Gendernij ravinstvo= jämställdhet

Green forum bjöd under helgen in mig till en jämställdhetskonferens med vitryska oppositionspolitiker. Det har varit mycket spännande och utmattande, mycket på grund av ryskan som jag varit tvungen att plocka fram ur en mörk vrå i mitt medvetande då ingen av vitryssarna pratar engelska.
Det mest spännande föredraget hölls av Ljudmila Voronova som pratade om sin forskning kring feminina stereotyper i politiken. Eftersom politiken är en arena starkt präglad av en mansnorm så måste kvinnliga politiker i större grad förhålla sig till positiva och negativa stereotyper kring femininitet och maskulinitet. Ljudmila nämnde fem stycken olika strategier för "framing" av sin politik. Den feminina-feminina, "våran kille", den maskulina-feminina, "stjärnan" och "landsmodern". Alla dessa stereotyper måste ha förankring i den kulturella kontext och i det samhälle som de verkar i samt , och detta tycker jag är mest spännande, måste förhålla sig till "women's issues".

Ett typiskt exempel på en maskulin-feminin politiker är Margareth Thatcher. Hon definierar sig som kvinna, hon ser ut som en kvinna men hon spelar aldrig på femininitet eller på att hon skulle ha något speciellt förhållningssätt till "kvinnofrågor" eller jämställdhetsfrågor. "Stjärnan" är en populist som kan spela i förändringstider på provocerande frågor och på sitt utseende. Ett exempel här är Ukrainas premiärminister Yulia Tymonshenko som sa "alla som älskar mig är med mig". "Vår kille"-typen är precis som vi andra eller kanske lite sämre: lite misslyckat privatliv, spelar på en förståelse av kvinnofrågor, kommer underifrån. Här tycker jag Gudrun Schyman är ett bra exempel. Denna politiker attraherar kvinnliga väljare med lågstatusyrken. Den feminina politikern spelar på att hon är en riktig kvinna som kan influera politiken med detta perspektiv. Hon spelar även på att hon är sexig, snygg, attraktiv osv. Jag anser inte att denna strategi går hem alls i Sverige. Däremot finns den mycket utbredd i rysk politik. Landsmodern vill visa att hon gett sitt liv för folket, Benazir Bhutto och Indria Gandhi platsar i denna sterotyp.

Överlag var det otroligt spännande att träffa vitryska politiker och se på deras syn av politik och jämställdhet. De svenska män som var med på konferensen var där för att prata om maskulinitet. Conny Wahlström pratade om Manslådan, Hans Hansson om det manliga nätverket mot mäns våld i Piteå. De vitryska politikerna upplevde svenskarna som mycket radikala och alla (utom kvinnpartiet Nadejzda) var i princip emot kvotering. Man valde istället av att prata om en "harmonisering" av män och kvinnor.

Jag hade såklart mest gemensamt och mest att prata om med de kvinnliga politikerna. På kollisionskurs hamnade jag direkt med de två männen från det socialdemokratiska partiet. Kuljakin började ofta sina anföranden under helgen med orden: Mina vackra damer! Det ni säger, det är Guds röst!. Detta gick kanske hem något sånär hos vitryssarna men inte hos mig tyvärr.

Oh mio bambino caro

Nu har jag haft några dagar ledigt och då passade jag på att bidra lite till klimathotet genom att ta flyget till Italien ( okej jag klimatkompenserar så gott det nu går). Det är dock svårt om inte omöjligt att sluta se saker utan sina genusglasögon. Om man tar en vanlig turistdag och traskar runt Uffizierna i Florens, vilket anses härbärgera några av västvärldens absolut viktigaste konstskatter så kan man med inte alltför stor ansträngning se vilket kvinnoideal vi har att förhålla oss till, och då menar jag manliga konstnärers ideal sen 1000-talet. Madonnor och Moder Maria från golv till tak, våning upp och våning ner, ljuvt blickande ut i fjärran ( vad väntar hon på?) eller blitt blickande ner på det sovande Jesusbarnet. "Medusas huvud" tycker jag var spännnade i sammanhanget. Det kändes som det enda som bröt av riktigt.


Självklart måste man besöka Peterskyrkan i Rom om man nu är där. Jag känner mig förförd av alla dessa mastodontskulpturer. Heliga påvar stora som skyskrapor pekar med ett gudfruktigt finger ner på besökarna. Den döende Jesus ligger utslängd över Marias lår i katolicismens allra heligaste. Blida helgon tittar ljuvt ner på besökarna i stora svepande dok. Jag har sett så många heliga jungfrur på denna resa att jag känner mig lite helig själv.

Talande bilder

Den historiska koalitionen! Mingel på almedalen med fina roll-ups

Vindkraftsbyggarna på Kockums i Malmö

Miljöpartister in action!

Alla är vänner på Almedalen.Minuten innan blev jag nerspilld med vin av en av de ihärdiga socialdemokraterna, men trevliga va dom.

Dagens media-mingel på Almedalen. Per Schlingmann klappade, Filippa spelade.

Hållbar utveckling och genus på UU

Inte så lite förkyld efter en tågresa på fem timmar som egentligen skulle ha tagit tre springer jag in på Geocentrum i Uppsala. Ironiskt nog ska jag prata om ett genusperspektiv på hållbar utveckling. Jag känner mig inte hållbar någonstans med denna nedsatta hälsa och kroppen stel efter stress och stillasittande på tåget. Men trevliga Johannes och Cecilia får mig genast på bättre tankar, de berättar att det här är en A-kurs som drivs som ett studentinitiativ på Uppsala Universitet. Studenterna bestämmer kursplan och innehåll och bollar detta med ansvariga lektorer och professorer. De är mycket peppade på min föreläsning säger Johannes som gestikulerar med blåmålade naglar och jag tänker, yeah jag är i trygg hamn, några som säkert fattar frågan!

Jag kör igång och känner hur kraften kommer tillbaka, det är så kul att prata om detta! Studenterna är jätteblyga till en början, de vågar knappt öppna munnen. Och jag minns själv hur det var när jag började studera på sociologen på UU. Man var livrädd för att säga "fel" saker och jag glömmer aldrig när vår professor sa "ha ha så lustigt-typ och liksom" efter att jag hade kommenterat något som vi läst. Andra bevingade ord han klämde ur sig var : "anteckna noga nu flickor när jag kastar ut pärlor". Så härligt.

Jag märker att det jag pratar om kanske är på en för hög nivå så jag försöker ta en del konkreta exempel för att få igång studenterna. Spänningen släpper lite och några frågor studsar i rummet -vad menar du med genus? Menar du verkligen att kön är konstruerat? Va? Det klart det finns skillnad mellan tjejer och killar...biologi, hormoner!
Oops vi skulle visst ha haft en helt egen föreläsning om grundläggande genuskunskap tänker jag, men är ändå jätteglad att de verkar intresserade och frågar. Jag drar exemplet med Castor Semenya, den intersexuella friidrotterskan och detta verkar vara ett bra exempel på hur kön kan problematiseras. Jag fortsätter att prata om klimatpåverkan och hur man kan se på detta ur ett genusperspektiv.

En del saker verkar fall på plats för de flesta, en del saker är stört omöjligt att sälja in. Jag förstår i stundens hetta att jag ibland under denna föreläsning framstår som ganska oförstålig. Kanske är det min hesa,förkylda röst som får mig att prata lite snabbare än vanligt, men troligtvis är det den radikala idén om att ifrågasätta kön som sätter griller i de stackars 20-nånting studenterna.
Johannes och Cecilia som har bjudit in mig är iaf nöjda och strålar ikapp.-Du fick verkligen igång de! skrattar Johannes. Bra jobbat , oftast sitter de mest tysta...

Och jag tänker att det är det viktigaste. Att utmana den traditionella, stela och patriarkala universitetsvärlden genom att få folk att prata och ställa "dumma frågor".

Jackson Katz

Igår var jag och lyssnade till den berömda maskulinitetsaktivisten och forskaren Jackson Katz på ett seminarium om mäns våld mot kvinnor. -Vi måste ändra hur vi pratar och tänker om mäns våld, säger Katz.- I texter och tal om våldet så nämns kvinnor och flickor som de som utsätts för våldtäkter och övergrepp men männen förblir osynliga. När vi pratar om "kvinnofridsfrågor" så ger det män en ursäkt för att inte bry sig om frågan. Vi måste börja prata om socialiseringen i samhället som gör att män tar till fysiskt och psykiskt våld för att klara av besvikelser och känslor av vanmakt. Vi behöver ett paradigmskifte säger Katz.

Han fortsätter sedan med att prata om hur viktigt det är att ledare och speciellt män med makt lyfter den här frågan eftersom man ofta har en inflytelserik plattform attt jobba utifrån. Jackson Katz berättar hur han själv som ung fotbollsstjärna började se mönster hur kvinnor i hans omgivning hela tiden hade strategier för att undvika potentiell fara och hot om våld från män. Han kunde identifiera sig med det eftersom han kom ifrån ett hem med en dominant och våldsam styvfar.

- Det man inte får glömma är att många män som slår själva ofta utsatts för våld i hemmet, eller har upplevt trauma genom att se sin förälder, oftast mamman, bli misshandlad. Dessa upplevelser gör att många män faktiskt är potentiella medhjälpare i den feministiska kampen mot våldet , det som behövs är ett medvetandegörande att deras erfarenheter är politiska, säger Katz.

Jackson Katz har arbetat med sitt program "mentors in violence prevention" under nästan tjugo år. Programmet används i skolor, armén och fängelser. -Det som ofta händer när vi talar om mäns våld mot kvinnor bland män är att många känner sig personligt påhoppade och försvarar sig med " det där handlar inte om mig, jag skulle aldrig slå". Detta är kontraproduktivt menar Katz. I hans program får både kvinnor och män fundera över hur de själva skapar och vidmakthåller sexism och våld mellan könen och hur män förhåller sig i grupper bland andra män och kvinnor bland andra kvinnor Genus är något av det mest fundamentala i hur vi organsierar samhället säger Katz. Och hur vi pratar och benämner saker konstituerar också hur vi sen tänker om det.

Jackson Katz säger sig själv vara "pro-feminist" och han vill lyfta den feministiska kampen. -Jag blir själv generad när kvinnor kommer fram till mig och tackar mig, det är ju pinsamt säger han. Falsk blygsamhet eller inte, Jackson Katz utstrålar en ödmjuk säkerhet och han är mån om att nyansera kategorierna "man" och "kvinna" som eviga samt att lyfta fram de kvinnor som pratat om detta länge. Samtidigt är han en typisk amerikansk, välutbildad, vit man i kavaj med självsäkert kroppspråk. Och det verkar funka, det är fler män än vad det brukar vara när man diskuterar jämställdhetsfrågor och många uttalar sig under dagen och nickar instämmande.

Valupptakt i Örebro

Idag är enligt forskarna årets "segaste dag på jobbet".Valupptakten i Örebro förra helgen var verkligen massiv! Och ja jag är sliten men pepp. Maria Wetterstrand drog ner kaskader av hurrarop och applåder på invigningstalet och det var ingen hejd på framtidstron. Grön tillväxt deklarerade bakgrundsbanderollen.

Lars-Göran Wadén inledde vårt jämställdhets-och lika rättsspår och pratade engagerat och träffsäkert om tillgänglighet och kommunernas dumma undanflykter för att göra butiker och samhällservice tillgängliga för alla, och inte bara för funkisar. En miljon pensionärer och de ca 10 % av befolkningen som har någon slags funktionsnedsättning förtjänar att vi tänker tillgänglighet.

Gerd Johnsson-Latham pratade genus och hållbar utveckling. Det bästa för miljön vore om männen bytte kön som en deltagare så träffsäkert uttryckte det. I Sverige idag står 10 % av befolkningen för 60 % av alla körda personkilometrar och 9 av 10 i denna grupp är män. 76 % av alla registrerade bilar i Sverige ägs av män. Detta beror på att kvinnor som grupp generellt har färre resurser och därmed färre alternativ men även rika kvinnor väljer mer miljövänliga alternativ som att äta mindre kött och åka kollektivt. Något som verkar som det största problemet globalt är exporten av den västerländska livsstilen där konsumtion har hög status.

Dan Gahnström pratade om jämställda löner och Emma Freiman från rfsl-ungdom lärde mig att jag är en cis. Emma pratade utifrån en definition av kön uppdelad på fyra delar: könsidentitet, biologiskt kön, juridiskt kön och könsuttryck. Om alla delar upplevs som samstämmiga är man en cis. Det fina i definitionen är förstås att det kan finnas en mängd olika variationer som gör att personen upplever sitt kön på olika sätt. Emma berättade även om transutredningen och där finns mycket att göra vad gäller bemötande av transpersoner och de olika delarna i processen. Är det verkligen rimligt att en transperson ska behöva genomgå ett begåvningstest eller att man måste vara attraherad av det motsatta könet i förhållande till det som man upplever sig vara? Många transpersoner som upplever sig som homosexuella vågar inte berätta det i sin utredning av rädsla för att inte bli tagna på allvar.

På söndagen hade vi ett utvecklande samtal runt ekofemnism och queerfeminsm på inititaiv av Lotta Hedström. Anders Wallner pratade sig varm om sexualitetsperspektivet i feminismen och Lotta visade på den stora idétraditionen som finns runt ekofeminism speciellt i anglosaxiska länder.

Sd-kvinnor

Sverigedemokraterna har idag visat färg genom att säga att det "äkta svenska" hotas av den muslimska minoriteten i Sverige. Jag läser att man under sin landsstämma även diskuterat en speciell "barnpeng" till kvinnor som får barn innan de är 25 år, dels för att motverka trenden med aborter och dels för att främja barnafödandet i Sverige. Det verkar som att mer än fyrtio års jämställdhetskamp ifrågasätts av Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna har traditionellt mest varit en liten klubb för missnöjda män. Nu söker sig allt fler kvinnor till förbundet.Första gången jag kollade in sverigedemokraternas kvinnoförbund var när en av mina vänner skrev en uppsats i ämnet. Då hade man en tydlig biologistisk prägel och då stod det på hemsidan och att det krävdes att vi slog vakt om " att en man skulle få vara en man och en kvinna en kvinna".När jag nu läser om nätverket så har detta tonats ner något, men tyngdpunkten ligger fortfarande på "mjuka frågor" om barn och moderskap. Att vara kvinna i sverigedemokraternas värld är att vara moder. Punkt.


Det är viktigt att titta på vad sverigedemokraterna har för övriga värderingar utöver frågor om svensk kultur ( vad nu det är ) och invandring ( vilka det nu är, då invandrare enligt SCB:s statistik även är folk som är födda i Sverige). Sverigedemokraterna är ett värdekonservativt parti långt ut på högerkanten som vill ha en återgång till det religiösa ( men dock kristna ) samhället och en återgång till klassiska föreställningar om manligt och kvinnligt.

Sverigedemokraterna är intressant nog även ett missnöjesparti i jämställdhetsfrågor. Det finns en bred politisk uppslutning kring jämställdhetsarbetet idag. Politiskt korrekt är att vara för jämställdhet och det är ingen liten seger i sig. Att som sverigedemokraterna koppla jämställdhetsfrågor till en fråga om slöja och könssegregerad simundervisning är inte trovärdigt. Att i vaga ordalag relatera till den svenska självbilden där jämställdhet är en del av en svensk kultur verkar vara populärt när det passar. Att sen sverigedemokraternas politik framstår som rätt fientlig mot alla kvinnor som inte passar in i en snäv, traditionell, husmors-bild är något som jag hoppas också kan komma fram i debatten