir den självklara härskartekniken i dagens till synes jämställda samhälle.

Jag har under en längre tid fått höra att jag är "så vänster!". Jag har hela tiden skrattat med, ja jag tror på omfördelningspolitik, en stark välfärdsstat och jag är feminist- det är gröna värderingar för mig. Men när tonen skärps börjar jag undra : vad vill det här signalera till mig? Att jag är pinsamt fel ute och hänger mig åt nåt ofrihetligt, gammaldags perspektiv? På samma sätt har jag erfarenhet av att härskas mot i "vänsterkretsar". Där får man istället höra att man minsann inte är någon riktig feminist, att man inte har något klassperspektiv som miljöpartist och att man är osolidarisk om man pratar om att entreprenörskap är något positivt. Men det hör politiken till. Det finns inte en debatt utan härskartekniker, det är ju också retorik. Men det är viktigt att välja sammanhang och att inte omedvetet använda sig av negativa tekniker mot de som man ska samarbeta med.

Jag märker att härskartekniker är något av det mest spännande att prata om med våra medlemmar.Alla har en personlig upplevelse både från arbetslivet, föreningslivet och relationer vilket ger ett stort engagemang och diskussionslystnad.

8 mars manifestationen i stockholm!

2010-03-09T01:29:00.000-08:00

Zaida Catalán ( MP), Viktoria Palm (S) och Josefin Brink (V) talade på medborgarplatsen

Massor av folk med fanor vid Slussen, ca tusen personer deltog enligt närvarande polis riskbedömningar :)

Rrriotsambagirls spelade

Förbättrad jämställdhet ett vallöfte från de rödgröna

2010-03-08T01:25:00.000-08:00

Igår firade vi dagens hundra års jubileum av internationella kvinnodagen med en heldag med partiledare och språkrör, teater och paneldiskussioner kring de olika krav och förväntningar som möter män och kvinnor.

Mona Sahlin kommer att bli den första kvinnliga stadsministern ifall de rödgröna vinner valet och som hon själv uttryckte det "idag har vi en jämställdhetsminister som inte kallar sig feminist, men jag lovar er inte bara det när vi kommer makten utan även en feministisk stadsminister". Mona lovade kvotering till bolagsstyrelser efter Norges modell där börsnoterade företags styrelser ska innehålla minst 40 procent kvinnor.

Peter Eriksson talade sig varm om ett aktivt arbete emot mäns våld mot kvinnor som han definierade som den enskilt viktigaste frågan för honom personligen i jämställdhetsarbetet. De rödgröna vill se en förändrad våldtäktslagstiftning där fokus flyttas från offer till förövare genom ett samtyckeskrav i våldtäktslagstiftningen.

Ett annat löfte gällde löneskillnaderna mellan män och kvinnor, där kommer de rödgröna arbeta för stärkt rätt till heltid och möjlighet till deltid. S och MP vill i ett första steg utöka de s.k "pappadagarna" och V betonade betydelsen av att ha målet en helt individualiserad föräldraförsäkring som även ger män samma rätt att vara hemma med sina barn och på sikt förändrar hur vi ser på föräldraskap och och vem som ska ta det främsta ansvaret för hemarbete och barnuppfostran.

Alliansens politik lyftes också och hur vi för första gången på många år kan bevittna en stark back-lash vad gäller jämställdheten: de stora skattesänkningarna har gått främst till den rikaste femtedelen i Sverige som huvudsakligen består av män. Resurser tas egentligen från den viktiga offentliga sektorn som främst gynnar kvinnors möjligheter att förverkliga sig själva. Gemensamma resurser går till att ge skatteavdrag till vissa gruppers städhjälp. Detta är något som inte gynnar jämställdheten utan snarare cementerar könsroller. De rödgröna samtalde igår om att istället investera i offentlig sektor för att skapa nya arbeten där och förbättra den service som är viktig för alla, både gamla som unga i arbetskraften. Föräldrar som arbetar på obekväm arbetstid ska ha rätt till barnomsorg på kvällar och nätter.Läs mer i artikeln från igår.

Teater Lacrimosa fick alla att skratta åt "den bittra feminsten" och "mansrolls-experten". Missa inte manifestationen ikväll på Södermalmstorg klockan 18.00. Mona S och Lars O lovade igår att medverka.

8 mars fyller 100 år!

2010-03-02T04:32:00.000-08:00

Söndagen den 7 mars blir det rödgrönt firande av den internationella kvinnodagen som i år fyller hundra år. 8 mars 1910 hölls den första konferensen angående kvinnors sociala, ekonomiska och politiska rättigheter. Under dagen hålls också ett annat minnesseminarium om de inflytelserika pionjärerna Clara Zetkin, Alexandra Kollontay och Rosa Luxemburg.

Dagen börjar klockan 13.00 och slutar 16.00 på ABF-huset Sveavägen 48. Kom och skåla och fira med oss!

Sq2540 sthlm: Kan 2010 års val avgöras av de unga kvinnorna? Kvinnligt nätverkande och entreprenörskap

2010-02-22T05:07:00.000-08:00

Idag har jag träffat några engagerade unga kvinnor från nätverket sq2540sthlm som vill nå ut med politik till nya grupper av kvinnor på, i politiska sammanhang, okonventionella sätt. I lördags hade de en heldag om kvinnliga nätverk och entreprenörskap. Riksdagsledamot Veronica Palm talade utifrån sin erfarenhet och bakgrund och drog parallell till entreprenören: "Politik kräver att man har goda idéer, vill bidra till förändring och har ett starkt driv". Hon delade med sig av erfarenheten att komma från generationer av hårt arbetande ensamstående kvinnor och där samhället gjort det möjligt för henne att skapa sig ett annorlunda liv.

Branschorganisationen Ledarna gav karriärtips till kvinnor: 1) skaffa dig en "fanclub", ett nätverk som stöder dig när det blåser hårt. 2) Se till att du har rätt chef som ser dig och ger dig möjlighet att avancera, om du inte har det, byt. 3) Skaffa dig rätt partner som delar på hemarbetet samt ansvar för eventuella barn. Om du har en som inte gör det, byt. 4) Våga, vinn och chansa. Det mesta är inte så farligt som man tror och går att lösa.

Malin Wreders forskning om kvinnligt nätverkande var en aha-upplevelse. Mycket av de frågor och funderingar och lärdomar som uppkommit på våra egna mentorprogram fick en förklaring. Män har traditionellt sätt varit bättre på att nätverka; det finns många arenor i det offentliga där män har kunnat mötas : idrottssammanhang, brödraskap såsom frimurarna, lumpen och mansdominerade utbildningar som Chalmers och KTH. Män har generellt sätt lättare att lyfta fram varandra och att använda sitt nätverk strategiskt. Malin menade att kvinnor är duktiga på att upprätthålla sociala relationer men inte att använda sina kontakter strategiskt i karriärsyften. Projekt som rör kvinnors organisering blir därför viktiga för att skapa dessa forum. Kvinnor efterfrågar tydliga mål och syften för nätverksprojekt: det ska ge dem något konkret som kan användas i arbetet/ uppdraget medan män i större utsträckning träffas och har trevligt ihop och tar några beslut samtidigt. Det informella är minst lika viktigt som det formella.

Om man vill låta sig inspireras mer av kvinnliga förebilder genom tiderna kan man gå och se Loka Kanarps fina serier på Kulturhuset. Hon lyfter fram en rad kända och okända kvinnor som på olika sätt arbetat politiskt eller gjort banbrytande saker genom sitt sätt att leva och verka. Det jag gillar mest är hennes sätt att lyfta fram kurtisaner och prostituerade som genom att de levat utanför normen vad en kvinna ska vara och göra kunnat påverka och sätta press på politiker (män) och även arbetat för kvinnors frigörelse.

Våld i hederns namn

2010-02-15T04:01:00.000-08:00

I lördags samlades ett fyrtiotal miljöpartister för att delta i Jämställdhetskommitténs seminarium "Våld i hederns namn". Värdar var riksdagsledmöterna Esabelle Dingizian och Mehmet Kaplan. Inledde gjorde Eduardo Grutsky som talade utifrån de förutsättningar som gör att hedersvåld uppstår. "Hedersvåld förekommer inte i välfärdssamhällen" säger Eduardo och menar att familjens, släktens eller klanens stöd blir extra viktigt när staten eller samhället sviker individerna och det inte finns samhällsservice som garanterar äldreomsorg eller barnomsorg. Han pratade också mycket om upplysningens viktiga funktion i att bygga samhället runt sekularisering, förnuftstro och mänskliga rättigheter och att upplysningens idéer inte slog igenom i samhällen där hedersrelaterat förtryck förekommer i stor utsträckning.

Att hedersrelaterat våld och förtryck inte skulle ha med religion att göra är en missuppfattning och om detta talade både Eduardo och Annika Borg, teolog och forskare. Det är historiskt så att en av religionens starkaste drivkrafter är särskiljning och hierarkisering mellan könen och det finns otaliga exempel på hur kvinnor i t.ex. Bibeln antingen ses som heliga madonnor eller horor. Kvinnan blir bärare av sexualiteten, ses antingen som ren eller oren och måste därför kontrolleras och stängas in i slöja, eller innan giftermålet skyddas från sexuella kontakter.

Praktiska erfarenheter pratade Josef om, medverkande i dokumentären "sämre än djur" om hbt-personers upplevelse av hedersrelaterat förtryck och Lina Blomberg från kvinnofridsteamet Rinkeby-Kista. Det som är tydligt är en flathet från myndigheternas sida och en brist på kunskap i att skydda de individer som är utsatta för hedersrelaterat förtryck. Josef poängterade att man måste reagera snabbt när någon söker hjälp.

Hedersrelaterat våld har speciella förutsättningar än annat våld i nära relationer. Men det skiljer sig inte i sak. Det är så att många gånger är fler inblandade; både släktingar i andra länder och familjemedlemmar när det gäller hedersrelaterat förtryck. Det våld som utövas i nära relationer är oftast mellan partners och är inte sanktionerat av omgivningen på samma sätt. Men allt våld är en del i en könsmaktsordning och måste förstås utifrån det.

Sista gången för mentorprogrammet i Göteborg

2010-01-25T06:35:00.000-08:00

Nu har den andra omgången av Miljöpartets mentorprogram genomförts, denna gång i Göteborg.Stämningen var på topp sista gången då deltagarna fick en dragning om utåtriktat arbete inför valet samt en debattboxningsrunda. Många uttryckte en stor tacksamhet att få ha varit med i detta nätverksprojekt på den gemensamma utvärderingen. " När jag kom hit så var jag nära att hoppa av alla mina uppdrag, men nu har jag ställt upp på vår riksdagslista" sa en deltagare. "Jag var som ett utspritt pussel, nu har jag fått struktur och bilden framträder tydligt tack vare min fantastiska mentor" sa en annan. Viktiga ingredienser har varit erfarenhetsutbytet och råd och exempel från mer erfarna politiker. Många sa att de lärt sig att se på sin prestation som "good enough" och att det hjälper att medvetandegöra rösten, kroppen och framställningstekniken när man ska framföra sitt politiska budskap. Uppskattade var de praktiska work-shops om förhandlingsteknik och hur man behärskar härskartekniker samt alla de exempel av motioner och debattartiklar som delats ut under träffarna.

Till minne av Fadime

2010-01-21T07:01:00.000-08:00

Idag är det 8 år sedan Fadime Sahindal mördades i Uppsala. Mordet tog hela myndighetssverige på sängen. Fadime hade gång på gång påtalat bristerna och att ingen tog hennes problematik på allvar men mycket av problemen kring "hedersrelaterat våld" har präglats av "see no evil, hear no evil". Fortfarande lever ca 5% av Sveriges ungdomar med ett hot av att t.ex. vara tvungna att gifta sig mot sin vilja. Kvinnor "importeras" till Sverige för att nyttjas som billig hushållshjälp eller för sexuella tjänster. Ofta saknas ett barnrättsperspektiv i myndigheternas arbete. Olika kommuner hanterar ansökan om dispens för äktenskap under 18 år på helt olika sätt.

Frågan om att hänvisa till kulturell praxis står i lagen. Det betyder att ungdomar med viss kulturell, religiös eller etnisk bakgrund kan antas bli bortgifta med hänsyn till deras "kultur". Fadime ville välja sitt eget liv och vem hon skulle leva tillsammans med och därför ansåg hennes far att hon dragit skam över familjen då hon påtalat hur kurdiska flickor ibland behandlas av släkt och familj.

På Terrafem minnesdag talade Ansam Shami om sin erfarenhet av att vara tvungen att bryta med sin familj helt för att kunna leva sitt liv som man själv vill. -Frihet kostar, säger hon och priset man betalar är sammanhang, familj och gemenskap.Många blir ensamma och vilsna. Flickorna syns i statistiken då de blir omhändertagna genom LVU. Hur projkarnas problem visar sig kräver mer forskning. Killar har i större utsträckning ett farligt riskbeteende som visar sig i brottslighet och missbruk säger Lisa Modée, Ungdomsstyrelsen.

Det finns fortfarande en mängd saker man kan göra. Ungdomsstyrelsen pratar om att kriminalisera barnäktenskap och att inte godkänna sådana som är gjorda utomlands. Tvåårsregeln som gäller för kvinnor som kommer hit genom anhöriginvandring kan tillämpas mycket generösare. Idag blir konsekvensen att du som våldsutsatt kvinna kan leva 18 månader i en våldsam relation men ändå inte få uppehållstillstånd för att ditt förhållande varit "för kort". Dessutom räcker inte "mindre allvarliga våldshandlingar" för ett uppehållstillstånd.Lite stryk får man tåla.

Interfem

2009-12-04T06:23:00.000-08:00

Idag blev jag inspirerad. Jag var på en presentation av Interfems nya makthandbok för feminister som vill jobba antirasistiskt. Härliga kvinnor med härliga ideér. Givande samtal klockan tio på morgonen, det bådar gott för framtiden. Här kan du beställa boken: http://www.interfem.se/. Det här är ett utdrag från en dikt i boken som är full av konreta hjälpmedel:

Välkommen, välkommen!
Ge mig din musik
din dans
din favoriträtt
dina kryddor
din färgglada smak
Jag vill ha dem för att förgylla min tillvaro
Var inte snål
Är du här är ditt också mitt
Så ska det vara
Det är mitt land och det är jag som dikterar alla villkor

Ge mig ditt slit din hälsa
dina bästa år
din värdighet
Du förstår väl att du måste bidra
till allas vårt välstånd
Ge mig det , annars tar jag det själv
Var inte snål
Är du här är ditt också mitt
Så ska det vara
det här är mitt land och det är jag som dikterar alla villkor

Jag vill inte ha dina bekymmer
din sorg din rädsla
din villrådighet
din osäkerhet
dina barn
dina behov
din opassande mänsklighet

Det är oekonomiskt
det kostar för mycket av mina skattepengar

Dessa slantar behöver jag ju själv
för att unna mig
en härlig avkoppling
i ett soligt land
med billig mat
billig service
billig sprit
ett land
där sådana som du
aldrig har tillräckligt med pengar
tillräckligt mycket makt
för att kräva
att jag uppför mig väl
eller ens städar efter mig
...kanske ett sådant land som du kommer ifrån
där din mor eller far eller din bästa vän bor
eller någon av dem
som med all sannolikhet
du aldrig mer kommer att se

Maria Pilar Reyes 1993

Jämställdhetskommitténs proposition till kongressen vaskas fram, igår hade vi telefonmöte. Hårda strider blandas med samstämmighet. Precis som det ska vara tycker jag. Det är genom diskussioner och när åsikter och perspektiv bryts mot varandra som man utvecklas.

Imorgon håller vi i en heldag i jämställdhetsintegrering med Anna Giotas Sandquist från Botkyrka.Ska bli spännande att verkligen dyka in i detta ämne som för mig är tekniskt och svårgenomträngligt men inte borde vara det.

Gendernij ravinstvo= jämställdhet

2009-11-23T03:45:00.000-08:00

Green forum bjöd under helgen in mig till en jämställdhetskonferens med vitryska oppositionspolitiker. Det har varit mycket spännande och utmattande, mycket på grund av ryskan som jag varit tvungen att plocka fram ur en mörk vrå i mitt medvetande då ingen av vitryssarna pratar engelska.
Det mest spännande föredraget hölls av Ljudmila Voronova som pratade om sin forskning kring feminina stereotyper i politiken. Eftersom politiken är en arena starkt präglad av en mansnorm så måste kvinnliga politiker i större grad förhålla sig till positiva och negativa stereotyper kring femininitet och maskulinitet. Ljudmila nämnde fem stycken olika strategier för "framing" av sin politik. Den feminina-feminina, "våran kille", den maskulina-feminina, "stjärnan" och "landsmodern". Alla dessa stereotyper måste ha förankring i den kulturella kontext och i det samhälle som de verkar i samt , och detta tycker jag är mest spännande, måste förhålla sig till "women's issues".

Ett typiskt exempel på en maskulin-feminin politiker är Margareth Thatcher. Hon definierar sig som kvinna, hon ser ut som en kvinna men hon spelar aldrig på femininitet eller på att hon skulle ha något speciellt förhållningssätt till "kvinnofrågor" eller jämställdhetsfrågor. "Stjärnan" är en populist som kan spela i förändringstider på provocerande frågor och på sitt utseende. Ett exempel här är Ukrainas premiärminister Yulia Tymonshenko som sa "alla som älskar mig är med mig". "Vår kille"-typen är precis som vi andra eller kanske lite sämre: lite misslyckat privatliv, spelar på en förståelse av kvinnofrågor, kommer underifrån. Här tycker jag Gudrun Schyman är ett bra exempel. Denna politiker attraherar kvinnliga väljare med lågstatusyrken. Den feminina politikern spelar på att hon är en riktig kvinna som kan influera politiken med detta perspektiv. Hon spelar även på att hon är sexig, snygg, attraktiv osv. Jag anser inte att denna strategi går hem alls i Sverige. Däremot finns den mycket utbredd i rysk politik. Landsmodern vill visa att hon gett sitt liv för folket, Benazir Bhutto och Indria Gandhi platsar i denna sterotyp.

Överlag var det otroligt spännande att träffa vitryska politiker och se på deras syn av politik och jämställdhet. De svenska män som var med på konferensen var där för att prata om maskulinitet. Conny Wahlström pratade om Manslådan, Hans Hansson om det manliga nätverket mot mäns våld i Piteå. De vitryska politikerna upplevde svenskarna som mycket radikala och alla (utom kvinnpartiet Nadejzda) var i princip emot kvotering. Man valde istället av att prata om en "harmonisering" av män och kvinnor.

Jag hade såklart mest gemensamt och mest att prata om med de kvinnliga politikerna. På kollisionskurs hamnade jag direkt med de två männen från det socialdemokratiska partiet. Kuljakin började ofta sina anföranden under helgen med orden: Mina vackra damer! Det ni säger, det är Guds röst!. Detta gick kanske hem något sånär hos vitryssarna men inte hos mig tyvärr.

Oh mio bambino caro

2009-11-16T12:44:00.001-08:00

Nu har jag haft några dagar ledigt och då passade jag på att bidra lite till klimathotet genom att ta flyget till Italien ( okej jag klimatkompenserar så gott det nu går). Det är dock svårt om inte omöjligt att sluta se saker utan sina genusglasögon. Om man tar en vanlig turistdag och traskar runt Uffizierna i Florens, vilket anses härbärgera några av västvärldens absolut viktigaste konstskatter så kan man med inte alltför stor ansträngning se vilket kvinnoideal vi har att förhålla oss till, och då menar jag manliga konstnärers ideal sen 1000-talet. Madonnor och Moder Maria från golv till tak, våning upp och våning ner, ljuvt blickande ut i fjärran ( vad väntar hon på?) eller blitt blickande ner på det sovande Jesusbarnet. "Medusas huvud" tycker jag var spännnade i sammanhanget. Det kändes som det enda som bröt av riktigt.

Självklart måste man besöka Peterskyrkan i Rom om man nu är där. Jag känner mig förförd av alla dessa mastodontskulpturer. Heliga påvar stora som skyskrapor pekar med ett gudfruktigt finger ner på besökarna. Den döende Jesus ligger utslängd över Marias lår i katolicismens allra heligaste. Blida helgon tittar ljuvt ner på besökarna i stora svepande dok. Jag har sett så många heliga jungfrur på denna resa att jag känner mig lite helig själv.

Talande bilder

2009-11-06T02:53:00.000-08:00

Den historiska koalitionen! Mingel på almedalen med fina roll-ups

Vindkraftsbyggarna på Kockums i Malmö

Miljöpartister in action!

Alla är vänner på Almedalen.Minuten innan blev jag nerspilld med vin av en av de ihärdiga socialdemokraterna, men trevliga va dom.

Dagens media-mingel på Almedalen. Per Schlingmann klappade, Filippa spelade.

Hållbar utveckling och genus på UU

2009-11-03T02:27:00.000-08:00

Inte så lite förkyld efter en tågresa på fem timmar som egentligen skulle ha tagit tre springer jag in på Geocentrum i Uppsala. Ironiskt nog ska jag prata om ett genusperspektiv på hållbar utveckling. Jag känner mig inte hållbar någonstans med denna nedsatta hälsa och kroppen stel efter stress och stillasittande på tåget. Men trevliga Johannes och Cecilia får mig genast på bättre tankar, de berättar att det här är en A-kurs som drivs som ett studentinitiativ på Uppsala Universitet. Studenterna bestämmer kursplan och innehåll och bollar detta med ansvariga lektorer och professorer. De är mycket peppade på min föreläsning säger Johannes som gestikulerar med blåmålade naglar och jag tänker, yeah jag är i trygg hamn, några som säkert fattar frågan!

Jag kör igång och känner hur kraften kommer tillbaka, det är så kul att prata om detta! Studenterna är jätteblyga till en början, de vågar knappt öppna munnen. Och jag minns själv hur det var när jag började studera på sociologen på UU. Man var livrädd för att säga "fel" saker och jag glömmer aldrig när vår professor sa "ha ha så lustigt-typ och liksom" efter att jag hade kommenterat något som vi läst. Andra bevingade ord han klämde ur sig var : "anteckna noga nu flickor när jag kastar ut pärlor". Så härligt.

Jag märker att det jag pratar om kanske är på en för hög nivå så jag försöker ta en del konkreta exempel för att få igång studenterna. Spänningen släpper lite och några frågor studsar i rummet -vad menar du med genus? Menar du verkligen att kön är konstruerat? Va? Det klart det finns skillnad mellan tjejer och killar...biologi, hormoner!
Oops vi skulle visst ha haft en helt egen föreläsning om grundläggande genuskunskap tänker jag, men är ändå jätteglad att de verkar intresserade och frågar. Jag drar exemplet med Castor Semenya, den intersexuella friidrotterskan och detta verkar vara ett bra exempel på hur kön kan problematiseras. Jag fortsätter att prata om klimatpåverkan och hur man kan se på detta ur ett genusperspektiv.

En del saker verkar fall på plats för de flesta, en del saker är stört omöjligt att sälja in. Jag förstår i stundens hetta att jag ibland under denna föreläsning framstår som ganska oförstålig. Kanske är det min hesa,förkylda röst som får mig att prata lite snabbare än vanligt, men troligtvis är det den radikala idén om att ifrågasätta kön som sätter griller i de stackars 20-nånting studenterna.
Johannes och Cecilia som har bjudit in mig är iaf nöjda och strålar ikapp.-Du fick verkligen igång de! skrattar Johannes. Bra jobbat , oftast sitter de mest tysta...

Och jag tänker att det är det viktigaste. Att utmana den traditionella, stela och patriarkala universitetsvärlden genom att få folk att prata och ställa "dumma frågor".

Jackson Katz

2009-10-30T04:07:00.000-07:00

Igår var jag och lyssnade till den berömda maskulinitetsaktivisten och forskaren Jackson Katz på ett seminarium om mäns våld mot kvinnor. -Vi måste ändra hur vi pratar och tänker om mäns våld, säger Katz.- I texter och tal om våldet så nämns kvinnor och flickor som de som utsätts för våldtäkter och övergrepp men männen förblir osynliga. När vi pratar om "kvinnofridsfrågor" så ger det män en ursäkt för att inte bry sig om frågan. Vi måste börja prata om socialiseringen i samhället som gör att män tar till fysiskt och psykiskt våld för att klara av besvikelser och känslor av vanmakt. Vi behöver ett paradigmskifte säger Katz.

Han fortsätter sedan med att prata om hur viktigt det är att ledare och speciellt män med makt lyfter den här frågan eftersom man ofta har en inflytelserik plattform attt jobba utifrån. Jackson Katz berättar hur han själv som ung fotbollsstjärna började se mönster hur kvinnor i hans omgivning hela tiden hade strategier för att undvika potentiell fara och hot om våld från män. Han kunde identifiera sig med det eftersom han kom ifrån ett hem med en dominant och våldsam styvfar.

- Det man inte får glömma är att många män som slår själva ofta utsatts för våld i hemmet, eller har upplevt trauma genom att se sin förälder, oftast mamman, bli misshandlad. Dessa upplevelser gör att många män faktiskt är potentiella medhjälpare i den feministiska kampen mot våldet , det som behövs är ett medvetandegörande att deras erfarenheter är politiska, säger Katz.

Jackson Katz har arbetat med sitt program "mentors in violence prevention" under nästan tjugo år. Programmet används i skolor, armén och fängelser. -Det som ofta händer när vi talar om mäns våld mot kvinnor bland män är att många känner sig personligt påhoppade och försvarar sig med " det där handlar inte om mig, jag skulle aldrig slå". Detta är kontraproduktivt menar Katz. I hans program får både kvinnor och män fundera över hur de själva skapar och vidmakthåller sexism och våld mellan könen och hur män förhåller sig i grupper bland andra män och kvinnor bland andra kvinnor Genus är något av det mest fundamentala i hur vi organsierar samhället säger Katz. Och hur vi pratar och benämner saker konstituerar också hur vi sen tänker om det.

Jackson Katz säger sig själv vara "pro-feminist" och han vill lyfta den feministiska kampen. -Jag blir själv generad när kvinnor kommer fram till mig och tackar mig, det är ju pinsamt säger han. Falsk blygsamhet eller inte, Jackson Katz utstrålar en ödmjuk säkerhet och han är mån om att nyansera kategorierna "man" och "kvinna" som eviga samt att lyfta fram de kvinnor som pratat om detta länge. Samtidigt är han en typisk amerikansk, välutbildad, vit man i kavaj med självsäkert kroppspråk. Och det verkar funka, det är fler män än vad det brukar vara när man diskuterar jämställdhetsfrågor och många uttalar sig under dagen och nickar instämmande.

Valupptakt i Örebro

2009-10-28T05:50:00.000-07:00

Idag är enligt forskarna årets "segaste dag på jobbet".Valupptakten i Örebro förra helgen var verkligen massiv! Och ja jag är sliten men pepp. Maria Wetterstrand drog ner kaskader av hurrarop och applåder på invigningstalet och det var ingen hejd på framtidstron. Grön tillväxt deklarerade bakgrundsbanderollen.

Lars-Göran Wadén inledde vårt jämställdhets-och lika rättsspår och pratade engagerat och träffsäkert om tillgänglighet och kommunernas dumma undanflykter för att göra butiker och samhällservice tillgängliga för alla, och inte bara för funkisar. En miljon pensionärer och de ca 10 % av befolkningen som har någon slags funktionsnedsättning förtjänar att vi tänker tillgänglighet.

Gerd Johnsson-Latham pratade genus och hållbar utveckling. Det bästa för miljön vore om männen bytte kön som en deltagare så träffsäkert uttryckte det. I Sverige idag står 10 % av befolkningen för 60 % av alla körda personkilometrar och 9 av 10 i denna grupp är män. 76 % av alla registrerade bilar i Sverige ägs av män. Detta beror på att kvinnor som grupp generellt har färre resurser och därmed färre alternativ men även rika kvinnor väljer mer miljövänliga alternativ som att äta mindre kött och åka kollektivt. Något som verkar som det största problemet globalt är exporten av den västerländska livsstilen där konsumtion har hög status.

Dan Gahnström pratade om jämställda löner och Emma Freiman från rfsl-ungdom lärde mig att jag är en cis. Emma pratade utifrån en definition av kön uppdelad på fyra delar: könsidentitet, biologiskt kön, juridiskt kön och könsuttryck. Om alla delar upplevs som samstämmiga är man en cis. Det fina i definitionen är förstås att det kan finnas en mängd olika variationer som gör att personen upplever sitt kön på olika sätt. Emma berättade även om transutredningen och där finns mycket att göra vad gäller bemötande av transpersoner och de olika delarna i processen. Är det verkligen rimligt att en transperson ska behöva genomgå ett begåvningstest eller att man måste vara attraherad av det motsatta könet i förhållande till det som man upplever sig vara? Många transpersoner som upplever sig som homosexuella vågar inte berätta det i sin utredning av rädsla för att inte bli tagna på allvar.

På söndagen hade vi ett utvecklande samtal runt ekofemnism och queerfeminsm på inititaiv av Lotta Hedström. Anders Wallner pratade sig varm om sexualitetsperspektivet i feminismen och Lotta visade på den stora idétraditionen som finns runt ekofeminism speciellt i anglosaxiska länder.

Sd-kvinnor

2009-10-20T06:55:00.000-07:00

Sverigedemokraterna har idag visat färg genom att säga att det "äkta svenska" hotas av den muslimska minoriteten i Sverige. Jag läser att man under sin landsstämma även diskuterat en speciell "barnpeng" till kvinnor som får barn innan de är 25 år, dels för att motverka trenden med aborter och dels för att främja barnafödandet i Sverige. Det verkar som att mer än fyrtio års jämställdhetskamp ifrågasätts av Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna har traditionellt mest varit en liten klubb för missnöjda män. Nu söker sig allt fler kvinnor till förbundet.Första gången jag kollade in sverigedemokraternas kvinnoförbund var när en av mina vänner skrev en uppsats i ämnet. Då hade man en tydlig biologistisk prägel och då stod det på hemsidan och att det krävdes att vi slog vakt om " att en man skulle få vara en man och en kvinna en kvinna".När jag nu läser om nätverket så har detta tonats ner något, men tyngdpunkten ligger fortfarande på "mjuka frågor" om barn och moderskap. Att vara kvinna i sverigedemokraternas värld är att vara moder. Punkt.

Det är viktigt att titta på vad sverigedemokraterna har för övriga värderingar utöver frågor om svensk kultur ( vad nu det är ) och invandring ( vilka det nu är, då invandrare enligt SCB:s statistik även är folk som är födda i Sverige). Sverigedemokraterna är ett värdekonservativt parti långt ut på högerkanten som vill ha en återgång till det religiösa ( men dock kristna ) samhället och en återgång till klassiska föreställningar om manligt och kvinnligt.

Sverigedemokraterna är intressant nog även ett missnöjesparti i jämställdhetsfrågor. Det finns en bred politisk uppslutning kring jämställdhetsarbetet idag. Politiskt korrekt är att vara för jämställdhet och det är ingen liten seger i sig. Att som sverigedemokraterna koppla jämställdhetsfrågor till en fråga om slöja och könssegregerad simundervisning är inte trovärdigt. Att i vaga ordalag relatera till den svenska självbilden där jämställdhet är en del av en svensk kultur verkar vara populärt när det passar. Att sen sverigedemokraternas politik framstår som rätt fientlig mot alla kvinnor som inte passar in i en snäv, traditionell, husmors-bild är något som jag hoppas också kan komma fram i debatten

Parvin Ardalan

2009-10-07T05:45:00.000-07:00

Igår talade den kända kvinnorättsaktivisten Parvin Ardalan på Kägelbanan inbjuden av tidningen Bang. Med späd röst som gradvis växte berättade hon om kvinnors situation i Iran samt "one million signture campaign" som är ett kvinnorganiseringsprojekt med grupper i flera iranska städer.

Parvin berättade om feministisk organisering och om ett antal metoder som kvinnorna använder sig av, bl.a horisontell organisering ( istället för hierarkisk), consiousness raising genom direkt kontakt med folk på gatan som uppmanas att skriva under petitionen och direktaktioner på öppen gata såsom forumteater.

De iranska kvinnorna arbetar med livet som insats och försöker förändra stelbenta lagar såsom att flickor blir straffmyndiga vid 9 (!) års ålder, att rätten till giftermål och skilsmässa ligger hos kvinnas far respektive man samt att kvinnor inte har någon laglig rätt att ärva.

Parvin talade sig också varm för att man måste börja med sig själv: en demokratisk process kommer inifrån, genom att inse hur man själv reproducerar normer av förtryck och dominans genom hur man behandlar sina barn och sina medsystrar.

Fantastiskt!

Göteborg och Luleå-mentorprogramsuppstart

2009-09-30T02:42:00.000-07:00

Hela sveriges kulturelit vallfärdade i helgen till årets bokmässa i Göteborg. Vi startade även upp fortsättningen på Miljöpartiets mentorprogram för kvinnliga politiker. En förväntansfull grupp av kommunpolitiker och deras mentorer,rekryterade utifrån, samlades på lördagsmorgonen. Presentationen visade en salig blandning av erfarenheter, åsikter och perspektiv som nog kommer att ge spännande och intensiva diskussioner. Sedan gick Lise som leder programmet igenom vad ett mentorskap är och vad vi förväntar oss av deltagarna.

Därefter följde en diskussion om kvinnors organisering, varför ska vi ha det? Alla var överens om att det behövs utifrån den statistik som sammanställts av SKL och som visar att andelen unga, kvinnor och utlandsfödda är betydligt lägre bland förtroendevalda än i befokningen som helhet. Vi måste nu ta steget och anstränga oss för att stötta varandra. Det är lätt att falla in i mönster där man klagar och hittar fel och brister hos andra istället för att se helhetsbilden att det handlar om makstrukturer.

Ett spännande sidospår var diskussionen om att spela på sin sexualitet och eventuella fördelar men även nackdelar av den strategin. De flesta var överens om att man inte kommer särskilt långt men att det absolut kan ge snabba fördelar som kvinna och att det kan röra om bilden av vad som förväntas av en som förtroendevald och kvinna. Deltagarna efterfrågade konkreta instrument såsom kunskap om budgetarbete och förhandlingsteknik.

I Luleå hade samma helg ett gäng av kvinnorna i projektet KvinNorr samlats för att dra upp linjerna för sitt projekt och inhämta kunskap. Nadja Hjorton och Anna Wallgren från ÖFA-kollektivet höll föreläsningar om kvinnors organsiering, status och härskartekniker samt om sociala medier. Många goda idéer föddes och nästa träff kommer att bli i Skellefteå sista helgen i november.

Hann springa en stund på bokmässan och lyssna på Karolina Ramqvist som pratade om sin nya bok "Flickvännen". Ska även försöka få tag i Caroline Åbergs nyöversättning av "Hogg" som är något av en klassiker och skrevs i tiden för stonewallupproret. Mycket spännande som händer nu!

Jämställdhetsambassdörsträff

2009-09-16T05:06:00.001-07:00

I helgen var det träff för ett femtontal av våra jämställdhetsambassdörer som skulle utveckla det studiematerial i feminism, jämställdhet och normkritik som vi håller på att ta fram.

Diskussionerna blev många och intensiva bl.a. var diskussionen om den vita heterosexuella mannen som norm något som deltagarna verkligen stötte och blötte. Kan vi fortfarande använda begreppet idag? Hur gör vi med det faktum att många män känner sig exkluderade på grund av detta begrepp? Svaret som gruppen enades om blir att vi måste våga prata om strukturerna istället för att att hamna på individnivå. Det finns också en förenklad bild som sprids i media och till viss del förlöjligar och urholkar vissa begrepp.Kan vi ha ett feministiskt arbete utan använda begreppen? Vissa viktiga begrepp sätter också fingret på att det handlar om makt såsom "könsmaktsordning".

Mycket viktiga åsikter kom fram om att det normkritiska perspektivet måste få mer plats och att uppdelningen "män och kvinnor" måste problematiseras. Jag tror verkligen att detta material kommer att kunna göra skillnad i frågan. Feministiska frågor är så spännande just för att de går in på det personliga planet och ger varje människa som intresserar sig för dem en möjlighet att skärskåda sig själv och sina egna personliga erfarenheter. Alla deltagarana hade en högst personligt svar varför de engagerar sig. Kunskapen och forskningen kan sägas vara extra viktig då. Det är lätt att handla i anekdotisk evidens.Bara för att jag har upplevt det-blir det en generell sanning då? Ett studiematerial som fångar Miljöpartiets ståndpunkt i viktiga frågor kommer att vara ett stort steg för att höja medvetenheten i jämställdhetsfrågan.

KviNorr-organisering i fyra norrländska län

2009-09-02T01:00:00.000-07:00

I höst startar det första kvinnoorgansieringsprojektet för gröna kvinnliga politiker i Norrland! Projektet heter KvinNorr och lanserade under Norrlandshelgen i Östersund. 25 peppade kvinnor samlades till ett gemensamt seminarium för att bestämma ramar och innehåll för projektet. Några inslag kommer att vara mentorskap, sociala medier och valet 2010. Stämningen är hög i projektledargruppen. Projeketet berör även den stora frågan i alla norrlandslän: hur får vi folk att bo kvar och hur får vi folk att flytta hit? Under vår jämställdhetsföreläsning diskuterades genusföreställningar och varför kvinnor i större utsträckning än män väljer att flytta från norrland. Tanken är att vi nu ska försöka få fler unga kvinnor att engagera sig politiskt och stanna kvar. Vi vill även lyfta jämställdhetsfrågan och föreställningar kring genus i projeket.

I Göteborg fortsätter vi vårt mentorprogram för de som redan har ett uppdrag i området. Det blir spännande föreläsningar, personlig utveckling och diskussioner kring gröna frågor.

Inget nytt under solen

2009-08-17T06:35:00.000-07:00

Tillbaka efter semestern och vi börjar dagen med information om hur den politiska hösten kommer att se ut. Inte alltför förvånande kommer klimatfrågan inför mötet i Köpenhamn stå i fokus. Det stormar dock nu mest runt kammaråklagare Hillegrens uttalande om våldtäkt inom äktenskapet som han vill göra till en mindre ordningsföreteelse eller liknande. Ja inget nytt under solen. Vem blir egentligen förvånad över att dessa åsikter är förhärskande? Bara att besöka närmaste rättegång eller att gå till en juristutbildning och fråga där: Hur mycket genusperspektiv har ni under fyra års utbildning? Jag minns att jag svarade på en mycket upprörd insändare i Uppsala universitets studenttidning om en veckas genusperspektivutbildning. Det var ju ett sådant slöseri med tid! Typisk vänstersmörja tyckte tjejen. Jag tyckte att hon kunde börja med att läsa Wollstone Croft, liberal kvinnokämpe från sent 1700-tal. Att feminismen började hos de välutbildade borgerliga kvinnorna är ibland nödvändigt att påpeka då historielösheten slår till. Och att en av de viktigaste frågorna fortfarande idag är kvinnors rätt till sin egen kropp.

Visst är det skamligt men inte speciellt förvånande. Det som är förvånande är ju när åsikter som inte anses pk blir offentliga. Är det konspiratoriskt att säga att det som nu händer Marianne Samuelsson inte skulle ha hänt en man? Säkert är att människor med makt ofta korrumperas av den och inte alltid handlar efter sina principer. Jag tror visst att Marianne Samuelsson säkerligen har goda principer, men det är just när man sitter på makten som man måste vara extra idealistisk. Och kanske slår en variabel som kön också igenom. Samuelsson gick snabbt ut och sa att hon blivit huggen i ryggen av en medarbetare. Sant är kvinnor rent generellt har färre nätverk och svårare att ta sig upp och lyckas i maktstrukturer samt blir hårdare granskade. Om det gäller i detta fall är osäkert.Om det gällde i Mona Sahlins fall är också osäkert. Eller vänsterpartisten Maggie Michaelssons fall.

Vad kan transan göra för metallarbetaren?

2009-08-02T09:16:00.001-07:00

Medvetet provocerande ville vi att titeln till JK:s seminarium på Pride house skulle vara, och många frågor runt nidbilden av macho-arbetaren som jämställdhetens största problem diskuterades under onsdagen. Marie Nordberg, genusforskare från Karlstad universitet pratade om de olika maskuliniteter som finns men att vi alla kan iscensätta och spela rollen av "macho-mannen". Vi älskar på något sätt att illustrera och spela dessa urtyper av genus, precis som att den manliga transvestiten älskar att iscensätta den vampiga och vulgära kvinnligheten.

Max Strandlund, queeraktivist problematiserade många olika aspekter av rubriken, såsom att "transa" både kan vara en transvestit eller en transexuell. Max anser, precis som Felix König ordförande för Rfsl ungdom att det är otroligt viktigt att man som man våga visa ett alternativt manligt genus genom kläder, kroppsspråk osv. Detta är revolution i sig och tänjer på gränserna för andra män. Lars-Einar Engström hade valt den klassiska kostymen för dagen, som alla är överens om symboliserar makt,manlighet och status. Kostymen ger mannen makt och respekt och Lars Einar anser att det är en av de saker som gör honom framgångsrik, att han kan prata med männen på företag på deras nivå om jämställdhet. Skulle han inte ha sin kavaj och sin erfarenhet som VD så skulle inte budskapet gå fram på samma sätt. Detta Kan Luis Lineo också hålla med om: det är nödvändigt anser han att klä sig som de man vill tala med ,i hans fall unga tonårskillar, annars får man inte respekt.

Diskussionen kretsade sedan mycket runt om detta med att bryta mot normen totalt och gå i bräschen eller försöka förändra långsamt genom att till viss del köpa spelets regler men ändå ifrågasätta när man vunnit förtroende. Här fanns det många olika åsikter och Marie Nordberg menar att idag skriver de flesta män i Sverige under på jämställdhetskravet men man är för den delen inte beredd att ge avkall på makt och privilegier samt att se sin egen del i bevarandet av det patriarkala.

En paralell kan dras till den självkritiska diskussionen som pågick under pride där det är de glammiga bögarna som får symbolisera festivalen medan tex äldre flator lyser med sin frånvaro i den mediala bilden. Panelen avslutade med att säga att nya normer skapas hela tiden och det är det utvecklande samtalet vi måste slå vakt om. Normer kommer alltid att finnas och när vi börjar omformulera några och ifrågasätta de rådande normerna så ändras utmaningarna.

Almedalen

2009-07-10T01:24:00.000-07:00

Ca tusen seminarier tävlade om uppmärksamheten, och jag sprang förstås på allt som hade någon slags jämställdhets/feministisk/ antidiskrimineringsprägel. Att höra Gudrun Schyman prata är som att få en spruta adrenalin rakt upp i hjärteroten! Ingen kan så bra som hon sammanfatta svårigheterna och möjligheterna och slitet med jämställdhetsarbetet. "Vi som håller på, håller på, håller på " som hon sammanfattar det och de flesta åhörarna som är kvinnor i medelåldern nickar i salen. Claes Borgström är en annan sådan person, som kärnfullt och med emfas kan sammanfatta motgångar och segrar och mana till politisk aktion. Jag sitter på ett antal debatter där representanter från alla partierna är med. Det är otroligt frustrerande att veta att många inte har en suck av stöd från sina partiet för de radikala åsikter de ger uttryck för. Jag blir jättestolt att vi i likhet med FI kan säga "Miljöpartiet vill" och inte "jag vill". Den bästa kängan får moderaterna av liberala kvinnor under pappa-barn debatten.

Vanja Hermele har skrivit om ojämställdheten inom konsten och det gör hon med stringens och mod. Hon pratar om de trianglar av makt som återfinns där kvinnor är en majoritet av utövarna men att det är män som återfinns på betydelsefulla poster och som får mest betalt för sina verk och återfinns i hög grad på gallerier och på våra museer. Det som är så intressant med Vanjas studie är att de mekanismer som hon återfinner återfinns inom alla samhällsområden. Så fort det blir en majoritet av kvinnor inom ett område så måste de män som finns där "tas om hand". Idag kvoterar man tex. in män på vissa konstutbildningar. Karaktäristiskt är också att man försöker skjuta över ansvaret för jämställdhetarbetet på någon annan samt att kvalitetsbegreppet inom konsten sätts i motsats till jämställdhetskravdet. Inom politiken kan man säga att vi har kommit längre. Ändå känner jag igen många av de mekanismer som Vanja beskriver.

Nästa projekt nu under sommaren blir JK:s seminarium på PRIDE.

Mentorprogram för gröna kvinnor

2009-06-15T06:51:00.000-07:00

Idag har jag skrivit sista raden på utvärderingen av Jämställdhetskommitténs pilotprojekt mentorprogram för kvinnliga politiker. Känns fantastiskt att ha rott detta iland. Upplevelserna är blandade men på det hela taget mycket positivt. Det deltagarna efterfrågar mycket starkare är mer organiserat nätverkande, ännu mer fokus på jämställdhetsfrågan och ett års program. För det mesta upplever jag att prorammet har satt igång processer och diskussioner hos deltagarna som inte slutar vid projektslutet.

Det krävs ett stort mod att engagera sig i ett sådant här projekt, större än vad jag trodde från början. Det krävs styrka att se sina egna brister men också möjligheter till utveckling.Vad som blir tydligt är också den politiska organisationens och det demokratiska systemets brister! Vi valde ett individperspektiv när vi planerade programmet, där tanken var att man skulle få en personlig mentor att diskutera sina svårigheter och val i en trygg situation.Men det vi kan se såhär i efterhand är att våra deltagare vill ha mer lära känna och diskutera och processa saker i grupp.

Till hösten för vi konceptet vidare till både Norra Norrland,Västerbotten och Göteborg.

Översvämning och trafficking

2009-06-03T01:29:00.000-07:00

Det är översvämning på centralen! I lördags byggde vi eventet som väcker frågor och som även är min arbetsplats denna vecka. Lunchtalare igår var Zaida Catalán som kandiderar till Europa parlamentet och Maria Ferm, språkrör Grön ungdom som pratade om sexuell och reproduktiv hälsa mitt i morgonrusningen samt integritetsfrågan. Även om traffickingfrågan borde vara en av de viktigaste så är det väldigt tyst på den fronten just nu. Kvinnor och barn säljs och köps fritt över EU:s gränser mitt framför vår näsa och inte mycket händer för att stoppa det. Zaidas svar på vad som kan göra är att införa Sveriges modell med sexköpslagen där efterfrågan på att köpa sex bestraffas. Idag är det endast Norge och Sverige som har denna syn på sexköp. I Tyskland tex. är synen på att sälja sex att det är ett arbete. Sexsäljande är pensionsgrundande och a-kasse grundande.

Jag minns när filmen Lilja 4-ever kom. Den filmen väckte en våg av reaktioner mot traffcking och en rad projekt initierades från polititskt håll. Lilja heter den ryska tjejen i filmen som kommer till Sverige i hopp om ett bra jobb och blir inlåst i en förtortslägenhet och utnyttjas brutalt.Just när man tror att det inte kan bli värre så blir det det. En helvetesvandring som slutar vid en motorväg. Verklighetens Lilja hittades mycket riktigt på en motorväg utanför Malmö. Filmen är ett lysande exempel på hur konst kan fungera för att få upp viktiga frågor på den politiska agendan. Ett stort projekt finansierades för att visa filmen i Moldavien, Rumänien och Ryssland bl.a för att få unga tjejer att inte söka sig till skumma "jobb" i väst. Inte en krona till åtgärder för alla de män som kan tänka sig att köpa ett barn och utnyttja det.

Jag hoppas att både Zaida och Gudrun kommer in i parlamentet. De unga kvinnor och barn som tas till Europa för att säljas behöver deras kamp i ett parlament där 70 % av ledamöterna är män.

De lata 80-talisterna och valkampanjen

2009-05-27T00:50:00.000-07:00

Igår var jag på EU-valutubildning för att kunna svara och diskutera allt från Lissabonfördraget, abortlagstiftning och Eurons vara eller icke-vara i Sverige. Det är verkligen valkampanj för fullt, och att stå i valstuga är verkligen kul! Trodde jag inte att jag skulle säga, men folk är vänliga och intresserade och ställer helt avancerade frågor.Mp äger!

På eftermiddagen var det fackliga företrädare och jag som ensam liten miljöpartist som diskuterade jämställda löner på en konferens för jämställda löner. Jag lät mig dock inte nedslås av den något nedlåtande tonen när jag pratade om " politisk vilja " i frågan, skam den som ger sig! Alla hundra deltagarna fick varsitt vykort med olika kön, olika värde bilden. 36 miljarder skulle det kosta att rätta till den standardavvägda skillnaden mellan kvinnor och mäns löner om man räknar på en 7 % skillnad sa Hans Olsson från Försäkringskassan. 130 år tar det innan vi får jämställda löner i Sverige om vi fortsätter i denna makliga takt sa Åsa Löfström från Umeå Universitet. Skillnaderna har varit konstanta sen 1996. Sedan var det debatt med bl.a Jonas Milton som sa att han tycker att "lönekartläggning är krångligt" och att individuell lönesättning är svaret på att visa värdet av kvinnors arbete. DO har numera endast individärenden på sitt bord i och med den nya myndigheten. Är det någon mer som ser ett mönster?

Ja Gustav Fridolin! På kvällens Tänk grönt pratade han om 80-talisterna: de lata, ständigt zappande och som alltid ska ha så kul. Elegant och med ideologiskt patos dissikerar Gustav vår tids stora lögner: att det inte finns några skillnader egentligen idag mellan de olika blockens politik och att klassskillanderna och könsskillnanderna är minimala. " I begynnelsen var Jan Björklund" börjar Fridolin och vänder sedan på hela vår historielösa syn på kunskap och klass. Grymt! Efter denna dag är jag tacksam att det är någon som vågar stå upp för strukturtänket i allt detta individuella, även fast jag själv åker på en dänga då och då för att vara för individfokuserad.

Lika rätt och jämställdhet

2009-05-19T10:50:00.000-07:00

Miljöpartiet har tre prioriterade områden: klimat, jämställdhet och lika rätt. På kongressen antogs glädjande den nya lika rätts propositionen och jag håller med skribenterna om att vi nu tagit ett viktigt steg mot en normkritisk politik.Häromveckan var jag på JÄMIs seminarium om deras första rapport av hur jämställdhetsintegreringen går i Sverige. Inte speciellt förvånande så går det ganska dåligt. Tre myndigheter av 250 har ett godkänt jämställdhetsarbete. Detta beror på att det är svårt att styra då man ofta fokuserar på endast kvantitativa mål och glömmer att jobba med normerna och värderingarna, dvs. det svåraste av allt inom jämställdhetsarbetet. Jag hoppas att vi gröna vågar visa att vi står upp för den eftersatta och "trista" jämställdheten och utökar den med ett modigt och normkritiskt alternativ.

Mycket spännande diskussioner hade vi med Jimmy Jansson , socialdemokrat från Eskilstuna. Politiskt mod, strategiskt tänk och kunskap krävs för att jämställda lönerna. 60 miljoner kostade det att räkna upp kvinnornas löner i kommunen och en duktiga tjänstepersoner som kunde ta fighten när männen fick stå tillbaka i löneutveckling.

Kongressen!

2009-05-16T01:31:00.000-07:00

Även politiker behöver gå på firmafest. Kanske ska man inte kalla det högsta beslutande organet kongressen för något så vanvördigt men igår var det klackarna i taket hela kvällen efter en hård dag av påverkanstorg, tal och diskussioner. Det är så kul och utvecklande att få träffa alla och diskutera allt från grön arbetsmarknadspolitik till lika rätt och klassbegreppet. Jag är stolt och tacksam över att vara en del av den gröna rörelsen och att få känna alla kloka och kompetenta människor här. Igår natt hamnade alla kloka och kompetenta människor huller om buller på varandra i region västerbottens hotellrum. Heureeeka!

Jag sitter mest vid vårt bord och försöker få folk att tävla ( svara på jämställdhetsfrågor) och att läsa vår nya rapport "den gröna vägen till jämställdhet". Det är roligt att kunna all statistik utantill, alltid imponerar det på någon.

Manslådan

2009-05-05T06:18:00.000-07:00

Idag har jag fått en upplyftande och intresseväckande dragning av "manslådan" , organisationen män för jämställdhets teoretiska modell av hur män tvingas in förtryckande maskuliniteter. Mycket intressant, visst är det inget nytt under solen, ändå så känner jag mig upplyst. Jag funderar hur denna fråga kan politiseras och hur vi kan komma åt sådant som destruktiva mönster vad gäller manlighet. Vad ska vi göra åt den homofoba idrotten, kriminalvården och skolan? Varje år försöker män för jämställdhet bjuda in dessa aktörer till ett samtal om hur vi kan åstadkomma förändring och en manifestation mot våldet, men oftast svarar man inte ens. Det är ju bedrövligt. Detta steg är nödvändigt att ta. Det spelar ingen roll om jag som individ vill vara en jämställd förälder och lära min son att det är okej att gråta och gilla " tjejgrejjer". Han kommer ändå att effektivt tryckas in i en form och bestraffas för sitt gränsöverskridande beteende. Jag minns när jag och min bästis Ragnar lekte med barbies och my little ponnies för att i nästa stund leka krig med dockorna. En dag var det inte okej längre. En dag så skämdes han och vi gömdes oss för de andra barnen när vi skulle leka. En dag lekte han plötsligt bara med Anders. Nu i dagarna kom en rapport om att Sverige har flest våldtäktsanmälningar i Europa. Det finns många förklaringar som cirkulerar i pressen. Vi i Miljöpartiet tror på att förändra lagstiftningen och på att rättssystemet inte har hängt med i den utveckling som finns i frågan runt sexuell intigritet och jämställdhet. Men våldet har också med mansrollen och "manslådan " att göra. Det är först när vi ser det och när vi börjar göra politik som angriper detta som vi kan få bukt på denna negativa utveckling.

Lars Engström- sexisten

2009-04-29T06:40:00.000-07:00

Nu händer det många spännande saker på samma gång, goda idéer kläcks tillsammans med spännande människor. Partistyrelsen har antagit en uppdatering och uppfräschad version av "Den gröna vägen till jämställdhet", vår jämställdhetspolitiska rapport som kommer att presenteras på kongressen i maj. Vi har spetsat till vår politik så att den kan möta valrörelsen med stolthet.

Nästa vecka har kommittén möte och då ska projekt antas för hösten. Jag är mycket spänd på om det blir en fortsatt jämställdhetskampanj tillsammans med gröna studenter, hur vår medverkan i pridefestivalen kommer att se ut och hur det nya studiecirkelmaterialet i feminism kommer att tas emot.

Förra veckan träffade jag författare och föreläsare Lars Engström ( jag är inte hans dotter som någon på DO trodde). Jag måste erkänna att Lars framstår som en typisk " man med makt", självsäker och högljudd. Men skenet bedrar, när jag läser Lars bok och pratar lite närmare med honom så förstår jag att han jobbat mycket med sig själv och den han varit-en sexist som systematiskt diskriminerat kvinnor. Förändringen kom när han konfronterades med sin tonårsdotters syn på världen. "När jag ser på omvärlden med en kvinnas ögon då känner jag inte igen mig" säger Lars i boken. Jag tror att all feministisk förändring av en person börjar på det personliga planet. Vi måste våga titta på oss själva och se hur vi reproducerar normen.

Lars idé är att vi gör ett mentorprogram för män som vill jobba med jämställdhet. Mentorerna skulle vara feministiska kvinnor. Jag gillar idén, om vi kan få en medelålders man med makt att acceptera en ung, feminist som mentor , som han kan lära sig mycket av då vi kommit en bit på väg.

Lite bilder från arbetstelefonen

2009-04-21T02:16:00.000-07:00

Mona och Peter samtalar om jämställda löner
På besök i Hässleholm. En glad Mikaela!
Fler glada Hässleholmsbor
Esabelle Dingizian, riksdagsledamot
Demonstration på 8 mars
Vår snygga roll-up tillsammans med Nalin Pekgul och Herr Ååååhly

FULfest

2009-04-14T07:50:00.000-07:00

I lördags gick det fantastiska spektaklet Fulfest av stapeln. Ett femtiotal feminister och queers hade samlats ute i rinkeby för att dissa påsken litegrann och höja feministisk scenkonst en smula mer. Jag kommer såklart inrullande med påskgodis i magen lägligt till ÖFA kollektivet ska starta sin "lesbian art" performance. Med suggestiv dunkande musik ( orden I am a lesbian, I am beeing provocative) utför ÖFA kollektivet en rad "lesbiskt feministiska" saker som att: äta linsgryta, dansa lesbiskt och prata om onani och kåthet. Visst det är internt men det är ju det som är meningen. Vi frossar i klyschor och känner igen oss. Jag får gåshud när ÖFA avslutar med att bara titta på publiken till låten "Molitva".

Bäst är dock Nour El Refai. Publiken skriker så de gråter av skratt. Vad är det hon pratar om? Något av det mest onämbara fortfarande: kvinnlig sexualitet. Efter föreställningen håller vi hov runt Nour.Hon är argare än vad jag trodde. Och ännu snyggare på nära håll. Men gå och se showen själva.

Åsa Waldau-patriarkernas patriark

2009-04-10T03:57:00.000-07:00

Knutby-denna något uttjatade berättelse fick igår en nytändning i mitt liv. Igår var jag och såg föreställningen på Uppsala stadsteater. Min gamla teaterkompis Emil spelar rollen som Helge Fossmo. Tolkningen av knutbysekten och hela morddramat drabbar en som ett slag i magen. Åsa Waldau styr sekten med lika stor del karisma som härskartekniker och manipulation. Värst är hon mot kvinnorna. Åsa Waldau är i pjäsen en patriarkernas patriark. Skickligt binder hon församlingens pastorer till sig genom att spela på sin sexualitet och kvinnlighet som "Kristi brud". Makten använder hon sedan för att effektivt trycka ner alla andra kvinnor i sekten med argument om att mannen enligt bibeln är överordnad kvinnan och att hon är tvungen att underordna sig både mentalt och fysiskt.Alla känner väl igen pastor Peter Gembäcks predikan om mannens lustar ( denna har kablats ut i nyheterna) " ligg inte där som en pinne i sängen. ge honom vad han vill ha, det kan du väl bjuda på? Du är ju frälst" osv. Man måste skratta åt hur absurt det är. Helge Fossmo å sin sida avverkar fruar och älskarinnor på löpande band. På något sätt är han lite skön i sin manschauvinism . Han behövde inte ens dölja för sin fru att han satte på andra kvinnor ( banflickan Sara, bästa kompisens fru) i sitt eget sovrum. Så stor var hans auktoritet. Knuyby är ett skämt, något som är så fullt av dubbelmoral och blind tro utan ifrågaättande att det känns som medeltid. Samtidigt sätter det liksom fingret på något så mänskligt som lust, gemenskap, sökandet efter mening och sammanhang. Visst bor det en Åsa och en Helge i oss alla?

Cuba libre...

2009-04-10T03:16:00.000-07:00

Så har man då landat lite efter kulturchocken Kuba och börjat komma tillbaka till sverigelunken. Har haft en fantastisk resa till det lilla landet med den stolta befolkningen och ett envist orubbligt politiskt system. Embargot mot Cuba är ständigt närvarande i form av varubrist, pengahunger och slitna och lagade saker. Men det är inte det som egentligen är mest påtragligt utan människorna såklart. Kulturkrocken är total när jag för första gången promenerar nerför el Prado. Det går inte ens en minut innan den första kommentaren kommer. "kss, kss beautiful lady,what you doin? You need company?" Jag tittar mig förvirrad omkring och retsamma blickar möter mig överallt. Jag tittar på kvinnorna som makligt och bekvämt strosar framför mig. De verkar inte bry sig nämnvärt. Ja just det tänker jag, det här är den berömda kubanska mentaliteten! Efter femtio kommentarer om mitt utseende ( hudfärg, kropp osv) känns det inte lika upplyftande. Jag är helt utmattad och tänker på hur mycket mycket energi det tar att hålla uppe nån slags sköld mot all denna uppmärksamhet. Jag är svenskare än svenskast och min kultur hjälper mig inte ett dugg här. Allt som jag lärt mig känns fel och helt oanvändbart. Här råder helt andra koder. Känner mig utittad och som ett totalt freak samtidigt som människorna med sin stolta hållning och svängande gång fascinerar mig något otroligt. Folk är så snygga här! Jag vill vara en av dem...Men det går inte. Barriären mellan kubaneran och turisterna är tydliga. Vi har pengar och möjligheter och för många är en turist bara en person som kan och ska mjölkas på pengar. Trots detta så närmar jag mig många under min tid på Kuba genom min knaggliga spanska och får höra otroliga historier om livet på Kuba. Det är den fina hemmafrun som berättar om hur hon lagar mat, den prostituerade tjejen på diskot som berättar hur man bäst fixar en tjej för natten och killen som har gjort slut med flickvännen för att han var uttråkad. En ofullkomlig bild framträder av ett tryggt men fattigt land där människor drömmer om att resa men samtidigt är stolta över sitt unika land. Lite snabbfakta:

* Kuba har 37 000 läkare och sjuksköterskor utomlands i andra latinamerikanska länder
* Varje kuban får varje månad några kilo ris, bönor, kaffe, socker av staten
* skolan, sjukvården, universitetet är gratis
* landet har två valutor; en för kubaner, en för turister
* det är förbjudet för amerikaner att besöka Kuba ( många gör det förstås ändå)
* stödet för castro är mycket starkt bland den kubanska befolkningen

Guldägg och borgerlig jämställdhetspolitik

2009-03-21T07:08:00.000-07:00

Två frustrerande timmar spenderade jag på jämställdhetsrådet i onsdags. Puh bättre samling "chitt-chatta om ingenting" får man leta efter. Och när kritiken kommer upp mot de sittandes icke-politik som går ut på att sammanställa fakta från de sista 30 årens forskning så besvaras den med " ja vi har olika ideologiska bakgrund, och jag undanber er att klaga på att inget görs. Precis som att regeringen innan inte löste denna fråga ( med jämställda löner) så kommer inte vi heller att göra det". Nej så är det kanske...Men hela arrangemanget känns som ett spel för gallerierna. Efteråt kommer idolen C. Borgström fram. Vi pratar om en främjande jämställdhetsmyndighet. Jo det kommer att behövas så som utvecklingen ser ut tror Claes. Han ska skriva något till sitt eget parti och vi enas om att diskutera vidare. Mycket spännande.

När jag kommer tillbaka ser jag att vår kampanj för jämställda löner är nominerat till Guldägget!

Annars hägrar två veckors ledighet och resa till Kuba. Jag har resfeber. Klart att det är problematiskt att åka till ett land som sätter homosexuella i fängelse...Men jag har alltid drömt om att åka och se Kubas sjukvård, skolor, sjukhus och fantastiska bibliotek. Jag är jätteexalterad över att äntligen få komma till detta speciella land som så hårdnackat hållit fast vid sin totalitära socialism. Landet där man fortfarande delar på arbeten för att det är en social rättighet och där du kan köpa en kvinna för ett par nikeskor...Okej det är iaf vad jag har hört...Vi får se om fördomarna stämmer. Och kanske blir det t.o.m ett resereportage i en medlemstidning nära dig.

Helt okej att kasta skit

2009-03-17T11:02:00.000-07:00

Det finns vissa saker som är helt okej att vara fördomsfull emot, ja t.o.m kränkande. Det är väl i för sig inget nytt med sexism och fördomar, men när det får spelas ut på bästa sändningstid och så oreflekterat då känner jag mig manad attt säga något. I lördags hade jag fått den stora äran att gå på melodifestivalen för mitt hårda arbete. Och det här säger jag inte för att raljera, i min familj är det något mycket stort och roligt och spännande med melodifestivalen för att inte snacka eurovision, så folkliga är vi. Så har det varit ända sedan jag var liten. Okej ärligt talat det som gjorde mig mest imponerad är nog ljudet i Globen. Det var så massivt, så fantastiskt medryckande. Men visst är det kul, Måns zelmerlövs polare ( måste det har varit) är så i gasen och ropar "måns, måns, mååååns" nästan som att de vore på ishockey match! gulligt.

Sen är det dags för det roliga pausnumret. Och det är förstås på ryskt tema eftersom att finalen kommer att vara i Moskva i år. Hela numret är en orgie i fördomar, klicheer och sexistiska nelåtande stereotypa bilder av ryska kvinnor ( igen). Jag tänker: "när ser vi någongång en alternativ bild av den ryska kvinna på svensk tv?" Det är så sjukt. Bilden av prostituerade puckade "Olga" är så förhärskande att vi inte ens reagerar när vi får det upptryckt i ansiktet på bästa sändningstid.

Jag känner mig illamående. Inte egentligen för att Ryssland behöver försvaras.Landet har ju stora problem med både demokrati och sexism och utvecklingen med att "skjuta av" kritiska människorätts journalister är mycket oroande. Men anledningen att jag reagerar går djupt.Jag har själv bott i Ryssland och känner starkt för det ryska folket. Jag upprörs ofta över den fördomsfulla och nedlåtande attityd gentemot ryssar som finns i sverige. Och då speciellt emot kvinnorna.Kan vi någon gång få se ett respektfullt porträtt av en av alla smarta, välutbildade, företagsamma och grymma kvinnor som finns i Ryssland? En stilla undran bara...Sexism finns i många former i vårt samhälle, och man matas med den så konstant att man glömmer bort att reagera. Det blir normen, det avskalade, inbjudande, avklädda, plutande...Så kanske ska jag mest vara häpen över att jag överhuvudtaget orkar uppröras...

8 mars

2009-03-10T08:20:00.000-07:00

Så hade den äntligen kommit. Internationella kvinnodagen! Dagen då man antingen får en ros av sin kära make eller dagen då vi lyfter den feministiska frågan till nya höjder...Jag börjar min dag på ABF-huset där vi ska inleda med seminarium om jämställda löner. Jag delar ut disktrasor till höger och vänster och faktiskt, folk lyser upp av skär glädje. Jag är stolt över att vårt profilmaterial är det snyggaste av partiernas, inga trista rödrosa broschyrer hos oss heller. Gertrud inleder och hon är sådär fantastiskt snusförnumstig och knivskarp och raljant och rolig så att man bara älskar henne. Några smakprov:

" en löneskillnad på 8 procent det är ca 2000 kr mindre i snitt det per månad om vi räknar på en medellön på 25 000 kr. Det blir ca 24 000 kr mindre per år i genomsnitt för alla kvinnor i Sverige. Kanske anledning att hetsa upp sig nu va?!"

" Att vara trebarnsmor och heltidsarbetande mamma det verkar vara rena friskhetspillret det! Vilka är det som är sjukskrivna? det är de deltidsarbetande kvinnorna inom vården".

"Jag måste erkänna att jag tycker det här tramset med "livspusslet" det är rena dyngan. Vi måste komma ifrån detta med individuella lösningar på strukturella problem! Det är inte du som privatperson som ska lösa nåt slags pussel, det är politikens ansvar att skapa ett jämställt samhälle för både kvinnor och män".

Gertrud var helt enkelt grym och jag är mycket glad att vi tog dit henne, och att hon fick välförtjänst cred för sitt arbete.

Efter Gertrud var det partiledarnas tur att stråla ikapp och lova saker. Mycket underhållande med Nalins fräcka stil....

Yvonne Hirdman har alltid varit en personlig idol. Hon pratade utifrån Alva Myrdals sociala ingenjörskonst. Varför har vi ingen social ingenjörskonst idag? Varför är det så totalt ute ur tiden? Hur spännande som helst. Visst nu rasar folk mot Kd:s förslag om pengar til familjen för att få fok att producera fler barn. På något sätt blir jag lite perverst förtjust! Och det ligger nästan något lite gammaldags "bygga välfärdssamhället" över förslaget. Alva tänkte sig stora kollektivhus där det mesta av det privata familjelivet var institutionaliserat, allt för kvinnornas frihet...Idag kan vi skratta och rysa åt detta men jag finner även något vackert i tanken. Alla dessa idéer är idag så hopplöst förlorade och begravda i individualismens träsk.

Annika Nordgren Christensen pratade utifrån sin erfarenhet av att vara ung, kvinna, miljöpartist och arbeta med försvarsfrågor. Det som imponerar är Annikas stora förmåga till reflektion: "Min taktik var alltid att vara bäst, mest påläst så att ingen skulle kunna bräcka mig. Men nu funderar jag på om det var en bra strategi. Hur blir det för den unga kvinna som kommer efter mig? Jag har satt kraven otroligt högt...Och jag hade aldrig klarat det om jag inte haft Britt. Jag tror verkligen på detta med kvinnors organisering".

På det hela taget en dag att känna sig peppad och upplyft! Att så många miljöpartister även slöt upp på demonstrationen gjorde inte stämningen sämre. Inte ens den piskande blåsten och det snöblandade regnet kunde dämpa stämningen.

Maria Sveland

2009-03-05T14:10:00.000-08:00

Denna vackra och starka, kloka kvinna pratade i onsdags på den alltid så trevliga soppkvällen Tänk Grönt. Tyvärr är jag så oförskämd att jag ramlar in en halvtimme försent och Maria står redan rakryggad och formligen målar luften med sin röda mun. Hon pratar om de stora lögnerna som omgärdar kärleken " kärleken måste alltid vara rättvis" säger hon. Att slå någon och sen säga att man älskar den, det är en falsk sorts kärlek. Att psykiskt misshandla någon genom att ignorera den personens behov och känslor, det är en falsk sorts kärlek. Jag får en stark känsla av allvar: detta är ju så sant, men varför så svårt att leva? Jag tänker på mina starka vackra vänner...som nästan alla någon gång blivit slagna, våldtagna eller nedgjorda av någon de älskade. Och så är det, vi gör de som vi står närmast kanske mest illa, för vi tänker att de inte kommer att lämna oss.

Maria verkar dock leva i ett lyckligt äktenskap, med både man och barn. Det gör mig egentligen rätt konfunderad. Är det för att hon själv är så lyckad inom mallen som hon kan få kritisera den? Det finns ju i för sig andra som gör det, men gör man inte alltid det med risk för sitt eget privatliv? Alternativkostanden för att sticka ut för mycket är stor, ibland omänskligt stor.

Tänk vad en kavaj kan göra...

2009-03-03T12:56:00.000-08:00

för självkänslan! Jag kände mig helt oslagbar idag i min nya kavaj. Seminariet om jämställda löner i vården förflöt bra utan större misstag, och jag håller verkligen med syster yster som va där som utbrast efteråt: wow jag blir verkligen mer och mer imponerad ju fler miljöpartister jag träffar! Ha ha så fint...Sanning att säga så skötte sig Gunvor och Raymond helt excellent, hjärtat på rätta stället och så pålästa. Så ska ju politiken vara. Esabelle har varit i Norrköping idag och träffat en massa gymnasieelever och försökt att få de att inte vara så könsstereotypa i sina yrkesval. Killar kåååm igjeeen nu,välj baurn och frijtid!

Annars sitter jag mest och fluktar på Eurovision hemsidan för att klura ut hur man får en ackreditering till festivalen. Very nerdish...Ska jobba lite på mina kontakter på Normal förlag som tydligen får åka varje år till festivalen! Avundsjuk ja e så aaavundsjuuuk...

Yes nu är kampanjen igång!

2009-03-02T05:27:00.000-08:00

http://hbt-sossen.blogspot.com/2009/03/sanna-rayman-far-sig-ett-gott-skratt.html

http://blogg.svd.se/ledarbloggen

Malmoeee

2009-02-26T08:43:00.001-08:00

Ja det visste man väl förut att malmöbor va trevliga, och de borde ju den logiska följden vara att gröna malmöbor e x t r a nice och tänk så va det. Jag och Esabelle upplevde ett av de trevligare och mer inspirerande lokalgruppsbesöken i måndags. Ett helt gäng hade samlats runt halv sju för att lyssna på jämställdhetspolitiken. Det blev intensiva diskussioner och jag fick t.o.m en komplimang för min powerpoint ha ha! Det värmde i en nörds hjärta kan jag säga. Jag kommer aldrig glömma denna replik: "jag är så PK, ensamstående pappa med fyra barn, förskollärare i Rosengård med funktionshindrade barn". Jag fyllde i: " du glömde OCH miljöpartist, vilken kontaktannons!". Sjukt fint. Sen spenderade jag några timmar på nattåg med att spänna hela kroppen varje gång tåget svängde.Drygt! Inte alls som att åka nattåg i Ryssland, där tar tågresan 18 h men man åker iaf mjukt och skönt och kan sova på natten...

Annars spenderar jag min tid hetsandes framför datorn och telefonen ,arg på Holmbergs, arg på slappa lokalavdelningar (flåt), arg på att inte hinna läsa in mig på material. Snart är denna stressperiod över, hoppas jag...

En fantastisk dag

2009-02-22T09:58:00.001-08:00

Efter en ljummen men verkligt uppfriskande dusch är jag nu tillbaka på hotellrummet efter en underbar dag. Idag har jag träffat en mycket inspirerande människa-Robinson Agneta. Jag är kvar i Göteborg eftersom jag och Esabelle åker till Malmö imorgon och det kändes onödigt att åka hem.

Jag ska träffa Johan som förut satt i Jämställdhetskommittén och han har berättat att Agneta " som varit med i Robinson det året Jerker vann" ska följa med. Agneta var en av de som var med och startade FI och är den sämsta robinsondeltagaren någonsin ( hon förlorade konstant varenda tävling).

Vi har väldigt trevligt när vi träffas. Agneta spelar upp sitt planerade 8 mars framträdande där mitt bland alla lunchätande par, barnfamiljer och pensionärer och det är helt underbart! Agneta berättar att hon även gör så spännande saker som att bli anlitad för att spela hjälpsökande på försäkringskassan för att kolla hur personalen behandlar klienterna.En högt uppsatt politiker fick gå efter att hon brutalt skrikit åt de anställda att kasta ut Agneta när hon spelade en förvirrad psyksjuk klient som irrat sig in på försäkringskassan.

Johan och Agneta vill följa med tillbaka till årsmötet så vi ger oss iväg till Hvidtfeldtska. När vi går där tillsammans genom det vackra Haga börjar jag tänka på M. Här gick vi den där våren när vi var så nyförälskade...Vi kommer ut på en lång allé som leder till Vasaplatsen och jag tittar upp mot A:s fönster. Där satt jag en sen kväll i höstas och tittade ut på människorna nedanför. Så tänker jag på E som också bor i staden. Mitt hjärta fylls av motstridiga känslor...människor som kommer och sen försvinner ur ens liv. Så säger Agneta plötsligt: " Linnéa jag vill göra något med den känslan som jag nu känner att du har". " Jaha ? säger jag tveksamt och undrar hur hon kan veta vad som försiggår i mitt inre. " Jag och Johan ska gestalta dina känslor inför Göteborg nu och du är publik. Men du måste säga vilka känslor vi ska vara". Jaha säger jag fortfarande väldigt förvirrad. "Jag antar att jag känner saknad" säger jag "Men också en tacksamhet och lycka för att ha upplevt kärlek och vänskap i den här staden". Så börjar de improvisera en scen där mitt på gatan...Johan är sorgen och Agneta är vänskapen och lyckan. Ha ha! Så vackert och knasigt alltihop.

Seminarium för de underbara GU:arna

2009-02-21T10:08:00.001-08:00

...har jag hållit idag! Det handlade om praktiskt jämställdhetsarbete och härskartekniker ( ja jag är inspirerad) men självklart med genusperspektiv ( inte att förglömma). Jag sätter ett stort hopp till framtiden; maken till mer engagerade och pålästa undomar får man leta efter ( okej jag är inte 85, bara mentalt). Ett trevligt arrangemang på min ära, jag har hållit i små tävlingar hela dagen där man har kunnat vinna jämställdhet=demokrati t-shirtar, disktrasor med tryck och pins. Otroligt populärt! Jag känner att detta med att vara lektant är ett kall. Samtidigt i Stockholm nätverkar Martin Osarsson med feministerna på feministiskt forum. Disktrasorna där är så poppis att de tagit slut första dagen! Jag höll stenhårt i mina och delade bara ut som pris...Det får bli huggsexa imorgon istället, då kanske de små liven visar upp en annan mer grym och kanske inte pk sida.

Elaines fantastiska föreläsning...och de s.k. rabiesfeministerna

2009-02-17T11:44:00.000-08:00

Ännu en spännande lördag förflöt av personlig utveckling och intensiva diskussioner. Jag hade peppat mig så inför Elaines föreläsning som jag trodde skullle bli något extraordinärt....och det blev den! Men kanske inte som jag trodde. Elaine skulle börja prata vid tio, och det är väldigt kul att se henne igen, hon är propert klädd i kofta och skinnstövlar och börjar mjukt och ledigt att prata utifrån det första intryck man gör som talare och sin egen bakgrund...

Elaine håller sin föreläsning i ca 1,5 timme och publiken lyssnar andäktigt. Hon har oss i sin hand, och skratt avlöser allvarliga nickningar och igenkännande hummande. Sen kommer vi in på Berit Åhs och genusperspektiv...Ungefär hälften av de närvarande vill verkligen ifrågasätta Elaines val av ordet härskartekniker och varför hon använder jämställdhet och jämlikhet synonymt.Andra hälften av publiken är inte så intresserad och vill mest höra mer av vad hon har att säga. På slutet öppnar Elaine upp för frågor och vi kommer tillbaka till genusdiskussionen. Diskussionen blir rätt upprörd efter ett tag och jag tänker att det är synd att en sån positiv föreläsning får ett sånt ogenomtänkt slut,men det är så det blir ibland.

Många säger på de avslutande rundan att de upplevt dagen som lärorik och positiv men också att de blivit provocerade av Elaines historielöshet och hennes slarviga användning av begreppet jämställdhet.

Idag får jag ett mail från Elaine, hon tackar för dagen, men har skrivit ett rätt fränt blogginlägg om "rabiesfeministerna". Jag förstod nog inte att hon tog kritiken så hårt.

Jag kan förstå både Elaine och våra genusmedvetna mentorer och adepter. Jag tog in Elaine för att hon är grym, ung och kvinna och som jag ser det jobbar praktiskt och inkluderande med på ett för mig feministiskt sätt. Samtidigt förstår jag vikten av att var stringent i sin begreppsanvändning och inte urholka viktiga begrepp eller "kidnappa" de för sina egna syften.

Känns bra att vi ska följa upp diskussionen på den sista träffen 9 maj. Och att Elaine är en sån grym tjej som inte låter någon sätta sig på henne.

Elaine+ mentorprogram

2009-02-13T02:06:00.001-08:00

Nu är det dags för mentorprogramsträff igen.Den här gången kommer den extremt heta Elaine Bergqvist och förläser. Ska bli grymt spännande.Och jag hoppas att jag kan sno lite föreläsarknep från henne till mitt eget seminarium i Gbg nästa helg på Grön Ungdoms riksårsmöte.. Det ska handla om främjartekniker och praktiskt jämställdhetsarbete. Jag vet att Elaine använder sig av youtube när hon föreläser vilket jag tycker verkar spännande. Hon ska prata retorik och genus och göra lite praktiska övningar med oss också hoppas jag.

Den nya, skarpa jämställdhetskommittén

2009-02-09T02:51:00.000-08:00

I helgen stängde den nyvalda jämställdhetskomittén in sig på långholmens fästning för att vässa politiken och strategierna inför det nya verksamhetsåret. Det blev en helg full av skratt, intensiva diskussioner och ett nytt skarpt förslag till ny jämställdhetsrapport. Några frågor som diskuterades var förhållandet mellan de prioriterade områdena lika rätt och jämställdhet, men även porr, sexualpolitik och näringsliv. Kommitténs linje kommer att vara att ha ett genomarbetat intersektionalistiskt perspektiv på jämställdhetarbetet men att vi fortfarande ser könsmaktsanalysen som grundläggande i vårt arbete. Vi vill även ha en främjande jämställdhetsmyndighet som ett komplement till nya DO som står för tillsynen. Vi kommer att anordna tre eller fyra seminarier på kongressen, forstätta det viktiga nätverkandet med organisationer och s+v. Dessutom startar studiecirklar till våren både i Göteborg och i stockholm för kvinnor som vill engagera sig politiskt.

Kampanjen för jämställda löner är nästa stora arrangemang. Kolla in mp.se/jk!

Möte med s+v och kampanj,kampanj,kampanj...

2009-02-06T03:52:00.000-08:00

Den här veckan har varit spännande! Vi har träffat s-kvinnor och v och bestämt heldags program på ABF-huset på 8 mars! Känns superbra. Dessutom ska alla partiledarna stå tillsammans på dagen för att visa att jämställdheten är en prioriterad fråga. Vi hoppas att det blir så iaf...Det kommer att bli föreläsning med Gertrud Åström om jämställda löner, mingel och diskussion. Sedan ska vi ha en slags paneldebatt med folk som brutit gränser inom området jämställdhet. Några är redan bestämda: Ingvar Carlsson, Vanja Lundby-Vedin och Yvonne Hirdman...Visst Yvonne är bra, men är det inte väldigt mycket vit medelålder? Vi måste ha en blatte tyckte Esabelle. Jaa , så det är något jag funderar över nu.

Sedan försöker jag dra i våra kära lokalavdelninigar för att få dem att arrangera samtal och aktiviteter under veckan. Det är lite slitigt, svårt att få tag i folk och den demokratiska processen är verkligen extremt seg... det krävs eldsjälar och engagemang!

Annars är det möte med nya jämställdhetskommittén i helgen. Ska bli så spännande. Nu ska den nya poltitken vässas och strategierna slipas.

Han ville bli lucia och hon fick inte spela fotboll

2009-01-30T00:59:00.001-08:00

Hörde att tjejen som inte fick spela fotboll på skolan med killarna har fått skadestånd av kommunen. Årets göteborgare eyy! Bra att du stod på dig Malin, inte många skulle ha orkat ta denna fight som ångar gammal sunkig femtiotals mentalitet. Jag hoppas även att killen som i sann demokratisk anda blev vald til lucia på skolan fick genomföra sina tåg, även på de inbokade äldreboenden. Jag känner igen detta från min egen skoltid, man talade ofta och undervisade om demokrati men åsidosatte lätt principerna när besluten inte stämde överens med normen. Tur att det finns några som trotsar den med självklarhet och integritet.

Politikers framtoning

2009-01-29T06:39:00.000-08:00

Nej jag menar inte sierskan Saida

Utan EP-vals kandidaten Zaida

Jag har en kollega som nu även kandiderar till EU parlamentsvalet. Hon heter Zaida och jag träffade henne första gången på almedalsveckan. Då satt hon mitt i ett gäng med uniformsklädda poliser och skrattade och skämtade för att nästa sekund bli gravallvarlig när något om kvinnofrid äntrade debatten. Jag blev genast imponerad av denna starka och målmedvetna kvinna med sin genomsträngande blick och sitt starka feministiska engagemang. Nu utsätts hon för en del svidande kritik från nån gammal partiveteran som kallar henne ytlig och som menar att hon bedriver en personvalskampanj som på något sätt urholkar budskapet. Jag har ett mantra som jag upprepar: där man stöter på motstånd det är där man vet att man verkligen träffat på något som är värt att kämpa för och jobba med.

Jag var med i en undersökning på nationalekonomiska institutionen om politikers utseende och dess betydelse för trovärdighet, uppfattning om partitillhörighet m.m. De kom fram till att utseende, kön och val av kläder är viktigt och i mångt och mycket avgör vem vi finner trovärdig. Det gäller att välja rätt uttryck för rätt tillfälle. Och att kunna sitt sammanhang. Jag förstår att unga kvinnor som använder sig av ett modernt budskap och moderna metoder kan verka provocerande för manliga skogsmullar. Och att jantelagen fortfarande styr den svenska mentaliteten i mångt och mycket. Ta din plats och höj din röst! Men inte för mycket...Jag skulle vilja säga till Zaida: Var God Tag Plats! Matchen kan börja...

Mentorprogramsträff 17 januari!

2009-01-19T06:52:00.000-08:00

Ingrid Betancourt...

2009-01-14T03:42:00.000-08:00

...beskrivs av KG Bergström som en av de starkaste och modigaste politikerna han har mött. Igår sändes intervjun med de båda på svt. Sex ofattbara år tillbringade Ingrid bunden med en kedja runt halsen och fånge hos Farc gerillan i Colombia. Kanske skulle man ha kunnat vänta sig en bruten person, och visst lyste Ingrids ögon då och då upp av en stillsam onämbar smärta, men annars upplevde jag henne som så stark och ärlig med ryggraden intakt, så onaturligt stark efter allt hon upplevt i form av tortyr, fruktan och saknad. Jag vet inte vad hennes öde kan säga oss, men en förebild är hon, uthållig och principfast.

Nu är hektiska dagar på kansliet med årets första mentorträff och jämställdhetskampanjen vecka tio. Just nu grottar jag in mig i lönestatistiken och funderar över disktrasor....roligt profilmaterial?! Jag tycker det är kul...Anna Ehrlemark har gjort en grymt snygg hemsida till jk och kampanjen mp.se/jk.

Solidaritet med Gaza

2009-01-11T04:08:00.000-08:00

Igår var en grym och engagerande dag. Ca femtusen människor hade samlats på Sergels torg i Stockholm för att demonstrera mot massakern i Gaza. Stämningen var hög och många hade med sig egenhändigt gjorda plakat med portätt på Carl Bildt och ordet "svikare" skriven under och blodiga barndockor uppsatta på pinnar. Talarna skrek kampord och levererade starka fördömande ord om ockupationen och de militära insatserna som främst drabbar civilbefolkningen. Några tjejer i slöja framför mig ropar på arabiska och gråter en skvätt när Andreas Malm läser dikten om det palestinska folkets kamp. Visst är det krigsromantik, visst är det patriarkalt och visst är det onyanserat till tusen.Men i dagens läge hjälper det oss att förstå den enorma smärta som människorna i Gaza upplever och omvärldens tystnad och handlingsförlamning. Jakop Dalunde pratade om de rasistiska och patriarkala strukturer som vi som miljöpartister försöker bekämpa och att ockupationen är en del i nykolonialismen. En dag som denna är vi alla palestinier...

Det lackar emot jul...

2008-12-18T04:34:00.000-08:00

...och stämningen är trött och helgsugen. Nu har vi klarat av både skumtomtar, julfest och det nya spännnade samarbetet -De rödgröna! Det är inte fy skam att dra en lättnandens suck. Alla anställda fick"Djurens spår" av Peter Eriksson på julfesten. Det får bli jullektyren tror jag, kan nog rensa hjärnan från all genuslitteratur. Jag tror att jag skrattade lite för högt åt att vi skulle få den här boken, just då tyckte jag det var omåttligt lustigt. Tror det var flera år sedan jag var ute i en riktig skog ( som inte är en fånig skogsdunge) och bara tanken på att jag självmant skulle ströva omkring ute i lappmarken för att upptäcka djurspår fick mig liksom att skratta högt. Jag är en sån inbiten stadsbo.

Jämställdhetskommittén har delat ut avsatta medel till olika lokalavdelningar som har sökt för projekt till våren. En del saker tyckte jag verkade mycket spännande, som jämställdhetssatsning för ungdomar och erfarenhetsutbytesträff för kvinnliga politiker.Ny kommitté blir det också, och även om jag verkligen kommer att sakna de gamla så ska det bli mycket spännande att se vad de nya kan ge.

Eskilstuna

2008-12-15T14:01:00.000-08:00

Idag har jag och Esabelle varit i Eskilstuna. Vi börjar vårt besök på Medborgarhuset där vi träffar en samlad kör av stolthet som skanderar att Eskilstuna är en av de bästa på att jobba med jämställdhet i landet. Det tycker t.o.m SKL. Dokumenten, rapporterna, beredningens arbete och alla broschyrer talar sitt tydliga språk och vi myser över kaffe och saffranskaka.

En timme senare träffar vi kvinnorjouren MOA. De har tyvärr inte sett så mycket av kommunens storvulna engagemang för Eskilstunas utsatta kvinnor. Kommunbidraget räcker knappt och det är kommunens näringsliv som får sätta in med både färg och pengar när utsatta barn och kvinnor ska få julklappar och målat i barnens lekrum. "Tack för att ni lyssnar till vår kunskap" säger de anställda när vi lämnar jouren.

Sen är det dags att bege sig till lokalavdelningen där det är ännu mera fika och smörgåstårta uppbakat. Stämningen är trevlig och förväntansfull och vi får träffa både gamla veteraner från partiets start till nya förmågor. Vi hamnar snart i en spännande diskussion om arbetstidsförkortning, killars och tjejers gymnasieval samt alternativ ekonomi(!). Vi skrattar och dricker glögg och alla pratar i munnen på varandra.Det är alldeles för kort tid. Vi måste snart gå tilll tåget, Jag lämnar Eskilstuna med magen full och en varm sprittande känsla full av kämpaglöd...

Vackra mentorer

2008-12-14T10:24:00.000-08:00

Miljöpartiets mentorprogram för politiker har fötts! Ett gäng glada (men något morgontrötta) mentorer och adepter träffades i morse för att starta det första mentorprogrammet i Miljöpartiets historia. "Kvinnors organisering har alltid varit hotfull "sa Ulrika schantz, mentor och genusvetare. "Vi har hela tiden trott att vi var bättre än andra partier men vi är precis som alla andra" sa Anita Jonsson, veteran inom Miljöpartiet och gammal rödstrumpa. " Det här ska bli så spännande, jag har aldrig engagerat mig politiskt men nu känner jag att jag vill göra det" sa Katarina Olsson, egenföretagare och skådespelare.

Stämningen var hög och fylld av entusiasm när vi listade förväntningar och farhågor. Tidsbristen var alla rädda för att den skulle sätta käppar i hjulet, och att engagemanget skulle rinna ut i sanden. "Jag vill lära mig att bli tuffare och mer säker " sa Gia Luhr. " Jag vill träna bort min talrädsla " sa Birgitta Hansen. Esabelle kom och berättade om arbetet i riksdagen och sedan var det tid för adepterna att arbeta med sina mentorer med personliga och professionella mål.

Jag känner mig fylld av stolthet när dagen börjar gå mot sitt slut. Jag har arbetat länge med det här och nu är vi äntligen här vid punkten när vi kan börja arbeta på riktigt! Vilka fantastiska människor och vilken erfarenhet de besitter. Jag är mest nöjd över att stämningen är så god och förtroendefull och att många känner sig så peppade att stötta våra politiker. Våren är ljus och spännnade!

En ful stad med mycket engagemang

2008-12-11T02:53:00.000-08:00

Min bild av Bryssel har väl hela tiden varit förknippad med det som förknippas med makt och pengar: stora skyskrapor och kostymklädda människor med dyra klockor och skor som stressar fram på de skinande och välstädade boulevarderna. Bryssel möter mig med regngrå himmel, nedklottrade hus och skyltfönster där tomma ögon och en avklädd kropp möter mina... Jag upplever till en början Bryssel långt ifrån min sterotypa bild, och även om vi pumpar in miljarder i EU varje år så verkar det inte ha kommit staden till mycken del. Jag är här med ett gäng glada gröna studenter och ungdomar för att lära mig mer om parlamentet, snacka valkampanj och träffa Carl Schlyter som sitter i gröna gruppen för Mp.

Carl är inte bara parlamentariker, han är skådespelare också. Gesterna är yviga och mimiken inlevelesefull när Carl berättar om sitt till synes hopplösa och extremt sega påverkansarbete i parlamentet. Carl får mig t.o.m att vilja veta mer om kemikalier och tillsatserna i kornas mat. Har verkar ha en outröttlig energi och engagemang för ett arbete som skulle få vem som helst att ge upp hoppet. Carl är inte bara man han är även genusmedveten och verkar ändå ha gjort en del berömvärda insatser för att tex. få förvaltningen att redovisa hur de arbetat med jämställdhetsfrågan.

Imponerande är också Silvia Czarny som håller i den internationella EP valkampanjen. Jag funderar över hur det är att vara kvinna och politiker. Forskningen säger att alternativkostnaden för kvinnor är för hög för att engagera sig politiskt i de flesta länder. En majoritet av kvinnor på höga poster får ge upp tanken på barn och familj. Det är för komplicerat hel enkelt .

Jag är rätt trött under resan eftersom jag haft ett givande besök i Jönköping innan med besök på kvinnojouren , fritidsförvaltningen och lokalavdelningen. Det är en dag full av tankar, nya ideér och intressanta diskussioner och jag hinner inte riktigt landa innan jag ska kasta mig in i EU politiken. Men visst efter ett tag ramlar poletten ner. Ett vidunder av byråkrati och lobbyism visst...ändå är jag väldigt imponerad av de människor som klarar av att arbeta och tro på systemet.

S+v+mp=sant. Iallafall när det gäller förskolan

2008-12-04T07:27:00.000-08:00

Rörande överens var Nalin Pekgul(s), Josefin Brink(v) och Esabelle Dingizian(mp) på gårdagens samtal om förskolan. Varför är vi så rädda att utveckla föräldrapoltiken? frågade Helene Sigfridsson, generalsekreterare för Makalösa föräldrar. Därför att det fortfarande uppfattas som en djupt privat fråga och berör maktordningen mellan könen var ett svar. Därför att vi fortfarande lever med ett hemmafru ideal a la 50-tal, trots kvinnors inträde på arbetsmarknaden och fyrtio år av jämställdhetspolitik var ett annat. Vi måste våga lyfta frågan både i debatten och internt i våra partier sa Nalin. Vi står för ett helt annat ideal än den borgerliga alliansen. Allas rätt till reell valfrihet.Vi ser förskolan som något bra och utvecklande för barnen och som faktiskt har ett stort stöd bland allmänheten sa Esabelle. Nu är det dags att ta ett steg till och utveckla den så att den blir ännu bättre istället för att skuldbelägga föräldrarna.

2008-12-02T07:03:00.000-08:00

Blatteförmedlingen och lucia

2008-12-02T06:42:00.001-08:00

Dagen börjar förhoppningsfullt med ösregn och sura miner i tuben när jag småspringande tränger mig fram för att hinna till morgonträffen för ett företag som säger sig " arbeta med förändring" och " hjälpa företag att rekrytera mångfald". Jag kommer in i en varm och ombonad kontorslokal och där sitter redan ett antal medelålders män och blonda,snygga tjejer med tofs och lyssnar uppmärksamt på Ivan Daza, ägare till företaget. Ivan pratar engagerat om förändringsprocesser och att vi måste se att vårt ganska diskriminerande samhälle måste förändras då vi inom en snar framtid kommer att ha 30 % av människor med icke-svensk bakgrund på arbetsmarknaden. Detta måste också synas i styrelser och i bolagens topppositioner. Jag blir engagerad, det är exakt detta vi pratar om inom jämställdhetsområdet: att införa kvotering i bolagstyrelser eftersom tex. den kvinnliga representationen fortfarande ligger på drygt 20 %. " Framtidens företag är de som kan kommunicera med olika grupper, på deras vis" säger Ivan, och jag håller verkligen med. Sen börjar det dock barka åt skogen. Några gemensamma lösningar vill man inte se. Nej nej individen ska klara sig själv ( med lite coaching och hjälp från företaget då). Marknaden kommer att sköta det där säger Ivan på svar om min fråga om kvotering. Visst det går långsamt, men de duktiga invandrartjejerna har ju precis kommit ut på arbetsmarknaden, ge det några år. Jaha tänker jag: trettio år till då eller? Det var väl ungefär någon gång sent 60-tal början av 70 -talet vi började prata om dessa saker, eller?

En bra början slutar i total besvikelse. Faktafelen haglar och jag längtar bara därifrån.När jag kommer tillbaka till tuben läser jag om killen som inte får bli lucia för rektor Birgitta Wessman i Motala. Vi är inte beredda att bryta några normer här än säger hon. Hoppas den försmådda och rättmätiga lucian anmäler detta som könsdiskriminering, kan bli nåt för nya DO att bita i!

2008-12-01T07:45:00.000-08:00

Esabelle berättar om maktens korridorer för jämställdhetsambassadörerna.